Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Sport i äldre tid, av fil. kand. Elsa Sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND
Bild 1. En form av »Wandlauf» (»vägghopp»),
där det gällde att i språnget sparka ned en hatt
från en käpp. — Ur A. Doyle, »Voltigierkunst».
finns ett annat vittnesbörd om furstens
idrottsprestationer. Tolv fot (omkr. 360 cm) från
golvet är en spik islägen, och på minnestavlan
därinvid läser man om spiken: »Den Herzog
Christoph ehrenwerth Mit seinem Fuss herab
thät schlagen» (som den ärevördige hertig C.
slog ned med foten).
Denna form av höjdhopp, s. k. »Wandlauf»,
hade redan tidigare utövats i Tyskland och
härstammar troligen från Frankrike. De stora
höjder som omtalas — liksom den tyska
benämningen — tala för att det rör sig om ett hopp
i flera språng, hopparen tog liksom långa kliv
uppför den lodräta väggen.
Torneringarna samlade stor publik.
I centrum för det tyska medeltida sportlivet
stodo ->-tornerspelen, vilka utgjorde en
nödvändig beståndsdel i alla större festligheter.
Hela folket, både hög och låg, tog livlig del i
Bild 2. Folkidrott på 1500-talet. I förgrunden
längdhopp och stenstötning, t. h. löpning och i
fonden brottning. Ur en stadskrönika från 1570.
evenemangen, antingen på själva
tävlingsplatsen eller på åskådarläktarna. Och liksom
riddarna drabbade samman och mätte sina
krafter på rännarbanan, anställde deras svenner
tävlingar i andra »riddarlekar», som brottning,
löpning och stenstötning. Torneringarna voro
helt och hållet förbehållna ridderskapet, och
när riddarväsendet dog ut, kommo de att
ersättas av ->-karusellridningarna. De sista
tor-nerspelen i Tyskland höllos 1512.
Från riddarövningar till turnén.
Traditionerna från riddartiden
upptogos i de s. k. ->-riddarakademierna, där
adelsungdomen under 1600- och
1700-talen åtnjöt undervisning i olika
kroppsövningar under ledning av
»exercitiemäs-tare». År 1774 grundade ->Basedow i
Dessau den första filantropinen, ett slags
internatskola, där huvudvikten var lagd
vid den fysiska fostran. Skolan fick snart
efterföljare, bl. a. den genom ->Guts
Muths berömda Schnepfenthal. I en
obruten linje genom dessa olika
uppfostringsanstalter kommo de ridderliga övningarna
slutligen fram till den av F. L. ->Jahn
grundade tyska -^turnén.
»Folkliga» övningar.
De »folkliga» övningarna utmärka sig
kanske främst genom sin
variationsrikedom samt sin nära anknytning till
ursprunget — hedniska bruk och riter i
samband med årstidernas växlingar och
den därav beroende växtligheten. De
skilja sig härigenom från ridderskapets
övningar, med vilka de dock ofta äro till
arten identiska.
Den verklighetstrogne Nürnbergpoeten Hans
Sachs besjöng 1538 sommarens fröjder med dess
Fechten, steinstossen und ringen,
Jagen, schiessen, laufen und springen,
medan vintern enligt hans mening hade
betydligt mindre att bjuda ungdomen i form av
livgivande övningar. Särskilt från kyrkligt håll
riktades emellertid ständigt en skarp kritik mot
idrottsutövandet, och förbuden mot olika spel
och lekar voro talrika. Trots detta fortsatte
folket att roa sig, och deras traditionella
förlustelser och kämpalekar ha i vissa fall
bibehållit sig tämligen oförändrade ända in i
modern tid.
Kapplöpning på folkfester.
Kapplöpningar till fots och till häst utgjorde
tidigt ett omtyckt inslag i allmogens fester,
särskilt i samband med fastlags- och påskfiran-
1103 1104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
