Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Sport i äldre tid, av fil. kand. Elsa Sjöman - Modern sport, av redaktör Sven Lindhagen och Elsa Sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND
Bild 5.
Fäktunder-visning på 1500-talet.
— Efter ett samtida
kopparstick.
Bild 6. Turnrörelsens
emblem. F-en
betyda: Frisch, jromm,
froh, frei.
efter uppträdde en konkurrerande fäktskola,
»Die Federfechter». -^-Fäktning, sp. 511.
I alla större städer voro brottning och
fäktning verkliga folknöjen, och sön- och helgdagar
samlades folket i fäktskolorna för att beundra
de unga kämparnas duster. Med eldvapnens
uppkomst förlorade dock fäktningen sin
praktiska betydelse, och den sista »fäktskolan» hölls
1698 i Nürnberg. — Under 1600- och 1700-talen
övergick fäktningen så småningom till att
huvudsakligen utövas av adel, militär och
studenter. Den blev universitetssporten framför
andra, och de tyska universitetsfäktmästarna
åtnjöto internationellt anseende.
Brottningen som folknöje höll sig länge kvar,
särskilt i Alpländerna, där t. ex. Sydbayerns
»Ranggler»-fester — som närmast äro att
jämföra med de schweiziska schwingfesterna —
ännu räknas till de stora folknöjena.
Urgammalt tyskt sportskytte.
Av stor betydelse var ->-skyttesporten, och
skyttegillenas historia kan spåras tillbaka
ända till 800-talet. Deras organisation visar
senare en påfallande likhet med
skråväsendets — även skyttebrödraskapen hade sina
vapen, fanor, altaren, skyddshelgon och
begravningskassor m. m., och sina skyttetävlingar och
fester höllo de i egna gilleshus, ofta uppförda
på stadens eller statens bekostnad. Fram till
1600-talet — då det avlönade härväsendet
uppstod — spelade skyttegillena en betydande roll
i stadens försvar, men deras offentliga
betydelse inskränkte sig till polistjänst.
Det tyska skyttets historia sammanhänger
givetvis med vapnens utveckling. Från början
ägnade man sig uteslutande åt bågskytte, men
sedan korsfararna lärt känna armborstet, spred
sig dettas användning under 1100- och
1200-talen överallt i Tyskland, speciellt bland
städernas borgare och därmed även till
skyttegillena. Trots motstånd framför allt från
kyrkan och ridderskapet fullkomnades vapnet allt
mer, och det tyska armborstskyttet nådde snart
en mycket hög nivå. I början av 1400-talet
1103
övergick man på sina håll till de nyuppfunna
eldvapnen, men såväl bågskyttet som
armborstskyttet ha bibehållit sig ända in i modern tid
och förekommer i en del landsändar vid de
s. k. »Vogelschiessen» (->Skyttesport, sp. 376).
Fortfarande äro skyttefesterna på den tyska
landsbygden äkta folkfester, och
skyttesällskapen äro de enda sportsammanslutningar
från äldre tider, som bevarats nästan
oförändrade intill våra dagar. E. Sj.
MODERN SPORT.1
När den moderna sporten under senare
hälften av 1800-talet kom till Tyskland
från England, var jordmånen väl beredd,
dels genom de former av kroppsövningar
som bedrivits under äldre tider, dels
genom det arbete som i turnén nedlagts av
Jahn och hans lärjungar.
Turnrörelsen, som uppstått redan i början
av 1800-talet och efter upphävandet av
turn-spärren tagit ny fart vid mitten av seklet, fick
1860 ett eget förbund, Deutsche Turnerschaft
(->-Turnen). Några årtionden senare upptogos
även sport och idrott i turnén, men på grund
av den jahnska rörelsens starkt politiska färg
och nationella prägel kom ett intimare
samarbete med övrig tysk idrott till stånd först
1929, även om ett par »turnare» deltogo i fri
idrott vid OS 1928.
Denna splittring var till stort men för
idrotten, och den bidrog bl. a. till att försvaga
Tysklands representation gentemot utlandet, då
turn-förbundets idrottsmän före 1928—29 icke
deltogo i landskamper eller OS.
Även av sociala och politiska orsaker blev den
tyska idrotten splittrad, och sålunda bildades
redan kring 1890 de första
arbetarturnförening-arna. En huvudorganisation, Arbeiter Tum- und
Sportbund, bildades 1892. År 1912 stiftades den
första arbetarklubben för fri idrott och fotboll,
och s. å. bildades en centralkommitté för
ar-betarsportförbunden i turnén, simning, rodd och
cykelsport. Se vidare art. Arbetarsportrörelsen.
Rodd och annan vattensport.
Den äldsta organiserade idrotten är rodden,
som 1836 fick sin första klubb, i Hamburg, och
1883 bildades Deutscher Ruderverband, det
första specialförbundet i Tyskland. De tyska
roddarna, som på de breda, tämligen vindfria
floderna ha utomordentliga banor, fingo dock icke
förrän under 1900-talet större internationella
framgångar, kulminerande vid OS 1936 i
Berlin, där Tyskland blev bästa nation (5
guldmedaljer i 7 tävlingar). Centrum för sporten
är Grünau utanför Berlin, där en årlig regatta
arrangeras. Jfr Roddsport, sp. 1184.
Även seglingen har mycket gamla anor,
och ett förbund bildades 1888. Centrum är Kiel,
1 Avser tiden före Tysklands ockupation 1945.
1104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
