Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsidrott, av professor E. Hohwü Christensen och överlärare Th. Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSIDROTT
detta kan i mycket hög grad inverka på
det slutliga resultatet av arbetet.
Till 11. året kunna pojkar och flickor
gymnastisera och idrotta tillsammans.
Under de c:a 10 första levnadsåren äro
de psykiska och fysiska olikheterna
mellan pojkar och flickor icke större, än att
de kunna gymnastisera och bedriva idrott
tillsammans.
Pojkarnas större muskelkraft och ofta något
brutalare inställning kräva dock särskild
uppmärksamhet från ledarens sida, så att icke de
mindre robusta flickorna skola mista modet
och lusten att deltaga i de gemensamma
lekarna och övningarna.
På de senare stadierna är det dock att
föredraga, att en uppdelning sker, så att
flickor och pojkar övas var för sig; detta
är i verkligheten också en nödvändig
förutsättning för att arbetet skall kunna
bedrivas på ett rationellt sätt.
Skolans obligatoriska kroppsövningar ha
stor betydelse.
Före skolåldern tillfredsställer barnet
sitt rörelsebehov genom den fria leken,
och även för de något äldre barnens
kroppsutveckling spela fritidens lek och
idrott en mycket stor roll — säkerligen
långt större än de tre à fyra
veckotimmars organiserade kroppsövningar, som
skolan i gynnsammaste fall bjuder på.
När man dock måste tillerkänna
skolgymnastiken och idrotten stor betydelse
— helt bortsett från dess uppfostrande
värde — beror detta framför allt på att
dessa timmar ge ett värdefullt avbrott i
det annars stillasittande skolarbetet och
att alla elever få deltaga.
De i kroppsligt avseende mindre utvecklade
försöka ofta undgå övningar, som avslöja deras
bristande förmåga, och avhålla sig därför även
från fritidens lekar. I skolorna tvingas de
emellertid att deltaga, och sker detta under en
förstående lärares vägledning, få de kanske lust
att fortsätta även under fritid, och därmed har
ett mycket viktigt resultat nåtts. Genom
skolans gymnastik och idrott kan man vidare ge
eleverna en allsidig kroppslig påverkan, vilket
alltid bör vara ett av de förnämsta kraven på
den fysiska fostran i skolorna.
Såväl gymnastiken som idrotten och
leken kunna bidraga till att motarbeta
det stillasittande arbetets dåliga
inflytande på kroppens hållning, blott tillräck-
lig hänsyn tages till allsidighet i valet av
övningar.
Det kan i vissa fall vara nyttigt, att läraren
gör klart för sig, att för barnets trivsel är en
god funktion trots allt viktigare än en god
hållning. Barn, vilka av rent anatomiska skäl icke
kunna intaga den »goda hållning», som
gymnastikläraren strävar efter i sitt arbete, böra
skonas för en ständig kritik, som lätt medför
allmän motvilja mot alla former av
kroppsövningar i skolan.
Idrotten nödvändig vid sidan av gymnastiken.
Idrott, icke minst bollspel, ställer i
regel större fordringar på organismens
uthållighet än gymnastik och verkar i högre
grad tränande på respirations- och
cirkulationsapparaterna. Idrott bör därför
användas i stor utsträckning, så mycket
mera som den i regel kan bedrivas i
det fria.
Vid bollekar blir det omväxling mellan
kraftigt och mindre kraftigt arbete, en arbetsform
som i hög grad just lämpar sig för barn och
ungdom. Speltiderna böra alltid avpassas efter
deltagarnas ålder och prestationsförmåga.
Inga långdistanstävlingar för ungdom.
Maximala prestationer böra, då det rör
sig om barn, vara relativt kortvariga och
efterföljas av perioder med mindre krav.
Långdistanstävlingar, som medföra
maximal påfrestning, äro därför icke lämpliga
för barn och ungdom intill omkr. 18 år.
Tävling i längdlöpning på skidor och
orienteringstävlingar kunna ingå i skolornas
program men endast under förutsättning,
att eleverna ha bakom sig en verklig
träning, att tävlingarnas antal inskränkes,
att sträckorna icke bli för långa och att
övningarna läggas på ett sådant sätt, att
det blir rik omväxling mellan hårt och
mindre hårt arbete. Så t. ex. skall vid
längdlöpning på skidor terrängen vara
kuperad, så att utförslöpor, som betyda
relativ vila, omväxla med stigningar.
Löpning på enbart jämn eller nästan jämn
mark bör aldrig förekomma.
Orienteringstävlingar skola anordnas så, att
kompass- och kartläsning framtvinga talrika
vilopauser.
Det viktigaste krav som bör ställas på
skolans organiserade kroppsrörelser är,
att arbetet är lustbetonat. Endast
härigenom kan man hoppas, att de unga skola
1131
1132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
