Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spjutkastning - Träning, av Matti Järvinen - Träningsgymnastik, av kapten Klas Särner - Spjutkastning som kroppsövning, av docent Torgny Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPJUTKASTNING
Först i slutet av maj tar man fram spjutet.
Som träningsplats väljer man mjuka ängar, då
träningen där ger uthållighet och håller
musklerna mjuka. Man börjar med att löpa 200—
300 m och fortsätter med detta 5—6 gånger med
en kort paus mellan loppen. Då har man blivit
lindrigt svettig, och denna svettning bör
bibehållas hela den tid träningen pågår.
De första fyra veckorna, då man tränar 3—4
gånger i veckan, ägnas huvudsakligen åt
stilträning. Man börjar med kast utan anlopp, och
sedan man fått den rätta flykten på spjutet,
övergår man till kast med anlopp. Den slutliga
förberedelsen för tävlingssäsongen sker
lämpligast på en med kolstybb eller sandblandad
lera belagd bana.
Man måste vara försiktig med vristerna och
armbågen på kastarmen, vilka lätt bli skadade
under träningen.
Genom den långa förberedelsetiden uppnår
man en ypperlig kondition, som med
förståndig träning kan vara hela säsongen.
Veckoprogram under högsäsongen.
Mitt veckoprogram under högsäsongen före
en viktig tävling inkräktar inte på mitt
dagliga, civila arbete. Dagsprogrammet är följande:
Söndag: Hård träning, däribland ett 20-tal
kast, och efter detta en stunds vila, därefter
grundlig massage. Kraftig middag och därefter
åter vila. Dagen avslutas med en timmes
promenad eller annan motionsartad sysselsättning
utomhus.
Måndag: Ingen träning, äter obetydligt, till
sängs senast kl. 22.30.
Tisdag: Gymnastik som huvudprogram för
träningen. Lätt träning i löpning och 6—10 kast
på omkring 60 m (»halv fart»).
Onsdag: Samma program som på måndagen.
Torsdag: Kraftiga måltider. Lätt löpträning
och några uppmjukande gymnastikrörelser,
lösa hopp med knäböjning. Massagen skall
särskilt omfatta låren och underbenen. Tidigt till
sängs.
Fredag: Ingen träning, vilodag.
Lördag: Ingen träning, vilodag med mycken
och kraftig mat. Tidigt till sängs. M. J-n.
Träningsgymnastik.
Äntring och armgång i lina eller på
lodrät stång.
Bollning med kula. Stöt en liten kula
rätt upp och fånga den åter med stöthanden.
Förlägg så mycket av arbetet som möjligt till
handleden. — Stärker liksom föregående
rörelse handens muskler, särskilt handleden.
Ryggmotstående dragning, a) Stå
med fötterna isär, ryggen stödd mot en bom i
låg axelhöjd och håll ett spjut i
»utgångsställning». En medhjälpare stående bakom bommen
på en plint e. d. för spjutet så långt bakåt som
möjligt, varefter det sedan drages framåt
under motstånd av medhjälparen, b) Liknande
a) men bommen nu på låg höfthöjd, varigenom
spjutet genom överlivets vridning och böjning
åt höger kan föras betydligt längre bakåt. —
Smidiggör axeln och stärker armens
framåt-dragare samt framsidans muskler och bålens
vridare (kastmusklerna).
Fallgrensittande vridning. Sitt på
bänk med fötterna isär och fästa i en ribbstol.
Håll en kula e. d. i höger hand något t. h. om
huvudet. Fäll sedan bakåt och vrid upprepade
gånger, så att kulan varje gång når golvet. —
Stärker framsidans muskler och bålens vridare.
Rephoppning och svikthopp med
benskiftning. K. S-r.
Spjutkastning som
kroppsövning.
Spjutkastet sker genom samverkan
mellan i första hand bålens muskler —
särskilt framsidans muskler,
vridmusklerna och sidböjarna — samt de
muskler, som förbinda armarna med bålen
(->- Anatomi, pl. 4—6).
För att nå goda resultat måste man —
ej endast under konditions- utan även
under specialträningsperioden — träna
benens muskler (för anloppet) och båda
sidornas bål- och armmuskler.
Muskelträningen blir härigenom allsidigare än
man skulle förmoda, då man ju numera
tävlar endast i kast med bästa hand. För
ungdom i uppväxtåren bör dock någon
övning ske även i kast med sämsta hand.
»Spjutarmbåge», en vanlig skada.
Skador uppkomma ofta vid
spjutkastning på grund av den snabba rörelsen
med det relativt lätta spjutet. Särskilt
den s. k. spjutarmbågen är en vanlig
skada, som består i ben- och
broskför-ändringar i armbågsleden, orsakade av
en plötslig vridning och sidrörelse i
denna led samtidigt med sträckningen i
själva utkastet. Skadan är svårbotad —
i lindrigare fall kan man försöka med
vila, strålbehandling m. m., i svårare kan
en operation bli nödvändig.
Spjutarmbåge behöver sannolikt icke
uppkomma, om utkastet sker med redan sträckt
armbåge och spjutet föres i rak bana i
kast-riktningen. Vid s. k. slungkast är denna skada
därför icke vanlig. — Muskelbristningar, främst
i ryggmuskulaturen, äro icke ovanliga, liksom
ej heller skador i skulder- och axellederna,
benbrott på överarmen och knäskador, de
senare om kastsidans fot sättes i alltför
utåtvri-den vid inledningen till utkastet.
491 487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
