Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skridskosport - Skrinna - Skrinnarförbundet, Svenska →Skridskoförbund - Skritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRIN N A
gick denna i spetsen för utvecklingen och
anordnade bl. a. de första SM 1895. G. B-g.
Nationernas ordningsföljd
vid Olympiska Spelen.
Någon officiell poängberäkning förekommer
ej. I nedanstående statistik har poängen
beräknats med 7, 5, 4, 3, 2, 1 för de sex bästa i
varje gren. Inom parentes anges poängen för
tävlingarna i hastighetsåkning (först) och
konståkning.
OS 1908 i London.
Endast konståkning: 1) England 36 p; 2)
Sverige 19; 3) Tyskland 12; 4) Ryssland 7; 5) USA 1.
OS 1920 i Antwerpen.
Endast konståkning: 1) Sverige 22 p; 2) Norge
17; 3) Finland och England vartdera 9; 5) USA
8; 6) Belgien 1.
OS 1924 i Chamonix.
1) Finland (50,6+5) 55,5 p; 2) Norge (49,5+0)
49,5; 3) USA (8+11) och Österrike (0+19) 19; 5)
England (0+9) 9; 6) Sverige (1+7) 8; 7)
Frankrike (1+6) 7; 8) Schweiz (0+4) 4; 9)
Tjeckoslovakien (0+3) 3; 10) Canada (0+2) 2.
OS 1928 i S:t Moritz.
1) Norge (34,5+7) 41,5 p; 2) Finland (21+3)
24; 3) Österrike (0+22) 22; 4) USA (10+10) 20;
5) Sverige (0+7) och Frankrike (0+7) 7; 7)
Belgien (0+5) 5; 8) Canada (0,5+3) 3,5; 9)
Tjeckoslovakien (0+2) 2.
OS 1932 i Lake PUicid.
1) USA (45+10) 55 p; 2) Canada (29+10) 39;
3) Norge (14+7) 21; 4) Österrike (0+12) 12; 5)
Sverige (0+7), Ungern (0+7) och Frankrike
(0+7) 7; 8) Finland (0+3) 3; 9) Tyskland (0+2)
2; 10) Belgien (0+1) 1.
OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen.
1) Norge (41+7) 48 p; 2) Österrike (9,5+17)
26,5; 3) Finland (21+0) 21; 4) USA (9,5+4) 13,5;
5) Tyskland (0+12) 12; 6) England (0+8) 8; 7)
Ungern (0+7) 7; 8) Holland (4+0), Canada
(0+4) och Sverige (0+4) 4; 11) Japan (3+0)
och Belgien (0+3) 3. S.L.
Litteratur.
Den första boken om skridskosport utgavs i
England av R. Jones och hette »A treatise ön skating»
(1772). Den följdes av ett franskt arbete av J.
Ga-rein, »Le vrai patineur» (1813). I litteraturen hade
dessförinnan talrika skridskoskildringar förekommit,
och i arbeten om uppfostran av Vieth (1790-talet)
och Guts Muths (1793) m. fi. beskrevs
skridskoåkningens konst. -— En värdefull kommenterad
sammanställning av skridskosportlitteraturen före 1900
finnes i F. W. Foster, »Bibliography of skating»
(1898).
På engelska märkas J. H. Heathcote och
C. G. Tebbutt, »Skating» (Badminton Library, 1892,
3. uppl. 1902), A. och C. G. Tebbutt samt A. Reid,
»Skating» (1897, bearbetad av C. E. Benson 1921),
E. Jones, »The elements of figure skating» (1932),
S. G. Hedges, »Ice-rink skating» (1932), M.
Vinson, »Primer of figure skating» (1938), samt T. D.
Richardson, »Ice-rink skating» och »Modern figure
skating» (båda 1938).
351 Tryckt
På tyska utkom som första arbete C. S. Zindel,
»Der Eislauf oder das Schlittschuhfahren» (1825).
Av senare handböcker m& främst nämnas R.
Hol-letschek, »Kunstfertigkeit im Eislaufen» (8. uppl.
1925), »Handbuch des Eissports» (1925, utg. av
Berliner Eislauf-Verein), G. Feix, »Das Kunstlaufen
und der Tanz auf dem Eise» (1935), samt K.
Nagele, »Die Theorie der Eislaufsformen für den
An-fänger und Fortgeschrittenen in vollendeter Form»
(1937). Vidare märkes K. Schäfer, »Mein
Eiskunst-laufen im lebenden Bilde» (1937, även eng. uppl.).
I Norge har Y. Bryn utgivit »Sköitelöpning»
(1924), som även behandlar hastighetsåkning, och
»Kunstlöps-A-B-C» (1939). Värdefulla historiska
uppgifter innehålla »Norsk sköiteidræts saga, Norges
Sköiteforbund 1893—1918», »Kristiania Sköiteklubs
Jubileumsbok 1864—1923» samt Oslo (Kristiania)
Sköiteklubs årsböcker (fr. 1910). Nämnas må även
den i Nederländerna av G. "W. A. van Laer
utgivna »Koninklijke Nederlandsche
Schaatsenrijders-bond 1882—1932».
Sverige.
Första svenska skridskoboken utgavs 1858 i
Söderhamn och hette »Konsten att åka skridsko» (övers,
från ett arbete av J. Cyclos). Den följdes av H. T.
Næss, »Skridskosporten» (1882), U. Salchow,
»Handbok i konståkning på skridskor» (1906), och
M. öholm, »Hastighetsåkning å skridskor» (1907).
Dessa liksom A. Palm, »Konståkning på skridskor»
(1917, Idrottsbiblioteket 9.), och W. N. Berglund,
»Hastighetsåkning på skridskor» (1920,
Idrottsbiblioteket 10.), äro delvis föråldrade.
Ett utmärkt illustrerat arbete är L. Grafström,
»Skridskoboken. Grundfigurerna» (1940). En
allmän översikt av skridskosporten lämnas i A.
Blomqvist, »Skridsko» (1940).
Av jubileumsskrifter må nämnas »Tio vintrar på
Nybroviken. SASK 1884—1894» och A. Anderberg,
V. Lundqvist och P. Thorén, »Fyrtio vintrar på
skridskor» (1925, 470 s.), som utförligt skildrar
SASK :s fyrtio första år. S.T.
Skrinna, ett ålderdomligt, i Sverige och
svenska Finland använt ord (besläktat
med skrida), som betyder åka skridsko.
Det upptogs hösten 1946 officiellt av
hastighetsåkarna i Sverige.
Skrinnarförbundet, Svenska,
->Skrid-skoförbund.
Skritt, hästsportt., gångart hos hästen,
är en liksidig rörelse, vid vilken hästen
för benen efter varandra framåt i
diagonal följd.
Om t. ex. högra frambenet börjar rörelsen,
följer vänstra bakbenet, därefter vänstra
frambenet och slutligen högra bakbenet. Hästen
stöder alltid på två eller tre av benen, medan
två eller ett föres framåt. Bakhovarna sättas
ned i bakre hälften av framhovarnas spår.
Steglängden växlar — genomsnittslängden är
l,6o—1,80 m — och uppgår hos hästar med god
kroppsbyggnad, som äro väl utbildade eller
åtminstone icke skadade av dålig dressyr, till 2 m.
Takten uppgår i normal skritt (manöverskritt)
till 58 à 66 steg i minuten. Samlad skritt (svår
att använda rätt) brukas vid samlande
sidvärts-rörelser.
En felaktig form av skritt är pass, varvid
samma sidas benpar samtidigt föres fram och
sättes ned. Därigenom uppstår en vaggande
ls/3 46 3 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
