Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torén, Gabriel - Torino, eg. Associazione Calcio Torino - Torkildsen, Torleif - Tornerspel, av major Nils E. Hellsten och fil. lic. K. E. Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORINO
relseled. 1897—1914 och 1915—19). Vidare
tillhörde han 1903 Riksidrottsförbundets överstyrelse.
Av hans fem söner ha följande fyra utmärkt
sig i idrott:
Carl-Ax el (f. 1887 s/3), överste, ansågs
som sin tids mest lovande sprinter. Han blev
skolmästare på 100 och 1500 m 1903 och 04,
vann för A. I. K. SM på 400 m 1905 och satte
1908 svenskt rekord med 51,7s men tävlade ej
därefter. Han var även god skridskoseglare
och framgångsrik i olika former av hästsport
och militär idrott.
Erik (f. 1888 4/n), kommendörkapten av 1.
graden, varm som junior samtliga grenar i
Skolungdomens tävlingar 1903. Han var en av
landets bästa längdhoppare och är nu
framgångsrik golfspelare.
Helge (f. 1891 la/s), major och direktör,
tränade 1914 modern femkamp, övertalades av
E. Hjertberg att anmäla sig till ett
800-meters-lopp och vann över Ernst Wide och finske
mästaren O. Fogelberg, satte en vecka senare
svenskt rekord på 800 m med lm 57,2s och vann
1500 m samt blev tvåa på 800 m i
landskampen mot Ungern. Han blev vid Baltiska Spelen
tvåa på 800 och 1500 m samt sprang i det
segrande stafettlaget 4x 400 m. Efter en 6 veckors
friidrottsbana slutade han därpå att tävla. Han
var även framgångsrik i militär idrott.
Gösta (1893—1940), kapten vid Flottan, vann
SM i skridskosegling 1911 och 16.
Erik Toréns son L e n n a r t (f. 1919 24/7),
löjtnant vid Flottan, är god längdhoppare (omkr.
690 cm) men deltar blott i militärtävlingar. S. L.
Torino, eg. Associazione Calcio Torino,
italiensk fotbollsklubb i Turin, stiftad
1894, vann italienska mästerskapet 1927
och 28, då klubben hade sin glanstid.
AC Torino, som fortfarande spelar i den
nationella seriens högsta division, har haft ett
20-tal representanter i landslaget. Mest kända
av dessa är innertrion från 1928: A. Baloncieri,
G. Libonatti och G. Rossetti. Klubbens
idrottsplats rymmer 35 000 åskådare.
Torkildsen, T o r 1 e i f, norsk
gymnastik- och idrottsledare, tennisspelare (f.
1892 12/5), advokat i Oslo, har genom sitt
ordförandeskap 1924—38 i Oslo
Turnfor-ening haft stort inflytande på norsk
gymnastik.
Han har i två decennier tillhört elitklassen
i gymnastik och deltog redan vid OS 1912. I
tennis blev Torkildsen, som är berömd för sin
tävlingsenergi, norsk mästare i singel utomhus
1926—30 och inomhus 1928 och 32, i dubbel
inomhus 1925, 25, 28, 31, 33 och 34 samt i
mixed inomhus 1929. Han var även
framstående i fri idrott. Torkildsen var styrelseled. i
Norges Landsforbund for Idrett 1936—38 och
under många år i Nordens Gymnastikförbund.
P. C. A.
TORNERSPEL.
Av major Nils E. Hellsten. Kap. »Tornering i
Sverige» av fil. lic. K. E. Steneberg.
Tornerspel, tornering, kallas de
fredliga vapenövningar eller kämpalekar,
vilka under festliga former under
medeltiden förekommo i Europa och vilka utan
jämförelse voro den tidens största
sporthändelser. Deltagarna skulle vara av
ridderligt stånd, men man hör i slutet av
medeltiden också talas om tornering för
borgare och bönder. Till en början
tävlades i två lag, sedan mestadels parvis
och så gott som alltid till häst.
Ordet tornering kan närmast härledas från
fr. tournoi, som i våra dagar även betecknar
tävling, särskilt fäkttävling eller fäktspel; ty.
Turnier.
Tornering först en stridsövning.
Tornerspelen, vilkas förebild kan sökas
under antiken och bland forntidens
germaner, uppkommo i Frankrike och
sprid-des därifrån främst till Tyskland men
även till brittiska öarna, Spanien, Italien
m. fi. länder. De höra intimt samman
med riddarväsendet, och när detta dog
ut, försvunno också tornerspelen så
småningom för att efterträdas av
->karusell-ridningen.
Ursprungligen var tornering en stridsövning.
Två ryttarskaror, var och en under sin
anförare, ställde upp mot varandra med samma
vapen, skyddsmedel och övrig utrustning som
vid verklig strid. Striden kunde draga länge ut
på tiden, och vid dess slut funnos på båda sidor
både sårade och döda i stort antal. Segraren
erhöll den besegrades häst och vapen samt
vanligen även en lösepenning. Dessa villkor
gjorde, att det uppstod ett slags
»professionella», fattiga unga riddare, väl förfarna i
vapnens bruk, som foro från tornering till
tornering (ty. Glücksritter).
Tornering blir sport.
Så småningom mildrades sederna, och
torneringen blev mera verklig sport med
noga utformade regler och samtidigt ett
praktfullt skådespel. Stridsplatsen var
ett slutet, avlångt fält, kantat med
läktare för åskådare.
Man använde särskilda torneringsvapen:
svärdet hade en tre fingrar bred klinga utan skarp
egg och trubbig i spetsen. Lansens spets
liknade en liten krona med tre spetsar. På en del
håll, särskilt i England och Tyskland, använde
man ibland endast klubbor eller påkar. Själva
983
984
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
