- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 6. S-Övrevoll /
455-456

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanska hovridskolan - Spant - Spare →Bowling - Sparkstöttingsåkning - Sparring partner - Sparta - IK Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPANT

som utföra sina rörelser med bibehållen
friskhet, äro inte ovanliga.

Spanska ridskolans uppgift är icke endast
dressyr av hästar utan också utbildning av
ryttare i den högre ridkonsten. Under tidernas
lopp ha militära ryttare inte blott från
öster-rike och Ungern utan också från andra länder
fullkomnat sin färdighet i ridning vid Spanska
ridskolan. Flera av Sveriges mest framstående
skolryttare ha där åtnjutit undervisning och
sedermera utövat stort inflytande på ridningen
i vårt land, t. ex. hovstallmästaren Waloddi
Fischerström, Th. Byström, G. Adlercreutz,
G.-A. Boltenstern, B. Sandström m. fi.

Litt.: F. Ackerl och A.-H. Lehmann, »Die
edlen Lipizzaner und die Spanische
Reit-schule» (1942). F-kM-n.

Spant, s]öt., längs ett fartygs botten
och sidor gående byggnadsdelar, som
tjäna att ge fartyget avsedd form och
särskilt i tvärskeppsled nödig styrka.

Nollspant är benämning på spant, beläget vid
ett fartygs största bredd. -^-Segelbåt.
Spare -H3owling.

Sparkstöttingsåkning bedrevs på
1890-och början av 1900-talet som
tävlingsåkning men förekommer numera
huvudsakligen som samfärdsmedel, stundom
som rekreation.

Sparkstöttingen, en förbättring av den över
hela Sverige kända drogen, är en större,
lätt kälke av smäckra dimensioner och med
långa, bakåt friliggande medar. På ungefär
tredjedelen av dessa bakifrån räknat finnas två
upprättstående stöttor (på idrottsstöttingen ofta
med lutning bakåt), vanligen förenade upptill
med en tvärslå och nedtill med en sits, spänd
mellan stöttorna och vilande på två smäckra
träslanor, vilka från stöttorna gå fram till
me-darnas uppåtböjda framändar och ge stadga åt
fordonet. På idrottsstöttingen saknas i regel
sitsen. Tidigare voro medarna av trä med
bandjärn på undersidan, numera äro de helt av
metall. De gamla träredskapen voro 3—4 gånger
så tunga som de nuvarande och kunde ej
drivas upp i stora hastigheter.

Vid sparkstöttingsåkning står man med ena
foten på motsvarande med, där en liten platta
finnes anbringad för foten, och sparkar sig
fram med den andra, som för att ge full styrka
åt sparken är försedd med en brodd. Händerna
stödas på tvärslån.

Den först bildade sammanslutningen för
sparkstöttingsåkning torde vara den 1888
stiftade Stockholms sparkstöttingsklubb, som
anordnade tävlingar Kungsholms tull—Nockeby
bro och åter samt på 5 000 m. Bästa tiden på
den förstnämnda sträckan var 48m och på 5 000
m 18.42. År 1890 startade klubben en
distanstävling Stockholm—Uppsala, varvid bästa tiden
noterades av A. Holm med 6.51. Även A. I. K.

anordnade ett par tävlingar, bl. a. 1893
Södertälje—Stockholm och Stockholm—Södertälje—
Stockholm, som båda vunnos av O. Rylander
på resp. 2.44.04,8 och 6.02.46,6.

Vid Nordiska Spelen 1901 anordnades på
Ladugårdsgärde tävlingar i sparkstöttingsåkning
på 1609, 2 500 och 5 000 m. Segrare blevo på
1 609 m Richard Svensson på 5.55,8 samt på 2 500
och 5 000 m skulptören C. Fagerberg på 8.55,4,
resp. 20.53,2. Sedan 1905 ha inga större officiella
tävlingar hållits, och numera existerar ingen
specialklubb. G. D.

Sparring partner [spa’rin6 pa’tna], eng.,
är en person, som tjänstgör som
motståndare åt en tränande boxare. Någon gång
användes uttrycket även inom andra
idrotter för att beteckna en motståndare
vid träningsmatcher.

Uttrycket sparring härstammar från
tuppfäktningen och betecknade en kamp, vid vilken
man såg till att intet blod flöt. I denna
betydelse förekom ordet första gången i litteraturen
1685.

Sparta, stad i Grekland vid floden
Eu-rotas i landskapet Lakonien, var under
antiken, jämte Aten, den ledande staten
i idrott.

I Sparta var den fria medborgarens hela liv
statligt reglerat, och familjeliv existerade ej.
Uppfostran var lagd på karaktärsdaning och
högsta möjliga fysiska träning, vari inbegreps
förmåga att utan klagan uthärda umbäranden
och plågor, allt i syfte att skapa fulländade
krigare. Leva »spartanskt» säges än i dag den
göra, som för ett enkelt och sunt liv. Den
hårda fysiska träningen gjorde Sparta ledande
vid Olympiska Spelen, när dessa stodo som
högst. Av berömda spartanska idrottsmän kunna
nämnas ->-Chionis, löparen Ladas,
femkamparen Philombrotos, som segrade vid tre OS (676
—668 f. Kr.), samt brottaren Hipposthenes,
segrare vid fem OS (624—608 f. Kr.). N. H-n.

IK Sparta, Malmö, stiftad 1904, är
Sveriges framgångsrikaste brottarklubb. Den
första SM-titeln vanns 1906, och inalles
ha Spartas medlemmar t. o. m. 1945
hemfört 47 SM, därav 40 i grekisk-romersk
stil. Klubben har 1945 256 medl.

Bland klubbens många berömda brottare må
nämnas de internationellt framgångsrika C.
Westergren, F. Mårtensson, Ernst Nilsson, G.
Malmström och G. Glans samt svenska
mästarna G. Lindstrand, O. Borgström, Egon
Svensson, I. Friis samt Erik och Göte Persson.
Svenska Brottningsförbundets finskfödde instruktör,
R. Oksa, tävlade även i början av 1920-talet för
Sparta.

Bland ledarna märkas främst O. Frohm,
styrelseled. 1908—30 (ordf. 1920—22 och 24—30),

455

456

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/6/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free