Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfågeljakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSFÅGELJAKT
Bild 1. Tjäderspel (t. v.) och orrspel (t. h.). — Efter målningar av David Klöcker Ehrenstrahl
(1628—98) i Drottningholms slott.
skogskomplex men uppehåller sig gärna också
i mindre hagar, ofta ganska nära
människoboningar. Äldre tuppar föra större delen av året
en enstöringstillvaro men samla sig ibland,
sedan snön fallit, i kringströvande flockar.
Tuppen är mörkgrå, blåskimrande med svart
vattring även på den bruna ryggen; fjädrarna
under hakan äro svarta med grönaktig glans,
spetsigt förlängda och kunna fällas ner till ett
utstående hakskägg. Krävtrakten har grön
metallglans, stjärten är svart med vitfläckiga
band, buken svart med vita fläckar, över ögat
har den en högröd, naken fläck, »kam», med
vårtliknande upphöjning, som under våren är
uppsvälld. Näbben är stor, krokig och gulvit,
på riktigt gamla tuppar stötande i grönt.
Längden är omkring 90—100 cm, vinglängden
38—40,5 cm och vikten 3,6—5 kg. — Hönan är
spräcklig med tvärställda teckningar av svart,
rostrött, grått och vitt. Undersidan är nästan
helt vit med roströda tvärband på bröstets och
bukens sidor samt enfärgad, roströd
bröstsköld. Hönan väger sällan mer än 2—2,5 kg.
Ungarna ha 1 månad gamla sin första
fjäderdräkt färdig, vilken liknar hönans. Växlingen
till den slutliga dräkten sker för ungtupparna
först vid 1 Vt års ålder.
Färgvariationer äro vanliga. Ej sällan
påträffas sterila tuppar och hönor, vilkas dräkt
närmar sig det motsatta könets.
Orren (.Lyrurus tetrix) har ungefär samma
utbredning som tjädern, dock förekommer den
ej v. om Ardennerna i Frankrike. I England
och Skottland samt i europeiska och asiatiska
Ryssland finnas särskilda raser.
I Skandinavien häckar orren i allmänhet icke
lika långt upp mot fjällen som tjädern. Den
trivs bäst i hag- och ljungmark,
enbuskter-räng och icke alltför blöta mossar.
luppen är metallglänsande blåsvart med vit
undergump och ett vitt streck på vardera
vingen. Sommartid är färgen mindre
glänsande, strupen vitfläckig, huvudet och halsen
brunspräckliga. Hönan är spräcklig i brunt,
grått och svart. Hos tuppen är stjärten djupt
kluven och de yttre stjärtpennorna lyrformigt
utåtböjda. Hos hönan är stjärten mindre djupt
kluven.
Bastard mellan tjäder och orre kallas
rackelhane och rackelhöna. De likna
tjädern men äro mindre och ha kluven stjärt.
Både tjädern och orren häcka på marken.
Tjäderhönan lägger 7—12 (vanl. 8), orrhönan
7—9, sällan flera ägg, som ruvas i 4 veckor.
Tjäder och orre få i s. och mellersta Sverige
jagas dels under en kort höstperiod,
huvudsakligen för jakt på ungfågel, dels under en
vinterperiod, då fullvuxna tuppar i allmänhet skjutas
med kulgevär. I de fyra nordligaste länen är
jakttiden sept.—dec.; dock har för Särna och Idre
socknar i Kopparbergs län samt ovanför
skyddsskogs-, resp. odlingsgränsen i Jämtlands,
Väs-ter- och Norrbottens län, där snarfångst
bedrives, jakttiden utsträckts t. o. m. febr. Inom
sistnämnda områden gäller ej det förbud att
skjuta hönor, som infördes 1942.
Jakten.
Tjäder och orre jagas numera för
stående hund (fågelhund) och skällande
hund, tjäder även genom toppskytte med
kulgevär. Där orre förekommer talrikt,
används skytte för bulvan. Tjäder- och
orrtupp skjutas ofta även under
vinterklappjakter på de större godsen. — Det
gamla, alltför ödeläggande blosskyttet är
315
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
