Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Stockholms idrottsliv i äldre tider, av Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
Bild 5. En skidtur under Norrbro. Simläraren
Gjörcke gick på vattenskidor nedför
Strömmen 12 juni 1841. — Litografi efter teckning
av Fritz von Dardel.
och löpa». Den flitigast utövade
idrotten var säkerligen fäktningen.
Duellväsendet var en fast inrotad institution, och
det gällde att vara väl förberedd.
Stockholm hade under 1700-talet t. ex. flera
fäktsalar, öppna för allmänheten.
Bekanta fäktmästare voro löjtnant von
Hessenstein på 1740-talet med fäktsal vid
Skeppsbron, fransmannen Parloup på 1760-talet med
fäktsal vid Järntorget, Bequet på 1780-talet med
fäktsal vid Slottsbacken och kapten Pehrmand
på 1790-talet med fäktsal på Ladugårdslandet.
Kanot på Strömmen 1757.
Även om fäktningen och ridningen
dominerade det stockholmska idrottslivet
under 1700-talet, utövades naturligtvis
därjämte flera andra idrotter. I
Stockholms Post-Tidningar för 22 aug. 1757
meddelas t. ex. att en »amerikansk
näverbåt», d. v. s. en kanadensisk kanot,
fanns att se vid Stadsgården i Stockholm,
och i samma tidning för 1761 utbjudas
»näverbåtar för billigt pris».
Den nya farkosten, som byggts av studenten
Simon Achrenius från Österbotten (i Finland)
efter en amerikansk beskrivning, var »4 alnar
lång, 5 qwarter bred, och en halv aln djup».
Den bar två man och »kunde dock lätt bäras
över land av en person».
Från slutet av 1700-talet finnas tid-
ningsnotiser om bollspelande ungdomar
på Ladugårdsgärde, simmande
hantverkspojkar vid Fredrikshovsbron och unga
herrar till häst i tävlingar på Djurgården.
Storartade folkskådespel voro
karusell-ridningarna dels på Adolf Fredriks torg
1777 — med Sveriges äldsta bevarade
tävlingsprotokoll — dels i
Drottningholmsparken under 1770- och 80-talen.
Stockholm hade bättre skridskoisar i forna tider.
Skridskoåkning har varit populär bland
stockholmarna under århundraden. I
Ma-galottis reseskildring från 1674 t. ex. finns
en teckning, som troligen föreställer
Riddar holmsfjärd en och där man ser en
is-jakt, omgiven av skridskoåkare, vilka åka
på järnskridskor av holländsk typ
(-»-Is-jaktsegling). Isj aktseglingen tycks för
övrigt ha särskilt intresserat gästande
utlänningar, och fransmannen A. de la
Motraye, som 1715—20 vistades i Sverige,
berättar förtjust om hur han fick »för
fyllda segel med vindens hastighet ila
fram över isfälten kring Stockholm».
Från början av 1700-talet finns en målning av
Strömmen, där skridskoåkare visa sin
skicklighet, och 1802 meddelar Stockholms Posten, att
huvudstaden hade många »ganska skicklige
virtuoser» i skridskoåkning.
Polisförbud mot skidlöpning 1838.
På 1810-talet var skridskoåkning t. o. m.
så vanlig i Stockholm, att
Överståthållar-ämbetet måste utfärda särskilda förbud
mot åkning under gudstjänsttid. Stort
uppseende och indignerade protester i
pressen väckte däremot polisens förbud
vintern 1838 mot skidåkning på
Stockholms gator. Det var en lappfamilj, som
vandrat omkring på skidor och därigenom
enligt polismästarens mening »äventyrat
den allmänna säkerheten».
I sin kommentar till förbudet skrev
Aftonbladet ironiskt, att polisen själv borde lära sig
skidåkning, så att den hastigare kunde förflytta
sig till den plats, där den för ögonblicket
önskade befinna sig.
På vattenskidor genom Strömmen 1841.
Skidåkning på vatten hade polisen dock
ingenting emot, och 12 juni 1841 löpte
simläraren Gjörcke »med pilens
hastighet» nedför Strömmen på vattenskidor,
tilljublad av flera tusen åskådare.
607
Tryckt ’% 46
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
