Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Genombrottsåren, av Sven Lindhagen - Stockholms idrottsanläggningar, av Gösta Nyrén och Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
klubb. Stockholms VF deltog 1887 i
internationella tävlingar i Kristiania, och båda
klubbarna hade tävlingar 1888. Bland framgångsrika
åkare märktes L. From och Alex. Lindman.
Rodd.
Ledande klubb var Stockholms RF, som 1883
deltog i sin första internationella tävling och
överlägset slog de norska och danska lagen. En
skarp och stimulerande lokal konkurrens, som
gjorde roddtävlingarna till de största
evenemangen, uppkom genom bildandet av
Mälare-roddklubben 1883, Vaxholms RK 1883 (nybildad
som Vaxholms RF 1889) och Hammarby RF
1889. Klubbarna tävlade på resp.
Djurgårdsbrunnsviken, farvattnen utanför nuvarande
Äppelviken, kring Vaxholm och på Hammarby sjö.
Skidsport.
Från början av 1870-talet arrangerade det i
Stockholm förlagda norska gardet (som
återvände till Kristiania 1887—88) smärre
tävlingar på Djurgården. Stockholms
Skidlöpareklubb bildades 1879, och en rätt betydande
skidpropaganda gjordes av det 1883 bildade
Sällskapet för befrämjande av Skolungdomens
fria lekar, som från vintern 1884—85 anställde
norska gardister som instruktörer. År 1889
höllos de första större tävlingarna vid
Fiskartorpet (där bl. a. Beskowska Skolans IF höll
till) med deltagande av bl. a. S. Cederberg, J.
Möllerswärd, J. Törner och G. Tibell, som
tillhörde pioniärerna för skidsporten i Stockholm
och Uppland. Sedan Djurgårdens IF (st. 1891)
och Skidfrämjandet (1893) bildats, sköt
skidlöpningen fart i Stockholm med centra på
Djurgården och vid Fiskartorpet samt från omkring
1895 även i Saltsjöbaden.
Fri idrott på improviserade idrottsplatser.
Medan de ovannämnda idrotterna hade sina
speciella tränings- och tävlingsplatser, bedrevos
fri idrott och fotboll »var som helst», där det
fanns öppna platser, t. ex. vid Söderbrunn,
Frescati, Karlberg, Årstatorg, Tantolunden och
Johanneshovs tapetfabrik. På Kungsholmen
fick man använda Mariebergs kaserngård. Mest
höll man dock till på Ladugårdsgärde, där
vägarna kring Lindarängen fingo tjäna som
löpar-banor. Med Idrottsparkens invigning 1896 löstes
tränings- och tävlingsproblemet.
I fri idrott arrangerades de första
tävlingarna i början av 1880-talet. Den första
»allmänna tävlingen» hölls 1886 på
Lantbruksmötets område på Gärdet, med en klass för
militärer — vilka voro betydligt överlägsna — och
en för civila.
Tävlingarna blevo sedan allt vanligare, de
flesta arrangerade antingen på Gärdet eller på
landsväg; speciellt höllos många lopp på
Södertäljevägen mellan Liljeholmen och Fittja.
Fotboll började spelas i mitten av
1880-talet, men osämja om reglerna gjorde, att spelet
först i slutet av 1890-talet (genom A. I. K. och
Djurgården) blev populärt. Se vidare -^-Fotboll,
sp. 134—137. De flesta matcherna spelades på
Ladugårdsgärde, sedermera i Idrottsparken.
Klubbarna, som snart bildades i stort antal,
bedrevo till att börja med mest fri idrott, men
i slutet på 1890- och början på 1900-talet
upptogo många av dem även fotboll, som
småningom blev den mest utövade idrotten. Även
tyngdlyftning bedrevs flitigt.
Klubbar med »Stockholmsfärg».
Bland föreningar, som stiftades under
idrottens »genombrottsår» (fram till 1906, då OS i
Aten med stora svenska framgångar
stimulerade intresset), märkas (utom i art. Sverige
uppräknade):
1886: IF Ägir. 1888: Södermalms IK (en ny
klubb med samma namn bildad 1902). 1891:
Skidklubben Bore. 1893: Stockholms SK. 1894:
IK Svea. 1899: Reymersholms IK. 1900: IF
Swithiod, Stockholms IS, Norrmalms SK. 1901:
IK Stjernan. 1902: IK Spurt, Djurgårdens SK.
1903: Eriksdals IF, Liljeholmens SK,
Skeppsholmens IF. 1904: Bellevue IK, IF Sörle, IK
Framåt. 1905: IK Atle, Rålambshofs IF,
Stockholms IF, IF Sture, Katarina SK. 1906:
God-templarnas IF, Johanneshofs IF, Karlbergs IF,
Nacka SK, Saltsjöbadens IF, Håga SK.
Många av klubbarna voro från början, och
många förblevo, mycket lokalt betonade med
medlemmarna boende inom ett mindre område,
ibland t. o. m. i samma kvarter. Ett stort antal
är upplösta, en del har blivit sammanslagna
med andra, men en del tilhör alltjämt
Sveriges mest kända.
Bland storklubbar, som bedriva flera
idrotter och som tillkommit senare, märkas So.IK
Hellas och Kronobergs IK (1908), IF Linnéa
(1909), Matteus-Pojkarna (1915), IK Mode
(1916) och Stockholms Studenters IF (1937); av
de stora korporationsklubbarna bildades
Polisens och Brandkårens 1912, Spårvägens 1919.
Ett 50-tal mindre klubbar äro anslutna till
Arrangörsringen (st. 1930), vilken
liksom ->-S tockholms
Korporationsidrottsförbund (st. 1944) anordnar
mästerskap i olika grenar. S. L.
Stockholms idrottsanläggningar.
Stockholm har ett stort antal
idrottsanläggningar av olika slag, som
tillkommit till en början genom enskilt initiativ
och därefter genom Stockholms Stads
Idrotts- och Friluftsstyrelse. De
viktigaste äro:
Fri idrott och fotboll, ägda av enskilda
eller staten: Svea Lifgardes idrottsplats
(1890—99), Idrottsparken (1896—1910), Stadion
(invigd 1912), Östermalms idrottsplats (1906),
Tranebergs (1911—35, arrenderad av
Djurgårdens IF), Råsunda (i nuvarande Solna stad,
611
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
