Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyttemärken - Skytterörelsen, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYTTERÖRELSEN
Militära medaljer och märken.
Inom svenska krigsmakten utdelas såväl
medaljer som märken för skjutning: inom armén
med gevär, karbin, kulsprutegevär,
kulsprutepistol, pistol och markkulspruta, inom flottan
med gevär, karbin och pistol samt inom
flygvapnet med gevär, karbin, kulsprutepistol och
pistol. Skyttemedaljen är den förnämsta
utmärkelsen och utdelas i silver samt i guld till
den, som tagit den i silver och sedan under
ytterligare fem år uppfyllt fordringarna.
Skyttemärket är av silver, inom flottan även av
brons. Där finnes också en medalj av silver
för yrkesskicklighet, som bl. a. utdelas vid en
årligen förekommande tävlingsskjutning med
kanon. Inom flyget utdelades också till 1945 ett
luftstridsmärke av silver för bombfällning eller
skjutning med rörlig kulspruta och av guld till
den, som under ytterligare två år uppfyllt
fordringarna. Fordringarna för de olika
utmärkelsetecknen ha varierat och fastställas av
resp. försvarsgrenschef. N. H-n.
-<–
SKYTTERÖRELSEN.
Av redaktör K. A. Larsson.
Skytterörelsen, officiellt benämnd
Frivilliga skytteväsendet i
Sverige, har efter 1860 varit en av
landets största folkrörelser och i över 50
år haft en i stort sett oförändrad
karaktär och organisation. Framvuxen ur
1860-talets militärt betonade
skarpskytterörelse har skyttet lyckats förena ett
fosterländskt och försvarsbetonat syfte med
sportsliga och demokratiska
verksamhetsformer, som skänkt den en stor och
trogen skara utövare från alla
samhällsklasser. Den har på få undantag när
begränsat sin uppgift till att inom landet
arbeta för höjandet av
skjutskickligheten med armégevär.
Den närmaste motsvarigheten
utomlands till den svenska skytterörelsen är
den norska och den schweiziska, ehuru
fältskytte i terräng ej har någon större
utbredning i Schweiz. I Finland har
skyttet haft samma allmänna utbredning
som i Sverige men har där varit
organisatoriskt uppdelat på Finlands
skytteförbund, Svenska Finlands skytteförbund
och skyddskårerna, de sistnämnda dock
upplösta 1945.
Skytterörelsen i Sverige.
I motsats till de flesta andra sportgrenar och
folkrörelser kan skytterörelsen räkna sin
tillblivelse från ett bestämt årtal, nämligen 1860.
Den har dock haft förelöpare, som i huvudsak
varit av två olika slag, dels
jägarsammanslut-ningar, avsedda att ge medlemmarna tillfälle
till tävlingsskjutning främst med sikte på jakt,
dels beväpnade kårer, oftast bildade av
städernas borgerskap, med syfte att ge
myndigheterna tillgång till en frivillig trupp för försvar
och polistjänst.
Skarpskytterörelsen föregångare till hemvärnet.
Skytterörelsens historia från 1860 kan indelas
i tre huvudperioder: 1) skarpskytterörelsen 1860
—omkr. 1875, 2) skyttegillenas tid omkr. 1875—
1893 och 3) den nuvarande skytteorganisationen
från 1893. Skarpskytterörelsen hade stora
likheter med vårt hemvärn. Den rekryterades av
frivilliga, som underkastade sig militär
utbildning för att därmed stödja försvaret. Man bör
dock ej bortse ifrån, att skarpskyttarnas exercis
och övningar i terräng utgjorde en
kroppsövning, som många av deltagarna säkert kände
sig behöva. Till såväl syfte som karaktär kan
skarpskytterörelsen betecknas som en
försvarsrörelse med inslag av sport och skytte. Det
var först under nedgångsperioden som skyttet
började ta överhanden.
Skarpskytterörelsens framträdande bör ses
mot bakgrunden av det dåvarande tillståndet
i Sverige. Ekonomiskt var landet svagt och
försvaret förfallet. Försvarspolitiskt var läget
ogynnsamt efter den lättsinniga ryskfientliga
alliansen under Krimkriget. Europa skakades
1848—60 av revolutionära och nationella
rörelser. Stater lågo i stöpsleven. I detta läge skrev
en ung göteborgsjournalist 1859 en serie
artiklar i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
under rubriken »Huru skall Sverige bevara sin
självständighet»? Hans namn, Viktor Rydberg,
var då okänt, och det dröjde en tid, innan fröet
bar frukt. Rydbergs förslag att efter engelskt
mönster bilda skarpskytteföreningar vann
emellertid anklang i liberala kretsar, och hösten 1860
var tiden mogen för handling. På ett par
månader växte skarpskytterörelsen fram med en
naturkrafts plötslighet. Alltjämt tvistas om
vilken stad som kom först, men detta har
mindre betydelse, då det blott rörde sig om
någon månads skillnad. Den 19 okt. bildades
Göteborgs Skarpskytteförening, den 19 nov.
Stockholms. Som deras andliga fäder kan man
förutom Rydberg räkna, i Göteborg S. A.
Hedlund, i Stockholm Aug. Blanche, August
Sohl-man och Julius Mankell.
Inspirationen till Skarpskytterörelsens
explosiva start kom från Italien, där Garibaldi och
hans 1072 frivilliga på mindre än fyra
månader från 11 maj till 7 sept. 1860 krossade
kungariket Neapel, som omfattade hela s. Italien och
365
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
