Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Svensk gymnastiks företräden framför andra system, av regementsläkaren Gunnar Frostell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GY MN ASTIK
7. Övningarnas utgångs- och slutställning
jämte mellanliggande rörelsebanor skola till
läge och form vara bestämda samt reglerade av
ledgångarnas normala rörelseomfång. Uppfylles
icke denna fordran, blir följden, att de mest
övade mekanismerna tagas i övervägande
användning och utbildningen blir oharmonisk.
8. Måttlighetens princip: Gymnastiken skall
principiellt hålla sig betydligt innanför de
individuella kraftresurserna. Då den
grundläggande skolningen normeras minst lika mycket
av de svaga som av de starka, undvikes
överansträngning, och ett större antal av eleverna
kan följa med. Det olika motionsbehovet
tillgodoses genom upprepad övning eller förstärkta
övningar för vissa grupper. Endast i vissa
till-lämpningsövningar kräver metoden
maximalprestationer, vilka däremot äro ett vanligt
ensidigt mål för sport och vissa gymnastiksystem.
9. Övningarna äro graderade efter den
ansträngnings- och svårighetsgrad samt efter den
lämplighet även i psykiskt hänseende för olika
åldrar, kön m. m., vilken man tillerkänner dem.
10. Rörelseförrådet motsvarar liksom
terminologien varje definierbar kroppsövning. För
varje enkel rörelse liksom för mer eller mindre
kombinerade finnas nämligen särskilda
övningar.
11. övningarna äro indelade i rörelsesläkten
med hänsyn till den kroppsdel, som skall
bearbetas. Dock bortses ej från det lagbundna
samspelet inom rörelseapparaten i dess helhet.
12. överkorrigerande ställningar och rörelser
höra till det svenska systemets originellaste
och effektivaste medel. De följa en ortopediskt
erkänd princip, snabbast förande till korrektion
av hållningsfel, till normalare, vanemässiga
medelställningar och rörelser. Detta innebär
reglering av kroppshåligheternas och de inre
organens normala form, utrymme och biomekaniska
förhållanden.
Noggrann individuell kontroll att ej för stor
rörlighet gives åt ledgångarna utövas dels
genom övningsvalet, dels genom redskapens rätta
användning. Genom överdriven rörlighet
försvåras koordinationen. Smidiggörande övningar
måste noggrant lokaliseras och kompenseras,
då de annars medföra risk för ledsjukdomar.
Nyttosynpunkten främst.
En sund själ i en sund kropp är den
klassiska, nära nog axiomatiska sats, som alltid
varit ledande för kroppskulturen och som också
är det för svensk gymnastik. Liksom ifråga
om övningarnas fysiska verkan ha grundarna
av svensk gymnastik sökt de rätta vägarna för
en samtidigt mental uppfostran. Man har
funnit pedagogiskt argumenterande medel för
allsidighet, korrektion, samverkan, disciplin,
uppmärksamhet, hänsyn och en mångfald andra
psykiskt och socialt viktiga egenskapers vård
och förkovran. Uppfostran har intet effektivare
medel än gymnastik, när det gäller att »sätta
organismen under sin egen vilja». Inom
psykiatrien har svensk gymnastik också funnit
tillämpning såsom en värdefull faktor för bättre
organisation av tankelivet i många avseenden,
där den bringar större reda och fasthet.
Växlingen mellan formbestämda och friare
övningar ägnar sig väl för framkallandet av ett
glädjemoment, vilken färg temperamentet än
har. Lika mycket barns som vuxnas lustkänsla
väckes av denna växling, förutsatt att läraren
förstår utnyttja den. At själwerksamheten ger
man full frihet i vissa delar av dagövningen.
Genom linjegymnastiken, marscherna,
redskapsövningarna, lekarna o. s. v. beredes tillfälle att
förverkliga det psykiska inslaget i önskade
riktningar och att motverka nutidsmänniskans
utbredda muskulära indolens.
I uppfostran kan icke allt lärostoff bli lika
fängslande, men nyttighetssynpunkten måste gå
främst. Lustkänsla och entusiasm höra till de
viktigaste neuromotoriska stimulantia och bero
av lärarens undervisningsförmåga. En
entusiasmerande lärare kan emellertid vinna
proselyter för vilken dålig metod som helst. Därför
måste kunskapen sitta i högsätet, ty utan den
förfelas resultaten. Det gäller att se till att det
pedagogiska målet i uppfostran verkligen
vinnes, att med fast hand forma människor.
Glädjen måste därvid »genomglödga» den riktige
gymnasten, säger Ling.
Sammanfattning.
Svenskt gymnastiksystem riktar sig till
ett civiliserat människomateriel, som icke
är normalt utan företer en viss fysisk och
psykisk degeneration. Mycket studium
har bedrivits och många experiment ha
gjorts för att utröna behandlingen av dess
såväl kroppsliga som andliga brister. De
kroppsliga felens motarbetande genom
gymnastik går jämsides med den andliga
uppfostran. Liksom medicin och
pedagogik måste denna nya vetenskapsgren
bygga mera på praktisk erfarenhet än på
exakt vetenskap. Eljest kunde sökandet
föra till nihilism. Och vid metodernas
utformning har även kompromissens väg
måst beträdas.
Lagbundenheten i organismens
byggnad, kunskapen om de väsentliga och
generella dragen av degenerationen samt
vunnen insikt i huru dessa genom vissa
övningar kunna motverkas ha
möjliggjort ett bestämt generellt
gymnastiksystem. Den grundläggande skolningen i
detta har nämligen, vare sig det gäller
förebyggande, behandling eller högre ut-
787
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
