Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolidrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLIDROTT
fri idrott (sp. 354—55) samt
artiklarna om »idrottsskolorna» Eton,
Harrow och Rugby school, vilka
jämte Shrewsbury varit de ledande.
Ären närmast efter 1850 beteckna
sportens egentliga genombrott.
Någon skolidrott i större skala
förekom dock ej, förrän London AC 1890
inbjöd alla engelska skolynglingar
till en löpning på 440 yards, som
sedermera blev årligen
återkommande. År 1897 utvidgade
föreningen programmet till att omfatta
8 grenar, huvudsakligen löpningar.
Först 1925 bildades ett
skolidrotts-förbund, som s. å. instiftade
skol-mästerskap i fri idrott m. fi. grenar,
och det dröjde sedan in på
1930-talet, innan sport blev obligatorisk
i alla skolor — detta trots att i
England idrotten på grund av sina
karaktärs-danande egenskaper sedan omkr. 100 år varit
erkänd som ett utomordentligt led i uppfostran.
I USA har utvecklingen i stort sett följt
det engelska mönstret, även om skolidrotten i
allmänhet är några tiotal yngre. Nationella
skoltävlingar arrangeras i flera idrotter
kretsvis sedan början av 1890-talet. Om
organisation se Förenta Staterna, sp. 659.
Skolidrotten är i USA högt utvecklad, och
»skolstjärnor» bli mycket omhuldade.
Universiteten söka förvärva de bästa idrottsmännen,
ev. mot löfte om »friplatser». Mest populära
grenar äro american football, baseball,
basket-ball, fri idrott, simning och tennis.
På kontinenten infördes gymnastik redan i
mitten av 1700-talet, men skolidrott i samma
betydelse och utsträckning som i England och
USA (och sedan 1920-talet Japan) förekommer
dock icke. Visserligen införde Tyskland
och Italien under diktaturregimen, på
1930-talet, obligatorisk idrott i alla skolor, men i
flertalet övriga länder saknas gemensamma
bestämmelser. Gymnastik är dock på de flesta
håll obligatorisk i alla skolor. S. L.
Skolidrottens historia i
Sverige.
Fysisk fostran obligatorisk i 1611 års
läroverksstadga.
I vår första läroverksstadga av 1561 säges att
skolungdomen ibland borde få lov från skolan
»till att leka eller eljest ha för händer pro
recreatione vad de vilja». Denna magra
bestämmelse ersattes i 1611 års stadga med en
betydligt utförligare, i vilken skolledningarna
anbefalldes att ordna särskilda lekplatser för
lärjungarna. Vissa bestämda tider skulle anslås
till kroppsövningar, som alltså gjordes
obligatoriska. Kontrollen skulle dock handhas av
gossarna.
Skolfotboll i Winchester College (England), omkr. 1840. En
typisk rugbysituation.
Johannes -^-Rudbeckius, grundaren av vårt
första gymnasium, rekommenderade i en
föreläsningsserie 1608 en »Palæstra» för skolan, som
skulle öka de ungas styrka och rörlighet. Då
han några år senare utarbetade en stadga för
Västerås läroverk, förordnade han, att
kroppsövningar skulle förekomma ett par gånger i
veckan på en särskild »djekne- och lekeplats»,
och straff stipulerades för förfallolös frånvaro.
Ungefär samtidigt stadgades för läroverket i
Åbo förbud för de unga att syssla med
snöbollskastning, att tävla i löpning på hal is och
att simma på djupt vatten, vilket visar vilka
övningar som voro omhuldade av den tidens
skolungdom.
I den av Johannes Matthiae ledda adelsskolan
vid Riddarhuset i Stockholm på 1620-talet
förekommo boll- och kägelspel, fäktning, dans,
kapplöpning, voltige, ridning, hantering av
pikar m. m.
De främsta skolmännen vid denna tid hade
sinne för behovet av kroppsövningar. Den
bekante tjeckiske pedagogen Johan Amos
Come-nius, som hade en viss betydelse även för
skolväsendet i 1600-talets Sverige,
rekommenderade, att man skulle låta gossarna bl. a. göra
sig värjor av trä för fäktning, och i sin »Orbis
pictus» påvisade han genom teckningar
lämpligheten av att låta pojkarna syssla med olika
bollspel (se bild sp. 323).
Redan Per Brahe d. ä. hade i sin »Oeconomia»
(1581) rekommenderat ridning, skytte, jakt,
stenkastning och bollspel. A. Sparrman talade
i ett allmänt läst arbete (1642) om bl. a.
fäktning, bollspel, brottning, löpning och
målskjutning.
Ett helt kapitel om idrott i skolstadgan av 1649.
Det var under dessa förhållanden naturligt,
att vår klassiska läroverksstadga av 1649 ägnade
ett helt kapitel, det adertonde, åt »ferier, lekar
och kroppsövningar». Här stadgades »bestämda
timmar för oskyldiga förströelser och lekar».
321
11—NFS. VI
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
