Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Karakteristik av svensk idrott, av redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE
Framför allt fingo fri idrott, fotboll och
cykelsport stor utbredning, men det av
Balck skapade allmänna idrottsintresset
kom även speciellt nordiska idrotter som
skidåkning och skridskoåkning till del.
Redan vid den första mera betydande
insatsen i det internationella
tävlingslivet, vid OS i Aten 1906, hade Sverige
överraskande stor framgång, och vid OS
i London 1908 lyckades den svenska
truppen hävda det anseende den två år
tidigare förvärvat. Detta var i ännu högre
grad fallet vid OS i Stockholm 1912, då
Sverige definitivt befäste sin ställning
som en av de »stora» idrottsnationerna
och därjämte genom det sätt, på vilket
arrangemangen genomfördes, gjorde en
organisatorisk insats, som kan sägas ha
blivit riktningsgivande för hela den
moderna idrotten. Spelens lyckade förlopp
hade också en mycket stimulerande
inverkan på idrottsintresset inom landet.
»Hög och låg» deltar i idrott.
Alla samhällsklasser i Sverige deltaga
i idrott, vilket till stor del torde bero på
att V. G. Balck genom sin anknytning till
hov och societet lyckades göra idrotten
populär även i de högsta kretsarna, som
numera visserligen mest intressera sig
för hästsport, golf, tennis och liknande
idrotter men som även medverkat i mera
»folkliga» grenar och skänkt dessa ett
värdefullt stöd.
Medan den s. k. medelklassen —
speciellt i städerna — tidigt kom med i
idrottslivet, tätt följd av arbetarklassen,
som numera får anses vara idrottens
kärna, dröjde det relativt länge, innan
lantbefolkningen blev aktivt intresserad av
annan sport än skidlöpning och skytte.
Först från början av 1930-talet fick
landsbygden — tack vare förbättrade
kommunikationer och anläggandet av nya
idrottsplatser — möjligheter att i större
omfattning även ägna sig åt andra
idrotter. Radion har varit ett utmärkt
propagandamedel, likaså pressen, som torde
offra mer utrymme åt idrottsreferat än i
något annat land i världen, USA
möjligen undantaget.
Karakteristiskt är att kvinnosporten i
Sverige spelar en obetydlig roll, och
svenska kvinnliga idrottsutövare ha på några
få undantag när icke kunnat — eller sökt
— göra sig gällande internationellt.
Svenska storsporter.
I fråga om aktiva utövare äro (utan
angivande av rangordning) gymnastik,
fotboll, fri idrott, skytte samt skid- och
orienteringslöpning de främsta grenarna.
Internationellt mest framstående voro
till att börja med rodd, skridskoåkning,
fri idrott och simning (simhopp). Senare
ha bandy (gentemot grannländerna),
brottning (som haft de största
framgångarna vid OS 1928—36), fri idrott, gång,
kanotsport (paddling), modern femkamp,
ridning, segling, skidlöpning
(längdlöpning) och skytte varit de förnämsta.
Utmärkande för svensk sport är dels
att professionella tävlingar — utom
givetvis inom hästsporten — sparsamt
förekomma, dels att den i flertalet
idrotter vid landskamper på ett
utomordentligt sätt lyckats hävda sig i
konkurrensen, medan däremot deltagandet i OS
efter 1928 varit mindre framgångsrikt.
Under 1940-talet ha dock svenska
medeldistanslöpare skaffat sig världsrykte.
Svensk organisation en förebild.
Sverige hör till världens mest kända
»idrottsländer», dels tack vare sina många
framgångar i OS, VM och EM men
framför allt i landskamper, dels som arrangör
av Nordiska Spelen (från 1901),
Olympiska Spelen (1912), Göteborgsspelen
(1923), Lingiaden (1939) m. fi. stora
internationella idrottsfester.
Svensk idrottsorganisation, i vilken
ursprungligen fristående »understödjande»
föreningar, t. ex. -^-Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande samt
->Skid- och Friluftsfrämjandet, spelade
en ledande roll, fick 1903 i
-vRiksidrotts-förbundet en de flesta idrotter omfattande
centralorganisation och har varit förebild
i många länder. Dessutom ha svenska
idrottsledare som medlemmar i
Internationella Olympiska Kommittén och i de
internationella specialförbundens styrel-
814 816
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
