- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 6. S-Övrevoll /
1281-1282

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktklasser - Viktlättnad - Vikttabell - Viktvojlock - Wilcock, Samuel - Wilde, Jimmy - Wilding, Anthony F. - Vildsvinsjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILDSVINSJAKT

Dragkamp: Lagen indelas efter medlemmarnas
sammanlagda vikt: Lättvikt t. o. m. 560 kg, mellanvikt
640, lätt tungvikt 720, tungvikt 800, tung tungvikt
över 800.

Roddsport: En lättviktsklass finnes, där ett :ag
om 4 man får väga högst 270 kg; ingen i laget får
väga mer än 70 kg. Styrmannen bör väga minst 50
kg, i annat fall skall viktskillnaden utfyllas med
dödvikt.

Tyngdlyftning: Bantamvikt t. o. m. 56 kg,
fjädervikt 60, lättvikt 67,5, mellanvikt 75, lätt tungvikt
82,5, tungvikt över 82,5.

Viktdragning: Lättvikt 60—70 kg, mellanvikt
70—80, lätt tungvikt 80—90, tungvikt över 90.

Viktlättnad tillkommer enligt
reglementet för kapplöpningar vissa kategorier
ryttare och hästar, t. ex. ryttare, som inte
vunnit 3, 10 eller 30 löpningar, lärlingar,
ston och valacker, hästar som ej segrat
o. s. v. F-Jc M-n.

Vikttabell, angivande vikter i slät- och
hinderlöpningar, ligger till grund för
viktbestämmelser i löpningspropositionerna.

Vikttabellen anger skillnaden mellan de
vikter hästar av olika ålder skola bära olika tider
på året på olika distanser. I propositionerna
iakttagas alltid dessa skillnader. Däremot är
grundvikten (den lägsta vikten) inte alltid den
vikttabellen anger. F-k M-n.

Viktvojlock är en vojlock (sadeltäcke)
försedd med fickor för vikter (i regel av
bly), genom vilka hästen vid
kapplöpningar belastas, så att den föreskrivna
vikten uppnås, om ryttaren med sadel
inte kommer upp till denna. F-Jc M-n.

Wilcock, Samuel, jockey (f. 1909 8/8
i England), fick 1932 svensk jockey licens
och var till 1943 en av landets
framgångsrikaste slätlöpningsryttare.

Wilcock, som tidigare tävlat i Belgien, vann
Svenskt Derby två ggr, 1940 med »Birgit» och
1941 med »Jack». Han har dessutom vunnit bl. a.
Kapplöpningssällskapets stora pris med
»Came-run» och Stockholms steeplechase med »Den
stumma» 1935 samt ett flertal löpningar med
»Ferox». Vid en kullridning på Ulriksdal 1943
ådrog sig Wilcock så svåra skador, att han
därefter deltagit endast i enstaka löpningar. R.

Wilde [oaUd], Jimmy, engelsk boxare
(f. 1892 V5), var 1911—23 prof.
världsmästare i flugvikt (-^Boxning, sp. 1064).

Jimmy Wilde var en durkdriven tekniker
och hade ett för sin viktklass ovanligt hårt
k. o.-slag. Han tjänstgjorde under andra
världskriget som boxningstränare och »physical
in-structor» i engelska armén. P. B.

Wilding [Qailding], Anthony F.,
australisk tennisspelare (1883—1915), var
åren närmast före krigsutbrottet 1914
jämte landsmannen Brookes och ameri-

1281

kanaren McLoughlin världens bäste
tennisspelare. Han stupade i första
världskriget.

Wilding vann australiska mästerskapet i singel

1906 och 09 samt i dubbel 1906 (tills. m. R. W.
Heath) och deltog i Australiens segrande lag
om Davis Cup 1907—09
och 14. I Wimbledon
segrade han i singel
1910—13 och i dubbel

1907 och 14 (tills. m. N.
E. Brookes) samt 1908
och 10 (M. J. G. Ritchie).
Han innehar ett unikt
rekord, i det han vann
samtliga VM i singel
samma år — nämligen
1913 — på gräs i
Wimbledon, på sandbana i
Paris och inomhus i
Stockholm.

Wilding är en av
tennissportens populäraste
figurer och var typen
för en äkta sportsman
med höggradig
gentle-mannamässighet på och
utom planen.

Wildings bok, »Ön the court and off» (1912),
har utkommit i åtta upplagor. En biografi,
»Captain Anthony Wilding», utgavs 1916 av A.
W. Myers. K. Z.

Vildsvinsjakt. I alla tider har jakten
på vildsvin varit högt skattad både på
grund av villebrådets goda kött och för
den goda och ofta långt ifrån riskfria
sport, som vildsvins jakten erbjuder. Än
i dag är en vildsvinsgalts betar en
eftersträvad jakttrofé.

Vildsvinet (Sus serofa) finns numera i
mellersta, södra och sydöstra Europa samt i större
delen av Asien och Afrika. I Norden finns den
endast i inhägnade jaktparker på några stora
gods på Jylland i Danmark och en mindre stam
i Skåne. Storleken varierar mycket. Galten
kan uppnå en höjd över manken av nära 1 m
och väga 150—200 kg.

Ända sedan forntiden har man jagat med
hjälp av hundar, som ställt vildsvinet, tills
jägaren hunnit fram och avslutat jakten med
spjutet, vilket varit det förnämsta vapnet vid
vildsvinsjakt nästan ända in i våra dagar.
Sålunda begagnas ännu spjut vid parforcejakter
i Frankrike och ->-pig-sticking i Indien.

Vanligast är dock numera jakt med studsare
under smygjakt, ståndskytte från en uppbyggd
lave eller vanlig drevjakt. Såväl smygjakt som
ståndskytte företagas på vildsvinens kända
betesplatser. Vid drev jakt använder man
vanligen blott några få drivare med mindre
hundar, såsom jaktspaniels eller terriers.

1282

41—NFS VI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/6/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free