Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Travsport, av redaktör Sten Sandberg - Historik och utbredning - Travsporten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAVSPORT
Bild 4. En travsportens nestor, baron Herman
Wrangel, efter en seger på Brunnsviken vid
Stockholm.
Totalisatorns återinförande.
Såväl Stockholm som Malmö brottades
förgäves med problemet att få tillräcklig
publikanslutning för att kunna finansiera
tävlingssporten. Ett samfällt arbete
inriktades därför på att få
totalisatorför-budet av 1898 upphävt.
Statsmakterna hade redan 1904 visat sitt
erkännande av travsportens betydelse för
häst-aveln genom ett anslag på 1000 kr. att
användas som avelspris till uppfödare av
premierade hästar. För närvarande utgöra dessa
statsanslag en fast institution.
Arbetet med att vinna statsmakternas
förståelse för totalisatorns återinförande
blev emellertid både svårt och långvarigt
(^-Totalisator), och först 4 maj 1923
kröntes ansträngningarna med framgång.
Härmed var den ojämförligt viktigaste
milstolpen i svensk travsports utveckling
uppnådd — betydelsen av totalisatorns
återinförande kan icke överskattas.
Ekonomin var tryggad, och travsporten har
sedan 1923 varit stadd i ständig
utveckling.
De lagstadgade 20 % av omsättningen
vid totalisatorn fördelas på staten och
arrangören, vilkas andelar skola gå till
hästavelns främjande, resp. utdelas som
pris till deltagande hästar (»-Totalisator).
Permanenta landbanor.
Redan i juli 1923 kördes de första
travlöpningarna med totalisator på Jägersro,
och arrangör var den nya
sammanslutningen Skånska Travsällskapet. Vintern
1924 följde istävlingarna på Brunnsviken,
och totalisatortillstånd beviljades vidare
för tävlingar i Västergötland,
östergöt-land, Bohuslän, Västmanland, Jämtland,
Medelpad och Västerbotten. För att draga
full nytta av de fördelar totalisatorn
kunde ge fordrades dock flera permanenta
landbanor. Landets andra bana, efter
Jägersro, invigdes vid Lindö intill
Norrköping 1925 men nedlades inom kort.
År 1927 gingo de första tävlingarna på
Solvalla, och sedan tillkommo 1932
Bergsåker vid Sundsvall, 1936
Färjestad vid Karlstad, Åby vid
Göteborg (liksom Jägersro även galoppbana),
en bana i Östersund och en i
Årjäng samt 1938, resp. 1944 banorna i
Gävle och utanför Boden.
Större löpningar.
Bland de förnämsta svenska
löpningarna märkas: »-Svenskt Trav-Derby och
-»Svenskt Trav-Kriterium,
komplementlöpningarna till dessa, resp. -»Svenskt
Trav-Grand Prix på Solvalla och Stora
Priset på Jägersro, ->Lundbergs
Memorial, »-Ericssons Memorial, Svenskt
Mästerskap (för fyraåriga och äldre svenska
hästar; prissumma 10 000 kr., distans 1 600,
resp. 2 200 m) och Müllers Memorial (för
alla hästar; 7 000 kr., 2 400 m), båda på
Jägersro, samt Åby Stora Pris (för alla
hästar; 6 000 kr., 2 200 m) och Åby
jubileumslöpning (för treåriga och äldre
svenska hästar; 10 000 kr., 2 200 m).
Alternerande mellan Oslo, Stockholm
och Köpenhamn köres sedan 1933 ett
-»Skandinaviskt Mästerskap, där
prissumman numera uppgår till 20 000 kr.
En årlig kallblodslandskamp mot Norge
kördes 1935—39 över 3 000 m och skall
återupptagas 1946. Varje land
representeras av fyra hästar, och prissumman är
8 500 kr.
Segrare blevo: 1935 »Centaur», S, 1.39,0; 1936
»Elnora», N, 1.39,3; 1937 »Centaur», S, 1.42,9;
1938 »Stjerneprins», N, 1.38,9; 1939 »Solo», S,
1.40,8.
De värdefullaste nordsvenska
löpningarna i övrigt äro Nordsvenskt Travmäs-
1007
1005 1007
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
