Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toppa - Toppröse →Röse - Toppsegel - Topspin - Tor di Quinto - Torell, Hans - Torén, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORÉN
Toppa säges ett stafettlag göra, om de bästa
löparna sättas in först, t. ex. för att hänga med
i täten så länge som möjligt.
Toppröse ->Röse.
Toppsegel (eng. gaff top sail, ty.
Toppsegel), sjöt., kallas snedseglet ovan
storseglet.
Toppsegel äro numera mindre vanliga än förr,
då man kommit underfund med att de sällan
stå väl och att man, i synnerhet vid
bidevind-segling, har mer gagn av ett större storsegel.
Topspin, eng., överskruv. 1. Tennist.
Ett slag där bollen bringas till rotation
framåt och nedåt genom att racketen
träffar den på utsidan nedifrån och
uppåt. Bollen söker nå marken så fort som
möjligt, och studsen blir lång och hög.
En synnerligen svår men effektiv
variation är topspinlob. — 2. Golft. Ett slag
där bollen ges en roterande rörelse
framåt genom att golfklubbans slagyta i
träffögonblicket bildar spetsig vinkel mot
horisontalplanet. Bollen får längre
rullning efter nedslaget. Motsatsen är b a c
k-s p i n. K- z•>’ G. T-l.
Tor di Quinto, utanför Rom, är platsen
för den italienska ridskolans vid
->Pine-rolo fortsättningskurser, vid vilka
eleverna under c:a tre månader fullkomnas
i terrängridning.
All utbildning sker i det fria. Terrängen vid
Tor di Quinto, vars stallar ligga på en brant
höjd vid Tibern, är rikt kuperad. De
genomskurna kullarnas branta sluttningar ge
möjligheter till de halsbrytande klättringar, som
ingå som ett viktigt och karakteristiskt led i
den italienska ridsporten (bild vid Ridning, pl.
4). Höjdhinder äro placerade på krönet av
kullarna eller på sluttningarna och tagas både i
uppförs- och nedförssluttningar. Ett för Tor di
Quinto typiskt hinder är »pianot», som består
av en 1,20 m bred grav, över vilken hästarna
hoppa upp på en 30 cm hög, 2,70 m bred
sten-platå och därifrån över en 1 m hög och i
toppen c:a Vi ni bred stenmur ned på
marken. Hindret tages även från landningssidan,
där det är 1,30 m högt. Ännu svårare är
kombinationen »piano» med grav. Hinderna tagas
av eleverna antingen på linje eller i gåsmarsch
med ett par hästlängders avstånd mellan
ryttarna och med läraren i täten.
I utbildningen ingå också deltagande i
kapplöpningar, rävjakterna på Campagnan och
hjortjakterna i trakten av Bracciano. Terrängen
är där genomkorsad av höga stenmurar, fasta,
rätt uppstående koppelräck och branta raviner.
Tack vare utbildningen vid Tor di Quinto
voro de italienska officerarna länge kontinen-
tens förnämsta terrängryttare och den
italienska terrängridningen förebildlig för andra
länders. F-k M-n.
Torell, Hans, motorsportman (f. 1904
23/ii), kapten, Stockholm, hör jämte sina
bröder Nils och Sven till Sveriges mest
kända motormän.
Hans Torell var
framgångsrik inom alla
grenar av
motorcykelsporten. Han blev på
Saro-léa prickfri i
Novembertävlingens soloklass
1927, vann på H. D.
sid-vagnsklassen i
Majtävlingen 1931 samt
erövrade 1933 på A. J. S. för
alltid den andra
Shell-kannan. I febr. 1929
satte han svenskt
rekord i klass GI på 1 km med 154,241 km/tim.
— Som T. T.-förare vann han B-klassen i
Sveriges G. P. 1931 (A. J. S.) samt Sveriges T. T.
och Stockholmsloppet 1931 (A. J. S.) och 32
(Husqvarna). Senare övergick han till
bilsporten och vann bl. a. A-klassen i
Radiobiltävlingen 1933 (De Soto) samt Majtävlingens
bilklass och Rikspokaltävlingen 1938 (D. K.W.).
Torell, som även gjort sig känd som
tävlingsledare, är den ende svensk, som innehar
förar-märken i guld för både bil och motorcykel
samt dessutom ryttarmärket i guld.
Nils (f. 1902 4/i), civilingenjör, Stockholm,
var en av Sveriges främsta backförare på
motorcykel. Han körde F. N. t. o. m. 1927,
därefter A. J. S., och vann NM i B-klassen 1925
samt i lag 1927. Även som landsvägsförare har
han vunnit många framgångar, såväl med
motorcykel som bil. Bl. a. blev han prickfri i
Shellkannans soloklass 1925, vann samma
tävling 1927 och 29 (tvåa 1928) samt Maj tävlingen
1929, i vilken han blev prickfri 1927. Han
införde tills. m. F. Mannerstedt den
vetenskapliga trimningen av motorer för isbanelopp och
har även varit tävlingsledare. Under senare
år har han framgångsrikt tävlat i jaktskytte.
Sven (f. 190 9 29A), civilingenjör, Åmmeberg,
var under 1930-talet en av landets bästa förare
i tillförlitlighetstävlingar. Han vann på
Husqvarna bl. a. Novembertävlingen 1932,
Majtävlingen 1933, 35 och 36 samt Shellkannan 1935.
V. H.; B. L.
Torén, Gabriel, hästsportman (1858
—1919), generalmajor, var framstående
ryttare och far till fyra söner, som varit
goda idrottsmän.
Torén tog från slutet av 1880-talet många
pris i hinderhoppning, senare i dressyrridning
m. m. Han var en av ledarna för
hästtävlingarna vid OS 1912 och en av stiftarna av
Stockholms Fältrittklubb och Centralföreningen (sty-
981
982
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
