Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tailteannspelen, av fil. kand. Åke Svahn - Taipale, Armas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TA1LTEANN SPELEN
TAILTEANNSPELEN.
En av idrottshistoriens märkligaste
tävlingar.
Av fil. kand. Ake Svahn.
Tailteannspelen [tå’’ltin-] är den
forn-irländska motsvarigheten till antikens
Olympiska Spel. Liksom grekernas spel
utvecklades också irländarnas från
mindre lokala arrangemang till stora
national-högtidligheter, under vilka allmän
vapenvila var påbjuden. Tailteannspelen, som
enligt traditionen första gången ägde rum
632 f. Kr., upphörde efter normandernas
invasion av Irland 1169, men på flera
platser höllos liknande spel vart tredje
år så sent som 1351. Tävlingarna
försiggingo vid Aonach Tailteann, marknaden
i Tailteann, på sin tid kunglig
residensstad, numera en by, Teltown, belägen
omkring 1 timmes tågresa nordväst om
Dublin. Till spelen, som först höllos
under högsommaren men sedan flyttades till
första veckan i augusti, kommo
deltagare utom från hela Irland från
Skottland, Wales, England, ja t. o. m. från
norra Frankrike.
Efter Irlands politiska frigörelse 1921
beslöt Irländska fristatens parlament på
förslag av de Valera att återuppliva
Tailteannspelen, som i modern form och med
deltagande av irländare från hela världen
höllos första gången i augusti 1924, nu
dock i huvudstaden Dublin. De ha sedan
periodiskt återkommit.
Till minne av en drottning.
Om Tailteannspelens uppkomst föreligger en
gammal trovärdig tradition. På 600-talet f. Kr.
regerade på Irland konung Maghmor. Han gifte
sig med en spansk prinsessa, som hette Tailte
och som trots sitt främlingskap lyckades vinna
irländarnas tillgivenhet i ovanligt hög grad.
För att hedra den älskade drottningens minne
instiftade hennes fosterson och efterträdare på
tronen, Lughaidh Lamhfada (vilket sistn. namn
betyder »Långa handen»), spelen, som han
förlade vid Tailtes gravhög och uppkallade efter
henne.
Tävlingsprogrammet
var mera omfattande än de samtida Olympiska
Spelens. Utom kappkörning med tvåhjuliga
stridsvagnar, kappridning och hetsjakt med
vinthundar upptog det: löpning, längd-, höjd-
och trestegshopp — sannolikt även stavhopp —
stenstötning och släggkastning, spjutkastning
samt brottning och boxning. Därtill kom en
del bollspel, framför allt ->-hurling, samt
simning och dykning — vid Teltown finns alltjämt
spår av konstgjorda sjöar, tydligen avsedda för
kappsimning. Idrottstävlingarna höllos på
förmiddagarna. Kvällarna ägnades åt
konsttävlingar, bl. a. i sång och dans, samt åt
teaterföreställningar, vid vilka även kvinnor medverkade.
Spelen varade i regel nio dagar, och
höjdpunkten var avslutningsfesten, där Irlands
»överkonung» förrättade prisutdelningen.
Priserna utgjordes — i olikhet mot vad som
förekom vid grekernas Olympiska Spel — av
mycket dyrbara prydnadsföremål, ringar med
ädelstenar, spännen o. s. v.
Samband Tailteann — Olympia?
Tailteannspelens karaktär och utveckling
ansluta sig så häpnadsväckande nära till
grekernas Olympiska Spel, att tanken på ett direkt
inflytande osökt inställer sig. Likheten med
hellenernas ligger främst i det gränslösa
tävlingsintresse, som flammade även vid de
forn-irländska spelen, och i det religiösa ursprunget.
Liksom Akilles på sin tid ärade en väns minne
med storartade idrottstävlingar, uppstodo även
Tailteannspelen ur fester, som ägnades en kär
anhörigs minne. Någon hållbar teori om att
idrottslivet i antikens Grekland utövat
inflytande på den fornirländska idrotten — och
därmed indirekt också på det fornnordiska
idrottslivet — har emellertid ej kunnat framläggas.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till
att Tailteannspelen redan från början upptogo
även andra idrottsgrenar än Olympiska Spelens,
måste antagandet gälla, att Irlands och
Greklands idrott uppstått och utvecklats oberoende
av varandra.
-«-
Taipale, Armas, finsk kastare (f.
189 0 27/7), advokat i New York, vann vid
OS 1912 överlägset diskuskastning såväl
på bästa hand som sammanlagt, blev tvåa
1920 men oplacerad 1924.
Taipale, som tävlade för Helsingin Kisa
Vei-kot, vann finska mästerskapet i diskuskastning
1919 och 20, i kulstötning 1919 (13,35 m),
engelska mästerskapet i diskus och kula 1914 samt
var god tungviktsbrottare. Han var — i sin bästa
form — sin tids i särklass bäste diskuskastare
men ägnade föga omsorg åt träningen. Han
satte finska rekord med 46,94 m, 47,85 och 48,27
samt nådde med extra kast 1913 i Reval 48,90
men fick intet godkänt som världsrekord.
Sammanlagt nådde han 87,27. På träning lär han ha
nått över 50 m i sin låga, schvungfulla stil. Han
utvandrade 1923 till USA och deltog där i några
mindre tävlingar. — Bild vid Diskuskastning,
pl. 1. P. L-m.
867
868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
