Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASALOPPET
Skiss över Vasaloppsbanan. Startplatsen vid Sälen ligger 346 m ö. h., målet i Mora 167 m ö. h.
Kontrollerna äro belägna i Mångsbodarna (24,270 km från starten och 430 m ö. h.), Evertsberg
(45,950 km, 430 m ö. h.), Gopshus (62,820 km, 235 m ö. h.) samt Eldris (77,760 km, 203 m ö. h.).
1922—36 omkr. 87 km, därefter 85,250 km
(kontrollmätt efter 1946 års tävling).
Loppet, som vanligen åkes i början av mars,
följer ungefär den väg, som Gustaf Vasa tog
1521, då han i Sälens by, 25 km från norska
gränsen, vid sin flykt till Norge upphanns av
Morakarlarna Engelbrekt och Lars från
Ket-tilbo och av dem uppmanades att — som han
själv tidigare förgäves föreslagit — sätta sig i
spetsen för dalkarlarnas resning mot de danska
inkräktarna. Tanken på en skidtävling på
denna sträcka framkastades av den Mora-födde
redaktören A. Pers i Vestmanlands läns Tidning
vintern 1922, och med stöd av Dagens Nyheter
genomförde IFK Mora redan 19 mars s. å. det
första Vasaloppet. Meningen var ursprungligen,
att loppet skulle gå från Mora till Sälen —
alltså den väg Gustaf Vasa flydde — men
loppet blev »omvänt», på grund av att Sälen
saknade järnvägsförbindelse, vilket hade skapat
svårigheter för åskådarnas transport och
utspisning m. m. Ären 1922—28 (sistn. år
öppnades järnvägen) fraktades löparna,
funktionärerna, pressmännen och de fåtaliga
startåskådarna i släde de 3 milen från
Limedsforsens järnvägsstation till Sälen.
Första loppet samlade 140 anmälningar, av
vilka 115 startade och 112 fullföljde i yrsnö.
Tävlingen blev från början en stor succé och
folkfest och har vid målet årligen samlat 6 000
—20 000 åskådare, av vilka en stor del kommer
med extratåg. Då Vasaloppet till mitten av
1930-talet i huvudsak gick på väg (andra, tredje
och delvis sjätte milen i lätt terräng) och
denna slätlöpning gjorde, att deltagarna
special-tränade i lätt terräng och på löpskidor, medan
Svenska Skidförbundet samtidigt gjorde
propaganda för svår terräng och terrängskidor,
uppmuntrade förbundet under denna tid ej
loppet i så hög grad som dalaopinionen
önskade. Först i och med att banan från 1937 i
huvudsak förlades till — visserligen lätt —
terräng, varigenom den även blev omkring 2 km
kortare, löstes tvistigheterna. Den nuvarande
banan är mera tungåkt än den gamla, och
tiderna få därför, trots den kortare sträckan,
anses förnämligare. Att 85—87 km i gott före
kunna åkas på c:a 5t30m beror på att banan
blott har ett par svårare uppförsbackar.
Sedan måldomarna i 1928 års tävling dömt P.
E. Hedlund som segrare, trots att denne och
S. Utterström bemödade sig om att åka dött
lopp, uppstod en viss animositet mot tävlingen
bland norrländska storlöpare, som i stor
utsträckning till början av 1940-talet höllo sig
borta från tävlingen. Den svagare
konkurrensen bidrog till att A. Häggblad 1933—40 kunde
dominera med 4 segrar och 1 andraplacering.
De senare årens märkligaste och hårdaste strid
var 1944 års tävling, då Gösta Andersson, IFK
Umeå, vann i slutspurten över favoriten, Nils
Karlsson, IFK Mora, samt 1945 års, då Nils
Karlsson 13 km från mål låg 7 Vi min. efter G.
Wärdell men gick ifatt och vann med över 1 min.
Vasaloppet har alltid haft en förnämlig
prissamling, i vilken även ingått ett flertal ytterst
värdefulla vandringspris. Bland dessa märkes
kungapokalen i lagtävlingen för 3-mannalag.
Den första vanns 1929 efter 3 segrar för alltid
av Luleå SK, den andra, som skulle vinnas 5
gånger, av IFK Mora 1945. Flera
vandrings-och poängpris i den individuella tävlingen ha
för alltid vunnits av A. Häggblad och Nils
Karlsson.
Segraren bekransas årligen av en
»kranskulla», som genom omröstning utses bland de
ogifta, kvinnliga medlemmarna i IFK Mora —
Moras motsvarighet till Lucia-valet. Ingen får
vara kranskulla mer än en gång.
Segrare, andreman och vinnare av tävlingen
för 3-mannalag ha varit:
1922 E. Alm, Norsjö, 7t32m49s; O. Lindberg,
Norsjö, 7.38.01. Lag: IFK Norsjö 23.02.17.
1923 O. Lindberg, Norsjö, 6.32.41; Anders
Persson, Bollnäs, 6.33.30. Lag: IFK Umeå 20.12.19.
1924 J. Lindgren, Umeå, 6.53.26; A. Stenberg,
Umeå, 6.55.14. Lag: IFK Umeå 20.51.01.
1925 S. Utterström, Boden, 6.03.55; J. Lindgren,
Umeå, 6.10.39. Lag: Bodens BK 18.27.31.
1926 P. E. Hedlund, Malung, 5.36.07; S.
Utterström, Boden, 5.38.51. Lag: Luleå SK 17.22.58.
1927 Konrad Pettersson, Luleå, 6.19.32;’J.
Wikström, Luleå, 6.23.45. Lag: Luleå SK 19.22.12.
1217
39—NFS VI
1218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
