Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utförsåkning på skidor, av kapten Sigge Bergman - Banorna - Taktik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTFÖRSÅKNING PÅ SKIDOR
nedanför varandra. Korridorens längd kan
växla. Portantalet håller sig vanligtvis
omkring sex.
Sned korridor: en rak korridor, som
placeras snett i backen, »på skrå». Den tjänar
samma syfte som den vanliga raka korridoren
— att öka farten.
Böjd korridor:
flera öppna portar, som
placeras i form av en
mjukt böjd båge
tvingande fram en lång, föga
farthämmande sväng.
Stämkorridor: en
kort, bred korridor i
brant lutning, följd av
en vertikalt ställd
utgångsport. Stämkorridoren tvingar åkaren att
bromsa med snöplog —
stämma — för att
kunna svänga ut genom
utgångsporten.
Hårnål (bild 4): fyra
portar placerade i form
av en vanlig hårnål.
Här måste åkaren göra
en kort, tvär sväng.
Kort vertikal: tre
eller flera portar ställda
rakt nedanför och nära
varandra liksom blinda
portar. Avståndet
mellan varje port är ung.
en halv m. Kort vertikal, som skall prickas ut
i ganska brant sluttning, tvingar till flera på
varandra följande korta, snabba svängar med
liten svängvinkel. Figuren är en av de
populäraste men samtidigt svåraste.
Lång vertikal: en vertikal med portarna
på långt avstånd från varandra. Den avser att
pröva åkarens förmåga att göra så litet
fart-hämmande svängar som möjligt i stark, ökande
fart.
Sned vertikal: en lång vertikal placerad
»på skrå» i backen.
Bruten vertikal: en kort eller lång
vertikal, där avståndet mellan portarna
varierar, t. ex. två portar alldeles intill varandra och
tredje porten på 5 m avstånd.
Seelos-port (uppkallad efter
österrikaren A. Seelos): två öppna portar rakt under
varandra med en blind port mitt i luckan
mellan dem. Avståndet kan variera men bör i
allmänhet vara kort.
Medan slalombanan är tätt prickad med
flaggportar, är störtloppsbanan praktiskt taget helt
flaggfri. I störtloppet, som är friare i hela sin
uppläggning, gäller det nämligen att ta sig ned
från start till mål kortaste vägen.
Ofta använder man sig emellertid i
störtloppet av pliktportar, 10—30 m breda, vilka
dels underlätta för åkarna att hitta vägen, dels
Bild 4. Hårnål (d. v. s. fyra portar placerade
i form av en vanlig hårnål), en större och
en mindre, med ingångsport (I) och
utgångsport (U).
leda dem från farliga ställen eller tvinga dem
till särskilt svåra passager.
Sveriges mest kända störtloppsbana går från
Åreskutans topp (Jämtland) till Åre by, en
sträcka på 5 000 m med 1000 m höjdskillnad.
En annan känd bana går från
Riksgränsfjällets topp (Lappland) ned till Riksgränsens
turiststation, 2 000 m med 450 m höjdskillnad.
Därutöver finnas i Sverige inga egentliga
störtloppsbackar av kontinentala mått, utom i de
svåråtkomliga fjällregionerna.
Banan för storslalom är helt enkelt en något
förkortad störtloppsbana, med anordningar som
för slalom men med flaggportarna längre ifrån
varandra och avsevärt bredare (4—8 m) än i
vanlig slalom.
Taktik.
Slalomtaktikens grundregel heter:
sväng i god tid före porten — det ger en
mjuk, flytande åkning. Svänger man för
sent, kommer man som regel för djupt
i backen, svängen blir alltför tvär och
farthämmande.
Slalomåkningen är ett precisionsarbete
och kräver koncentration. Det gäller att
Bild 3. Öppna
portar. Dessa kunna
placeras i all slags
terräng.
1166 1158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
