- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 6. S-Övrevoll /
415-416

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släggkastning - Historik, av redaktör Sven Lindhagen - Teknik, av idrottsinstruktör Sepp Christmann, Hamburg, och idrottsinstr. Sven Lundgren, Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLÄGGKASTN1NG

Bild 3. F. D. Tootell, USA, guldmedaljör vid
OS 1924, klar att börja de inledande svängarna.
Lägg märke till hur fri från spänning men
ändå samlad ställningen är.

Norden och Tyskland värsta konkurrenter.

I USA har intresset för — och
skickligheten i — släggkastning gått tillbaka
sedan mitten av 1920-talet, bl. a. beroende
på att denna gren huvudsakligen numera
utövas av unga studenter, som ej äro
tillräckligt starka och tunga. De nordiska
länderna och Tyskland ha senare jämte
Irland varit världens ledande nationer.

I Sverige, där släggkastning i mitten av
1890-talet blev en ganska populär gren, ha
polisidrottsmän dominerat under tre decennier,
främst genom C. J. Lind, Malcolm Svensson, O.
Skiöld, Gunnar Jansson, F. Warngård, G.
Backlund, E. Linné och Bo Ericson (polis 1945).
Utom dessa ha O. Malmbrandt och Erik
Johansson nått toppklassen. Även Finland har, sedan
slutet av 1920-talet, haft utmärkta släggkastare,
främst V. Pörhölä, U. Veirilä, A. Koutonen, S.
Heino, G Hannula och L. Tamminen.

Världens dominerande nation i släggkastning
fr. o. m. 1936 har varit Tyskland. När Sverige
och Tyskland 1934 skulle utkämpa sin första
landskamp i fri idrott, tvingades tyskarna
motvilligt gå med på att släggkastning, som föga
utövades i landet, upptogs på programmet. En
intensiv träning igångsattes, och främst tack
vare den skicklige instruktören S. Christmann
nådde flera tyskar på två år världseliten. Mest

kända ha E. Blask, K. Hein, B. Greulich, O.
Lutz och K. Storch varit.

Släggkastning utövas föga i andra europeiska
länder. Italien har dock sedan början av
1920-talet haft förhållandevis goda män, och Ungern
fick i början av 1940-talet en bra släggkastare
i I. Nemeth. Norges bäste har varit H.
Stene-rud, Danmarks V. Petersen och Estlands K.
Annamaa. I de brittiska kolonierna
förekommer släggkastning endast i liten utsträckning,
däremot något i Ryssland och Japan. S. L.

Teknik.

Släggkastning är en av de svåraste av
den fria idrottens grenar. Den ställer
icke blott stora krav på teknik,
rörelsekänsla och balans utan fordrar också
styrka, tyngd och snabbhet, för att
kastaren i den snäva ringen skall kunna
bemästra den starka dragningen från det
roterande redskapet.

Redskapet sättes i en roterande rörelse
med kroppen som rörelseaxel, vilken
under ansatsen förflyttar sig framåt i
kastriktningen, tills utkastet sker.
Ansatstekniken förutsätter, att kastaren är
aningen före redskapet ett kort moment
före varje avslutad sväng för att med
kroppen som axel kunna tämja
dragningen från den roterande släggan och
påverka dess ökning av hastigheten. Då
släggan på grund av centrifugalkraften
strävar att draga kastaren med sig ut ur
kastriktningen, är en av kastarens
största svårigheter den att under svängarna
använda kroppen som motvikt och
överföra benens alltmer ökade arbete på
redskapet.

Grundställningen.

Kastaren står vid ringens bakre kant med
ryggen i kastriktningen, fötterna parallella och
på c:a 1V2 fotlängds avstånd från varandra på
var sin sida om kastriktningsdiametern, tårna
intill ringkanten, skuldrorna framförda med
löst hängande armar och knäna lätt böjda.
Släggan placeras inne i ringen, drygt 1 m rakt
bakom högra foten. Kastaren fattar om
handtaget med höger hand, handryggen vänd framåt.

De inledande svängarna.

Överkroppen vrides ett kvarts varv åt höger
utan att fällas framåt. Vänstra fotens häl
vrides något utåt och lyftes något från marken.
Kroppstyngden kommer härigenom att helt
överföras på höger ben. Slägghandtaget fattas
med vänster hand, så att det vilar mellan de

415

Tryckt 10/3 46

416

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/6/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free