- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 6. S-Övrevoll /
1323-1324

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänersborg - Väre, Emil - Värja - Värjfäktning →Fäktning - Världsmästare - Världsmästerskap →Världsmästare - Värmland, av redaktör Gösta Lundqvist och läroverksadjunkt Sven Söderlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRE

Kända medlemmar ha varit löparna B. Fock
och W. Wester samt boxarna J. och A.
Wennberg. Vänersborgs AIK (st. 1938, 43 medl.)
utövar fri idrott och Vikenhovs SK (st. 1941,
70 medl.) fotboll. I Läroverkets IF (st. 1925)
har bl. a. löparen Arne Andersson varit
medlem, och Dövstumsskolornas IF (st. 1935) är
mycket mångsidig.

Många specialföreningar finnas: Roddklubben
(st. 1914, 62 medl.), som vunnit 7 SM,
Segelsällskapet (st. 1908, 72 medl.), som anordnar
en årlig regatta, Tennisklubben (st. 1920, 109
medl.), som har utomhusbanor på
Väners-vallen, Boxningsklubben (st. 1932, 46 medl.),
vars mest kände medlem är Bertil Carlsson,
Brottarklubben (st. 1932, 55 medl.) med Anton
och Gunnar Johansson, Skidklubben (st. 1935,
46 medl.), som även utövar orientering samt
sedan 1945 har en mindre skidbacke, och CK
Wänershof (st. 1928, 30 medl.) med Thure
Karlsson, landslagsman 1939. H. H-r.

Väre, Emil, finsk brottare (f. 1885
28/9), järnvägstjänsteman, Viborg, vann
i mellanvikt VM 1911 och EM 1912 samt
guldmedalj i lättvikt vid OS 1912 och 20.

Väre, som trots svag fysik genom intensiv
träning blev en av Finlands bästa brottare
genom tiderna, vann ryska mästerskapet 1908,
delade det med landsmannen Lindén-Linko och
ryssen Orloff 1909 samt blev följ. år trea. Han
blev finsk mästare i mellanvikt 1909 och 11
(oldboysmästare 1926) samt vann vid OS 1912
och 20 på fall över samtliga motståndare — en
fenomenal prestation! Hans specialgrepp,
back-hammer och halvnelson, voro järnhårda och
slutade oftast med fallseger.

Väre, som representerade Viipurin
Voimaili-jat (ordf. 1925—26 och 31), var styrelseled. i
Finska Brottningsförbundet 1926—37 samt har
även verkat som brottningsdomare och
amatörtränare. E. M-a.

Värja (eng. sword, fr. épée, ty. Degen,
no. kaarde, da. Kaarde, it. spada) kallas
det stötvapen, som efterträdde det
medeltida svärdet.

Som en övergångsform betraktas
pansar-stickaren med lång, 3- eller 4-kantig, vass
och hård klinga. Den på 1500- och 1600-talen
dominerande värjformen var rappiren, med
lång, tveeggad klinga. Om den moderna
fäkt-värjans utseende och mått ->Fäktning, sp. 553
och 554. N. H-n.

Värjfäktning -^-Fäktning.

Världsmästare är en titel, som tillfaller
segraren i en officiell
världsmästerskapsturnering eller -match.

I professionell idrott (t. ex. ->boxning) kan
en världsmästare »utmanas» att sätta sin titel
på spel. Tidigare fanns inget förbund, som
kontrollerade dylika matcher eller tävlingar, vilka

helt och hållet voro en affär mellan mästaren
och hans utmanare (jämte managers och
»match-makern» — detta är ännu fallet i professionell
brottning). I de flesta idrotter skola
världsmästerskapsmatcher eller -tävlingar numera
godkännas av ett specialförbund, som eventuellt
arrangerar tävlingen och i varje fall
kontrollerar den. Stundom kunna dock tvistigheter
råda om vem som är högsta myndighet. Detta
är speciellt fallet i boxning, där Internationella
Proboxningsförbundet (->-Boxningsförbund, sp.
1068) haft svårt att hävda sig mot t. ex. New
Yorks boxningskommission. — öppna tävlingar,
där var och en, som anser sig kvalificerad, har
rätt att deltaga, äro sällsynta i professionell
idrott men förekomma dock inom
automobil-och motorcykelsporten.

I amatöridrotter, som utövas i Sverige,
arrangeras eller ha arrangerats VM (se statistiken
under resp. idrottsgrenar) i bowling, brottning,
cykelsport, fotboll, fäktning, handboll,
ishockey, kanotsport samt skid- och skridskoåkning.
I golf är segraren i engelska öppna
mästerskapet inofficiell, i tennis, där tidigare särskilda
VM-turneringar anordnats, vinnarna i
Wim-bledon-turneringen officiella världsmästare. I
fri idrott och simning m. fi. idrotter ha VM
aldrig arrangerats. Olympiasegrare i boxning
och ishockey bli olympiska år även officiella
världsmästare. Ofta förekommer dock att
olympiasegrare i andra idrottsgrenar liksom
världsrekordinnehavare oriktigt benämnas
»världsmästare». S. L.

Världsmästerskap -^-Världsmästare.

VÄRMLAND.

Av redaktör Gösta Lundqvist och
läroverksadjunkt Sven Söderlund.

Modern idrott infördes i Värmland i
början av 1900-talet, men redan långt
tidigare hade flera sportgrenar varit
populära. Skytterörelsen går sålunda
tillbaka till början av 1830-talet, omkr. 1850
anordnades kappseglingar på Vänern, och
på 1880-talet bildades flera segelsällskap,
som även upptogo skridskosport.
Travsporten har alltid varit omhuldad, och
landets första organiserade
travsammanslutning, Wermlands Trafvaresällskap,
bildades 1882. Skidtävlingar förekommo
på 1890-talet, delvis arrangerade genom
impulser från Norge. Den första mera
omtalade egentliga idrottsföreningen,
Bofors Skidklubb, bildades 1897.

IFK Karlstad bildades 1901 och bedrev,
särskilt genom S. Låftman, en intensiv propaganda
i landskapet, som 1910 hade ett 20-tal
idrottsklubbar, de äldsta — näst IFK — i Arvika och

1323

1324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/6/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free