Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlfelt, P. A. Fredrik - Wahlgren, Gustaf - Wahlquist, Vilhelm - Wahlstedt, Armas →Valste - Wahlund, Oscar - Wainwright, Helen, g. Hollond - Waitzer, Josef - Vaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAKA
fäktning, sp. 584). Han har utgivit: »Tabeller
i bajonettfäktning» (1846), »Regler för
värj-fäktning» (1859; 2. uppl. 1869) m. m. N. H-n.
Hans bror, K. S. Wilhelm (1815—86),
löjtnant, genomgick G. C. I. 1838—39, verkade 1845
—82 i Ryssland (med ett par års avbrott) som
lärare i gymnastik bl. a. i kejserliga gardet och
vid militärskolorna i S:t Petersburg. Mbg.
Wahlgren, Gustaf, skid- och
orienteringslöpare (f. 1888 7ho), åkeriägare i
Djursholm, var sin tids mest
framgångsrike, i Stockholm födde skidlöpare.
Wahlgren, som på grund av sin ovanliga
styrka och seghet var särskilt god i tungt före, vann
6 mil (och SM) vid Nordiska Spelen 1917, blev
tvåa 1914, fyra 1916 och femma 1920. I
Holmenkollens 5-mil, där han på grund av bristande
teknik hade svårt att göra sig gällande, blev
han 22. man 1917. Wahlgren var en av
föregångsmännen i orientering, där han mest
litade på sin ovanliga instinkt och skicklighet i
kartläsning men knappast använde sin
primitiva kompass. Han var en överdådig
budkavlelöpare på skidor och vann sista sträckan i SM
(och Nordiska Spelen) 1917 med 18m försprång
samt andra sträckan vid SM 1919 och 30 med
omkr. 20, resp. 30m. Han vann huvudklassen i
Stockholms (och Sveriges) första »moderna»
orienteringstävling till fots, 1918, och segrade
även 1922 samt fick som förste aktive löpare
Skogskarlarnas Klubbs guldmärke. Bild vid
art. Orienteringslöpning, sp. 851. S. L.
Wahlquist, Vilhelm, skytteledare
(1862—1945), apotekare (till 1893) i
Stockholm, har spelat en banbrytande
roll i skytterörelsens utveckling i Sverige.
Wahlquist gjorde sin
skyttedebut i
Linköping 1886 på ett möte,
som utlysts för bildande
nv ett skyttegille. En
aktad talare vände sig
mot förslaget, men unge
Wahlquist frågade helt
fränt, »vad den där
herrn har här att göra»,
drev igenom förslaget
och blev gillets
sekreterare. Han blev sedan
själen i den
reformrörelse, som främst syftade till att stärka
landsortens inflytande på skytterörelsens
ledning och att få med även liggande och
knä-stående skjutställning på skjutprogrammet. När
Centralstyrelsen (från 1903 kallad
Skytteförbundens Överstyrelse) bildades 1889 (officiellt
från 1893), blev Wahlquist dess sekreterare och
stannade på den posten t. o. m. 1937. Med
väldig energi och flammande fosterländskt patos
arbetade han för att göra skyttet till en
folkrörelse. Han nöjde sig icke med att sitta i den
centrala ledningen utan arbetade även ute på
fältet, bildade skytteföreningar och anordnade
tävlingar.
Wahlquist var ingen precisionsmänniska,
lovade ofta mer än han kunde infria och
saknade djupare skyttetekniska kunskaper men
ägde stor personlig charm och talarbegåvning.
Skytterörelsens frammarsch 1890—1915 är, ehuru
gynnad av yttre omständigheter, till mycket
stor del hans förtjänst. Under nedgångstiden
mellan världskrigen hade han ej samma
kontakt med tidens strömningar men gjorde dock
betydande insatser bl. a. inom skolungdomens
skytte och Stockholms läns Skytteförbund. —
Han har utgivit »Skytteboken» (1905) och var
red. för Svenskt Skytte 1933—37. K. A. L.
Wahlstedt, Armas, ->-Valste.
Wahlund, Oscar, atlet (1865—1901),
var en av sin tids populäraste kraftkarlar.
Wahlund väckte sensation, då han vid
tävlingar i S:t Petersburg 1892 med sele och
stående på en 4V2 m hög ställning, lyfte
sammanlagt 1490 kg, ett resultat som han senare
ökade till 2105,8 kg. Tills. m. landsmannen
August W. Johnson turnerade han från 1893 i
USA, där han erhöll smeknamnet »the Swedish
Hercules». Ett av de kraftprov han utförde var
att liggande på rygg bryta upp över huvudet
en tyngd av 130 kg; när lyftet var slutfört,
belastades stången med ytterligare två personer.
— Bild på pl. vid art. Tyngdlyftning. J-t.
Wainwright [°ei’nrait], Helen, g.
Hollon d 1927, amerikansk simmerska (f.
1905), vann vid OS silvermedalj i
svikt-hopp 1920 och på 400 m fritt simsätt 1924.
Wainwright, som tävlade för New York
Wo-men Swimming Association, var vid OS 1920
endast 15 år och hoppade bäst men blev
bortdömd mot den något yngre och mindre A.
Rig-gin. Hon satte i fritt simsätt världsrekord på
300 m med 4m29,8s 1922 och 4.19,4 1924, 1000
yards med 14.58,4 1922 och 1500 m med 25.06,6
1922. S.L.
Waitzer, Josef, idrottsinstruktör (f.
1884 !/5), var 1925—39 tysk rikstränare
i fri idrott.
Waitzer, som är från München, var god
kastare och satte 1909 tyska rekord i stenstötning
och slungboll samt var 1910 och 12 sydtysk
mästare i diskuskastning. Han vann 1912 den tyska
olympiska uttagningen i femkamp men
startade vid OS blott i diskuskastning, där han
blev 16. man (38,44 m). Han tillhörde 1913 den
tyska kommission, som studerade idrott i USA.
Som tränare har han varit omstridd. Han
besitter stora kunskaper, men hans
exercismässiga drill har ej alltid givit goda resulat. S. L.
Vaka, sjöt., säges en båt göra, när den
icke tar sjön över sig, d. v. s. när den
lyfter sig för vågorna och ej gräver ned
sig i dem. C. B. E.
1189
1190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
