Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande, av major Fredrik Rude och fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES CENTRALFÖRENING FÖR IDROTTENS FRÄMJ ANDE
»Centralföreningen» och det sex år
yngre -»-Riksidrottsförbundet äro de båda
huvudorganisationer, som efter
sekelskiftet främst förde fram den svenska
idrottsrörelsen därhän, att den vann
allmänhetens förtroende, statsmakternas stöd och
internationellt anseende.
Centralföreningen är
den äldsta bland de
idrottsorganisationer i
Sverige, som icke
begränsat sin verksamhet
till några få
idrottsgrenar. Dess främjande
verksamhet har först
och främst varit av
ekonomiskt understödjande
och förvaltande natur.
Genom donationer,
gåvor och
medlemsavgifter lades en första grund
för föreningens arbete. (Ständiga
medlemsavgifters och gåvors fond uppgick 1945 till 560 000
kr.) Det första statsanslaget till svensk idrott
(2 000 kr.) utverkades av Centralföreningen 1898
för deltagande i Gymnastik- och idrottsfesten
i Köpenhamn. Det första årliga statsanslaget
för den idrottsliga verksamheten i allmänhet
beviljades först 1913 efter upprepade
gemensamma framställningar från Centralföreningen
och Riksidrottsförbundet. Till 1931 uppbar
Centralföreningen sedermera årliga statsanslag.
Redan 1908 utverkade Centralföreningen
tillstånd att anordna ett penninglotteri. Av
behållningen bildades den s. k. lotterifonden på 1,5
mill. kronor, vilken förvaltades av
Centralföreningen intill 1932, då den överfördes till
Riksidrottsförbundet.
Föreningen har tagit initiativet till
Nordiska Spelen (belönat med ->Coupe
Olym-pique, 1908),ordnat gymnastik- och
idrottsfärder till utlandet, företrätt Sverige vid
internationella förhandlingar inom
idrotten samt ombesörjt, att Olympiska Spelen
1912 förlades till Stockholm.
Centralföreningen har medverkat till byggandet av
-»-Stockholms Stadion. Detta förvaltades
intill 1915 av föreningen, varefter
anläggningen övertogs av Kungl. Maj: t.
Föreningen har dock alltjämt sina
kanslilokaler i Stadions »klocktorn».
Bland övriga idrottsanläggningar, som
Centralföreningen byggt, må nämnas B- och
C-hal-larna i Tennisstadion samt Östermalms
idrottsplats, vars förvaltning 1930 överläts på
Stockholms stad. För det omfattande arbetet med
anläggandet av lek- och idrottsplatser, vilket
understöddes med anslag och räntefria lån, till-
satte Centralföreningen tillsammans med
Riksidrottsförbundet 1915 Sveriges
Idrottsplatskommitté (efter 1928 Riksidrottsförbundets
Idrottsplatskommitté).
Skolidrotten har uppmuntrats dels vid
folkskolor och folkskoleseminarier genom årliga
tävlingar, dels vid högre allmänna läroverk och
motsvarande läroanstalter genom en
skolpre-mie, Centralföreningens lilla
silversköld, vilken årligen tilldelas den bäste
eleven i idrott efter kamraternas eget val.
Skölden, som 1946 utdelats i 40 år till sammanlagt
2 500 elever, anses allmänt som den mest åtrådda
idrottsutmärkelsen för skolungdom.
Den propaganda för svensk gymnastik
och idrott inom och utom landet, som
bedrivits av Centralföreningen och dess
främsta män, särskilt under det balckska
skedet, har varit av utomordentlig
betydelse.
Det var Balck och hans medhjälpare Clarence
von Rosen och Alex. Lindman, som med
Tidning för Idrott och Nordiskt Idrottslif startade
den periodiska idrottspressen i Sverige.
Centralföreningens Årsbok, som 1946 utkom i sin
40:e årgång, behandlar idrott i dess flesta
former och är ett verk av stort såväl idrotts- som
kulturhistoriskt värde. Genom årliga
fotografitävlingar intill 1935 stimulerades amatör- och
yrkesfotografernas intresse för sporten. Genom
anordnande av eller deltagande i ett femtontal
idrottsutställningar i in- och
utlandet lade Centralföreningen grunden till det
idrottsmuseum, som tidigt föresvävade
Balck men som på grund av bristande medel
och lokalsvårigheter först i våra dagar, under
Centralföreningens ledning, står inför sitt
förverkligande. År 1944 donerade föreningen 40 000
kr. till det blivande Gymnastik- och
idrottsmuseet i G. C. I:s nya lokaler, därmed
befästande sitt anseende som den främsta bäraren
av den svenska idrottens kulturella traditioner.
Som ett uttryck för tacksamhet mot sin
beskyddare H. M. Konungen donerade
Centralföreningen 1940 50 000 kr. till Svenska
Tennisförbundet för främjande av tennissporten bland
ungdomen.
Avkastningen av Centralföreningens tillgångar
utdelas i övrigt — i samråd med
Riksidrottsförbundet — i form av anslag, i första hand
dels till sådana förbund och föreningar, som
utöva föga publikdragande idrotter, och dels i
sådana fall, då Riksidrottsförbundet saknar
möjlighet att lämna anslag.
Genom sina traditioner, sin allt igenom
ideella verksamhet, sitt oberoende av
offentliga medel och sin självständiga
ställning i förhållande till idrottsliga
särintressen har Centralföreningen sin stora
betydelse och intar alltjämt en särställ-
Lilla silverskölden.
823
821 823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
