Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Stockholms idrottsliv i äldre tider, av Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
Johan III:s första åtgärd, sedan han
blivit kung, var att förse slottet med
vattenledning och ett modernt badhus. Den
nya badstugan hade vad konungen i sina
brev kallar ett »simbad» — en stor
simbassäng av förtent koppar.
Under 1600-talet tycks simning ha
varit en ej ovanlig idrott i Stockholm,
vilket bl. a. framgår av tysken W.
Hart-manns bekanta kopparstick över
huvudstaden (1651), där man även tydligt kan
urskilja en bröstsimmare i Strömmen.
Den franske legationssekreteraren Ogier, som
besökte Stockholm 1634, berättar i sin dagbok
hur gemytligt det gick till i en badstuga i
Stockholm på denna tid. Man träffade vänner
och bekanta, fick höra nyheter, kunde få sig
en kanna öl och slå en tärning. Även den
italienske diplomaten L. Magalotti blev mycket
intresserad av Stockholms badstugor, av vilka
han t. o. m. lät avbilda en i sin reseskildring
»Sverige under år 1674» (bild 2).
Idrottshallar för 300 år sedan.
De kungliga »racketbanorna» ersattes
på 1600-talet av två s. k. -^-bollhus. Det
äldsta, Stora bollhuset, byggdes 1627 och
låg vid södra sidan av Slottsbacken. Av
Hartmanns Stockholmsgravyr framgår att
det var en av de större byggnaderna i
staden (se plansch). Strax söder om Stora
bollhuset uppfördes 1648—53 Lilla
bollhuset. I dessa Stockholms första
»idrottshallar» spelades jeu de paume och andra
bollspel av hovet, de främmande
legationernas medlemmar och den förmögnare
ungdomen i staden, varvid man i regel
spelade om pengar.
Föreståndare för Stora bollhuset blev en
»Mikael Balunmestare», som emellertid snart
efterträddes av en inflyttad tysk, Georg Sippel.
Stora bollhuset började från omkring 1660
stundom användas för teaterföreställningar och
inreddes 1699 till en riktig teater. Det revs 1792.
Lilla bollhuset såldes 1725 till finska
församlingen, som där lät inreda sin kyrka.
Ett ståtligt ridhus erhöll Stockholm i
den 1620—21 uppförda Rännarbanan eller
Beridarbanan, som låg invid nuvarande
Hötorget och som användes till 1698
(->Karusellridning, bild 1).
Djurstrider, publiksport på 1600-talet.
Till omväxling med matcherna på
bollhusen och striderna på Rännarbanan lät
606 614
Bild 3. I gamla tider var skridskoåkningen
stockholmarnas favoritsport. Bilden är hämtad
ur »Från observatorium» av d’Uncker (1828—1866).
man hålla djurstrider — en mycket
omtyckt sport på denna tid.
Därvid hetsades fyra à fem hundar mot en
fastkedjad björn. Denna rev sönder en eller
två av hundarna, varefter de övriga drogo sig
tillbaka och man släppte fram nya, tills
björnen förlorade humöret och byttes ut mot en
ny. Stundom fingo lejon spela hundarnas roll.
Även andra djurhetsningar förekommo, såsom
lejon—buffeloxe och björn—häst. — Till
riksdagen 1650, då Carl X Gustaf tillträdde regeringen,
upprättades i Stockholm en lejongård, omgiven
av höga murar och ställningar med bänkar för
åskådarna.
Äldsta idrottsföreningen stiftades 1737.
Den tidigaste uppgiften om organiserad
idrott i Stockholm daterar sig från 1737,
då föreningen eller sällskapsorden
->Liv-skvadronen bildades. Den rekryterades
bland den yngre adeln och hade på sitt
program »ridderliga kroppsövningar,
såsom att fäkta, dansa, rida, voltigera, kasta
Bild 4. Stockholmare på cykelutflykt 1891. —
Efter en samtida teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
