Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Den svenska gymnastikens segertåg, av gymnastikdirektör Agne Holmström och major Oswald Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GY MN ASTIK
tredje av Lings personliga lärjungar, C.
F. de Ron, for österut och verkade
framgångsrikt för svensk gymnastik under
två decennier, först i Finland under en
kortare tid och därefter i Ryssland.
I Tyskland blevo Ling och hans
gymnastik kända på 1840-talet genom H. F. Massmans
översättning av »Gymnastikens allmänna
grunder» och »Reglemente för gymnastik». Den
främste förkunnaren av svensk gymnastik blev
dock H. Rothstein, som efter kurs vid G. C. I.
1845—46 utgav det främsta arbetet på utländskt
språk om Lings gymnastik under titeln »Die
Gymnastik nach dem Systeme des Schwedischen
Gymnasiarchen P. H. Ling» (5 dlr, 1848—59).
Dessutom inrättades på hans förslag en statlig
utbildningsanstalt i Berlin efter mönster av
G. C. I. (1851) och med Rothstein som ledare.
— De tyska läkarna uppmärksamgjordes 1845 på
Lings sjukgymnastik genom ett föredrag, »Die
schwedische nationelle und medizinische
Gymnastik», av professorn i Dresden H. E. Richter.
Största förtjänsten för den svenska
sjukgymnastikens spridande tillkommer läkarna A.
Neumann och M. Eulenburg. Båda studerade vid
G. C. I., och den senare upprättade i Berlin ett
sjukgymnastiskt institut, varvid Hjalmar Ling
var honom behjälplig. De första av svenskar
upprättade instituten för sjukgymnastik voro:
i Bremen av Axel Sigfrid Ulrich 1856, i Götha
av Henrik Kellgren 1869 och i Dresden av
Johan Oldvig 1883. — Lings gymnastik, som i
och med upprättandet av det statliga institutet
i Berlin vunnit officiellt erkännande, fick
under 1860-talet vika för Jahns nationella turnén.
Under senare hälften av 1800-talet ökades
antalet pioniärer, samtidigt som antalet utländska
studerande vid G. C. I. steg. På 1880-talet
utvandrade artillerilöjtnanten friherre N. Posse
till USA, där han blev anställd vid Boston
Normal School of Gymnastics och där han
sedan grundade ett eget institut, The Posse
Gymnasium. År 1890 utgav Posse »The Swedish
system of educational gymnastics», ett av den
lingska gymnastikens standardverk. Posse
efterträddes vid Boston Normal School av fil. dr
C. Enebuske. Av andra svenska gymnaster,
verksamma i USA, må nämnas C. Collin och
W. Skarström, som båda i likhet med Enebuske
kompletterade sin gymnastiska utbildning med
läkarexamen, samt J. Bolin, framstående
gymnastikpedagog och författare. Bolin var lärare
vid New York School of Physical Education
och slutade som professor vid universitetet i
Utah samt efterträddes vid New York School
av T. Åsbrink-Melander, som på 1900-talet
grundade eget institut i New York.
Kvinnogymnastiken företräddes i USA av
gymnastikdirektörerna Maria Palmquist och Hedvig
Malmström, den förra verksam i Baltimore, den
senare i San Francisco. Malmström avlade
under sin vistelse i USA läkarexamen. — Svensk
gymnastik torde trots framgångar på
kvinnogymnastikens område i vissa stater i stort sett
ej ha någon framtid i USA på grund av folkets
bristande intresse för systemets formgivande
rörelser och dess disciplinära metod.
I Canada är Linggymnastik införd i många
skolor och vid armén.
C. A. Georgiis banbrytande arbete för Lings
gymnastik i England fick 1880 en god stöt
framåt genom Stockholms Gymnastikförenings
uppvisningar i Woolwich, Portsmouth och
Al-dershot under Balcks ledning.
Skolmyndigheterna blevo intresserade, och 1884 anställdes en
svensk officer, J. D. Haasum, som instruktör
i Londons folkskolor. Haasums arbete
fortsattes av A. Broman, som 1889—91 var
»Organiz-ing Master of Physical Exercises» vid Londons
folkskolor. Broman nedlade även ett
förtjänstfullt arbete för svensk gymnastiks införande i
engelska flottan och ledde 1903 en kurs i
Portsmouth. Efter några år blevo engelska
sjöofficerare kommenderade att genomgå G. C. I., och
1910 fastställdes officiellt »Handbook of
physical training» efter mönster av »Handbok i
gymnastik» (1902) och illustrerad med bilder ur
denna och Törngrens »Lärobok i gymnastik».
Ar 1911 grundade Broman London Physical
Training College for Men efter mönster av
G. C. I. Institutet övertogs 1921 av Londons
stad, som använder det för utbildning av lärare
i fysisk fostran.
Svensk gymnastik vann även insteg i Etons
berömda college, där löjtnant H. Grenfell
verkade som lärare. Den svenska
sjukgymnastiken fick en framstående representant i H.
Kellgren, som fr. o. m. 1875 förlade sin verksamhet
till London. Av mera bemärkta lärjungar, som i
skrift sökt bevara hans metod, må nämnas med.
dr A. Kellgren och med. dr E. Cyriax.
Pioniärer för kvinnogymnastiken i England blevo
Concordia Löfving och Martina
Bergman-Österberg. Den senare grundade det första
institutet för utbildning av gymnastiklärarinnor,
förlagt först till Hampstead, sedan till Dartford
Heath. — Ifråga om frivillig gymnastik är
intresset nu så stort, att man ämnar skapa en
frivillig rörelse för Linggymnastik efter svenskt
mönster.
Med Norge hade de gymnastiska
förbindelserna varit livliga alltsedan Lings
demonstration av soldatgymnastik på Ljungbyhed och
Bonarps hed (1819), varvid manskap från norska
jägarbrigaden deltog. Ären 1858—64 anställdes
en av G. C. I:s lärare, friherre T. von Vegesack,
vid norska krigsskolan. Denna hans
verksamhet blev grunden till upprättandet av den
Norske Centralskole i Kristiania, vars förste
chef blev I. Björnstad. Denne hade samtidigt
med O. Petersen genomgått G. C. I. 1863—64, och
båda fingo stor betydelse för den norska
skolgymnastikens utveckling i lingsk anda.
Beträffande den frivilliga gymnastiken är den
manliga en blandning av svensk gymnastik,
761
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
