Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjösjuka - Sjöstedt, Bengt - Sjöstedt, Thure - Sjöström, Wiking - S. K., SK - Skadedjur →Rovfågeljakt - Skadskjutning →Jakt - Skagastölstindene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKAGASTÖLSTINDENE
Sjösjuka (lat. morbus nauticus) är ett
sjukligt tillstånd, framkallat genom ett
fartygs, en luftfarkosts eller något annat
fordons rörelser.
C:a 95 % av alla ovana sjöfarande drabbas av
sjösjuka, men flertalet (c:a 90 %) kan dock
vänja sig vid sjön, till stor del beroende på de
automatiska motrörelser, som med tiden
uppövas. Vanliga symtom äro bl. a.
trötthetskänsla, melankoli, blekhet, kallsvettning,
huvudvärk, olika slags inverkan på hjärta och
blodtryck samt yrselkänsla. Dessa symtom
bruka plötsligt efterföljas av de i 70 % av alla
fall dominerande kräkningarna.
Enligt senaste teorier utlösas symtomen i
första hand via innerörats jämviktsorgan, vilka
vid sjögång, särskilt genom den upp- och
nedgående rörelsen (dykning), utsättas för en
abnorm retning. Jämviktsorganen stå i sin tur
i förbindelse med nerver, som ha inflytande på
de inre organen, vilka därigenom utsättas för
obehagliga rubbningar. Bland botemedlen ha
erfarenheten och vetenskapliga rön visat, att
ett tidigt intaget horisontalläge på rygg, gärna
med huvudet något lägre än kroppen, är
fördelaktigt, liksom också varm och stadig
klädsel samt vistelse i friska luften. Läkemedel
såsom »Mothersill», innehållande chlorbutol,
vidare veronal, luminal, kloral och brom samt
atropin och belladonna ha använts mycket. På
sista tiden har man börjat övergå till en
kombination av dessa på olika sätt verkande medel
såsom »Hysko», »Nautisan», »Marisan»,
»Va-sano», »Nep», »Bellergal» och »Cafinal». C. O. N.
Sjöstedt, Bengt, finländsk häcklöpare
(f. 1906 2/n), polisofficer i Helsingfors,
tangerade 1931 världsrekordet på 110 m
med 14,4S.
Sjöstedt, som började tävla i Ekenäs,
representerade 1928 och 29 Kronohagens IF, 1927 och
30—32 IFK Helsingfors, därefter Polisens IF.
Han vann finska mästerskapet i häcklöpning
110 m 1927—37 (utom 32, då han deltog i OS i
USA), på 100 m 1931 och 4x400 m 1930 och 31.
Vid OS blev han utslagen i semifinalen i häckl.
110 m 1928 och 32. Han har satt finska rekord
i häckl. med 14,6 och 14,4 (båda 1931) samt
deltagit i IFK:s rekordlag i stafett samt i 13
landskamper; bl. a. vann han 100 m mot Sverige
1931. Han är sedan 1937 styrelseled. i Polisens IF.
Även hans bror Hans (f. 1912 V»), kapten i
finska armén, har varit god häcklöpare med
15,0 som bästa tid på 110 m. P. L-m.
Sjöstedt, Thure, brottare (f. 1903
27/8), spårvägsman i Malmö, vann i fri
stil guldmedalj i mellanvikt B vid OS
1928 och silvermedalj i lätt tungvikt vid
OS 1932 samt segrade i EM 1934.
Sjöstedt började brottas 1924 i BK Kärnan,
Thure Sjöstedt.
Limhamn, debuterade som landslagsman mot
Finland 1926 och deltog 1926—34 i 6
svenskfinska landskamper. Vid EM 1927 i
grekiskromersk stil blev han tvåa i mellanvikt B.
I fri stil vann han SM i lätt tungvikt 1929
och 31 samt i tungvikt 1934. Ar 1936 blev han
professionell. Han tävlade 1924—32 för BK
Kärnan, därefter för Spårvägens IS, Malmö.
Sjöstedt hade ett ypperligt tävlingshumör och
en ovanlig förmåga att växa med uppgiften.
Han brottades djärvt och offensivt och slog
sitt specialkast, Lindénagreppet, med sällsynt
kraft och schvung. P. B.
Sjöström, Wiking, mellanhoppare (f.
1907 11/o), porslinsarbetare i Bromölla, är
Sveriges hittills bäste.
Sjöström, som är liten till växten men
ovanligt spänstig och djärv, vann för IFK
öster-sund (som stamanställd vid A 4) SM i
mellan-hopp 1931 och 33, för IFK Malmö 1934 och 35
samt satte 1931—34 svenska rekord med resp.
462, 473, 475 och 478 cm (sistn. ännu 1945
gällande). Han deltog i häcklöpning 400 m i
landskamperna mot Norge 1930 (56,9s) och 31.
S. L.
S. K., SK, förkortning av
^skärgårds-kryssare, Sportklubb, Simklubb m. m.
Skadedjur -»-Rovfågeljakt.
Skadskjutning »-Jakt.
Skagastölstindene, den mest alpina
delen av -»-Jotunheimen, ett vilt
fjälland-skap med svindlande avgrunder och
fjällsidor, som kunna ha en nästan lodrät höjd
av intill 1 000 m, är den klassiska
träningsplatsen för Norges fjällsportmän.
Bland Skagastölstindene är Store
Skagastöls-tind (2 204 m ö. h.) den mest berömda och
bestegs första gången 1876 av W. C. Slingsby.
Bästa utgångspunkt för bestigningar av
Skagastölstindene är fjällgården Turtagrö (992 m
ö. h.). Mellanstationer äro Skagastölshytten,
kallad »Hytta på bandet» (1 900 m ö. h.),
uppförd 1890 och tillhörande Den Norske
Turistförening, och Norsk Tindeklubbs stuga i
Skaga-dalen, uppförd 1938. P. C. A.
Bengt Sjöstedt.
269
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
