Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrikanska Unionen, av redaktör Sven Lindhagen och minister T. J. Endemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDAFRIKANSKA UNIONEN
SYDAFRIKANSKA UNIONEN.
Av redaktör Sven Lindhagen. Granskad av
minister T. J. Endemann.
Sydafrikanska unionen, ofta även kallad
Sydafrika, brittisk dominion
bestående av Kaplandet, Natal, Transvaal och
Oranj efristaten (1 224 000 km2, omkr. 10,2
mill. inv.), spelar en mycket viktig roll i
modern idrott.
Idrottsutövarna finnas endast bland den vita
befolkningen. Denna, som utgör omkr. 2 ’/i
mill., består till omkr. 45 % av britter, 50 %
av boer samt 5 % av andra nationaliteter.
Infödingarna bestå huvudsakligen av negrer.
Det heta och torra klimatet (varmare
än södra Europas) gör, att flertalet
idrotter utövas »vintertid», då temperaturen
bättre lämpar sig för kroppsövningar.
Sydafrikas högsäsong sammanfaller alltså
med Europas och Nordamerikas, vilket
i hög grad bidragit till landets framgångar
vid OS.
Sydafrikas sport har rönt starkt brittiskt
inflytande. I slutet av 1880-talet infördes
fotboll, cricket och rugby, som är den mest
utövade idrotten. Landskamper spelas mot
England, Nya Zeeland och Australien, och
spelstandarden är ungefär densamma som i dessa
länder. Även cricket utövas i stor
utsträckning och med framgång, medan intresset för
fotboll är vida mindre. Huvudevenemanget
i fotboll är tävlingen om Currie Cup.
I tennis är standarden mycket hög. Vid
OS hemförde Sydafrika 1912 1. och 2. pris i
herrsingel och 1. i herrdubbel, 1920 1. och 3.
pris i herrsingel samt blev 1924 fyra i
herrdubbel. I Davis Cup har Sydafrika gjort goda
insatser, och 1929 besegrades Sverige med 5—0 i
Saltsjöbaden (1926 vann Sverige däremot med
4—1 i England). Mest kända spelare ha varit
C. L. Winslow, A. H. Ritson, L. E. Tapscott,
L. Raymond, P. D. B. Spence, I. Richardson,
B. I. C. Norton (åtta på A. W. Myers
världs-ranglista 1921, sjua 1922, nia 1925), J. Condon,
N. Farquharson och V. G. Kirby samt bland
damerna — som genomsnittligt ha en mycket
hög standard — E. L. Heine (sjua 1927, femma
1929 på världsranglistan).
Näst tennis är fri idrott, som infördes
omkring 1890, den sport som gjort Sydafrika
mest berömt vid OS. Bland landets många
ypperliga representanter märkas sprinterna R.
Walker (guldmedalj vid OS 1908), G. H.
Pat-ching och D. J. Joubert, 400- och
800-meters-löparna B. G. D. Rudd (2 guldmedaljer vid OS
1920), H. Dafel, W. J. Walters och D. Shore,
häcklöparna V. Dunker (som 1906—10 var
bosatt i Europa och flera gånger tävlat i
Sverige), S. Atkinson (guldmedalj vid OS 1928)
och G. S. Weightman-Smith (världsrekord på
110 m), maratonlöparna C. Hefferon (tvåa vid
OS 1908), K. K. McArthur, C. W. Gitsham (etta,
resp. tvåa 1912) och J. Coleman, stavhopparen
Duplessis och kastaren H. Hart samt bland
damerna M. Clark (trea, resp. femma i
häcklöpning och höjdhopp vid OS 1932).
Cykelsport förekommer huvudsakligen
i form av långa landsvägslopp, och de mest
kända cyklisterna äro R. Lewis (segrare i OS
1912) och H. Kaltenbrun. Första amatör-VM på
bana (1893) hemfördes av L. S. Meintjes, som
dock huvudsakligen utövat sporten i Europa.
Intresset för boxning är synnerligen stort,
och Sydafrika har vid OS hemfört sju
medaljer: Walker och W. Smith segrade i
bantam-vikt 1920, resp. 24 (H. Isaacs trea 1928), L.
Ste-wens vann lättvikt och D. Carstens lätt
tungvikt 1932, medan E. Pierce blev trea i
mellan-vikt 1932 och C. Catterall blev tvåa i fjädervikt
1936. Den professionella boxningen har ingen
nämnvärd utbredning. För brottning, där
huvudsakligen fri stil användes, är intresset
mindre livligt. Professionella boxnings- och
brottningsmatcher samla dock stor publik.
På grund av det upprörda havsvattnet är
vattensporten föga utvecklad. Simning
utövas endast i landbassänger, rodd och segling
förekomma blott obetydligt. Intresset för golf
är mycket stort, och utmärkta banor finnas.
Centrum för hästkapplöpningarna, för
vilka intresset är mycket livligt, är Durban,
och stora hundkapplöpningar
förekomma, huvudsakligen i Johannesburg. M
o-torsport utövas i relativt stor utsträckning,
och de förnämsta arrangemangen för bilar äro
Sydafrikas G. P. (vid East London) och
Gros-venor G. P. (Kapstaden). Utom två G.
P.-täv-lingar för motorcyklar anordnas även dirt
tracktävlingar. Bland populära sportgrenar
märkes vidare ->b owls. Skidsport
förekommer här och var i Drakbergen (högsta toppar
3 600 m), vilkas mycket branta sidor äro
omtyckta alpinistiska mål.
Sydafrikas skytterörelse står
synnerligen högt, organiserad i halvstatlig form. Jakt
utövas i mycket stor utsträckning, trots de dyra
licenserna, bl. a. på lejon, leopard, antilop, gnu,
kudu, flodhäst, krokodil, vildsvin, hyena, hare
(särskilt en känguruliknande art), pärlhöns etc.
Noshörningen är däremot helt fridlyst. Stora
områden ha avsatts som »djurparker», i vilka
all jakt är förbjuden. Den mest kända är
Krü-ger National Park (av ung. Belgiens storlek).
Idrottens organisation.
Den vita befolkningen bedriver idrott i
klubbar av europeisk stil. Statsanslag förekommer
ej, och idrotten är icke obligatorisk vid skolor
och universitet. Gymnastik (i stor utsträckning
svensk) är dock påbjuden i en del skolor, och
vid alla seminarier finnas (ofta europeiska)
idrottslärare. Stora nationella
skolidrottstäv-lingar anordnas.
825
836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
