Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tennisutebanor - Terada, Noboro - Termikflygning - Ternström, Josef - Terror - Terrängcykling - Terränglöpning, av redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TER ADA
Den ursprungliga formen var gräsbana
(lawn-tennis betyder tennis på gräsplan), men då det
utanför England visat sig svårt att anlägga och
underhålla gräsplaner av erforderlig kvalitet,
övergick man i andra länder till andra
banbe-läggningar: sand, asfalt och cement. Ar 1908
patenterades i England den s. k.
->en-tout-cas-banan, som numera slagit igenom i alla länder
och är den ojämförligt mest förekommande.
Även andra »massor» ha patenterats men tåla
ej jämförelse med en-tout-cas-beläggningen.
De engelska mästerskapen i Wimbledon
spelas på gräs, de flesta andra utomhusmästerskap
på en-tout-cas-banor. Till 1923 existerade även
ett officiellt VM på »hard courts». K. Z.
Terada, N o b o r o, japansk simmare
(f. 1916), vann vid OS 1936 överlägset
guldmedalj i 1500 m fritt simsätt på
19m 13,7S, en av de bästa tider som nåtts i
världen.
Terada, som simmade med oerhört glid, var
inte särskilt snabb. Hans bästa tid på 400 m
var 4.50,3. S. L.
Termikflygning kallas segelflygning
med hjälp av de uppvindar, som uppstå
genom solstrålningens uppvärmning av
jordytan. Denna i sin tur värmer upp de
närmast liggande luftlagren, som
därigenom bringas att stiga. ->Segelflygsport,
sp. 110—12.
Ternström, Josef, löpare (f. 1888 4/i2),
stationsförman i Gävle, blev femte man
individuellt och guldmedaljör i lag i
terränglöpning vid OS 1912.
Ternström, som tävlade för Gefle IF och de
sista åren för Grycksbo IF och som vann SM
i terräng 1914, var en seg och uthållig
allround-löpare. Han vann hinderlöpning vid Baltiska
Spelen 1914. Ären 1920—23 var han ordf. i
Grycksbo IF och 1919—23 styrelseled. i Dalarnas
Idrottsförbund. S. L.
Terror, overksam vulkan (3 318 m) i
Antarktis s. om Nya Zeeland (->Erebus),
har veterligen ännu icke bestigits. Pan.
Terrängcykling är en tävlingsform, som
numera nästan uteslutande förekommer
i Frankrike. Banorna gå på park- och
skogsstigar, mestadels så primitiva att de
tävlande långa sträckor få springa med
cyklarna på axeln. Distansens längd
brukar vara c:a 20 km. Bild vid
Cykelsport, sp. 439.
Ett försök att introducera terrängcykling i
Sverige gjordes 1925 av Enskede-Kamraterna,
men vår skogsterräng visade sig mindre
lämplig för denna idrott, och efter ett par år
nedlades denna tävlingsform. P. B.
TERRÄNGLÖPNING.
Av redaktör Sven Lindhagen.
Terränglöpning (eng. och fr.
cross-country, fr. även cross, ty. Waldlauf eller
Querfeldeinlauf, da. Terrænlöb, fi.
mur-tomaajuoksu, no. terrenglöp, ung. mezei
futäs) är en tävlingsgren i fri idrott och
sker på en i omväxlande terräng med
lappar eller vimplar utprickad bana.
Terränglöpning ingår i modern femkamp
samt dessutom som ett viktigt led i
träningen i de flesta idrotter.
Historik.
Terränglöpningen av engelskt ursprung.
Under mitten av 1800-talet
arrangerades vid en del engelska internatskolor
löpningar i omväxlande terräng, vilka
voro ett mellanting mellan hinder- och
terränglöpning samt äro upphov till båda
dessa tävlingsformer.
Äldst och mest känd av dessa är Crick run
1 Rugby (från 1837), därnäst tävlingarna i
Shrewsbury (1840) och Eton (1845).
Engelsmännen räkna dock själva
terränglöpningens egentliga födelseår till
1867, då några roddare i Thames Rowing
Club kommo överens om att som
konditionsprov under den i England snölösa
vintern arrangera en terränglöpning på
2 Vi eng. mil (c:a 3 600 m).
Omkring ett dussin roddare startade på den
snåriga och rätt kuperade banan, och loppet
slog så väl ut, att man inbjöd till en allmän
tävling s. å., vari 24 man startade. Följ. år
höllos på flera håll liknande tävlingar, och
sedan roddarna i Thames RC bildat
specialklubben Thames Hare and Hounds (»hare och
hundar») anordnades 1870 den första lagtävlingen,
mellan denna klubb och ett lag från Hampstead.
Loppen hade under denna tid formen av
»schnitzeljakt», d. v. s. en löpare — som ej
deltog i själva tävlingen — var »räv» (någon
gång »hare») och startade en stund före de
tävlande. Han medförde en påse med
papperslappar, som han strödde ut på marken (vilka
skulle föreställa hans spår), och löparna
tävlade därefter på denna sträcka.
Engelska mästerskapet instiftades 1877
och samtidigt härmed lagtävling för
6-mannalag, som anses förnämligare än den
individuella tävlingen. Lagsegern vanns
1877 och 79 av Thames Hare and Hounds,
men senare har specialklubben Birchfield
923
924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
