Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötlands Skytteförbund - Östermalms Idrottsplats - Österman, Hugo - Österrike, av författaren Rudolph Philipp, fil. kand. Elsa Sjöman och redaktör Bertil Lindau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERRIKE
Ture Andersson, Mjölby; 1931 L. Adolfsson,
Linköping; 1932 A. Lidén, Linköping; 1933 Halvar
Johanson, Norrköping; 1934 C. J. Carlsson,
Norrköping; 1935 Erie Andersson, Norrköping; 1936
Halvar Johanson, Norrköping; 1937 C. J. Carlsson,
Norrköping; 1938 Erie Andersson, Norrköping; 1939
C. Stackling, Norrköping; 1940 N. Hollströni,
Norrköping; 1941 Olof Jonsson, Linköping; 1942—43
Folke Wikman, V. Husby; 1944—45 Gunnar E.
Carlsson, Norrköping.
F ö r b u n d s m ä s t a r e i f ä 11 s k j u t n i n g
(inst. 1917): 1917 L. Adolfsson, Motala; 1918 E.
Kugelberg, I 4, Linköping; 1919 Einar Jonsson,
Finspång; 1920 Oscar Jonsson, Finspång; 1921 S. du
Rées, 14, Linköping; 1922 F. Hellström, Kisa; 1923
Ivar Jonsson, Bankeberg; 1924 E. Kugelberg, 14,
Linköping; 1925 I. A. Hertzner, Norrköping; 1926
L. Adolfsson, Motala; 1927 A. Druid, I 4,
Linköping; 1928 N. Hollström, Norrköping; 1929 E.
Kugelberg, I 4, Linköping; 1930 N. Hollström,
Norrköping; 1931 E. Kugelberg, 14, Linköping; 1932 L.
Adolfsson, Linköping; 1933 Schubert Andersson,
Norsholm; 1934 Hans Johansson, Linköping; 1935
Josef Andersson, TI, Linköping; 1936 C. R. Béve,
14, Linköping; 1937 Albin Andersson, Gammalkil;
1938 L. Adolfsson, Linköping; 1939 G.
Brangen-feldt, Mjölby; 1940 Ingen tävling; 1941 T. Palmér,
ödeshög; 1942 Josef Andersson, TI, Linköping;
1943 Ture Andersson, Stråisnäs; 1944 Gustaf
Peterson, TI, Linköping; 1945 A. Englund, 14,
Linköping; 1946 H. Jarheden, Linköping. A. S-d; G. L-n.
Östermalms Idrottsplats i -»Stockholm
är Sveriges till arealen största
idrottsplats. Den användes numera endast för
träning och mindre publikdragande
fotbollsmatcher.
Idrottsplatsen, som är belägen omkr. 150 m
ö. om Stadion och intill Lilljansskogen, anlades
av -^-Sveriges Centralförening för Idrottens
Främjande. Den invigdes 1906 och övertogs 1930
av Stockholms stad, som byggde om densamma
(nyinvigd 1931), varvid bl. a. den gamla
om-klädningspaviljongen (även vaktmästarbostad)
och den lilla åskådarläktaren (båda av trä)
ersattes med en betongläktare (800 sittplatser,
vintertid 1530 ståplatser). Idrottsplatsen
inrymmer två fotbollsplaner (tidigare gräs,
numera sand) samt löparbana av kolstybb (även
använd för motorcykeltävlingar såväl
sommar-som vintertid) på 531,24 m, där 200 m kan löpas
på rak bana. På ö. sidan finnes plats för åtta
banor i bredd. En särskild kastbana ligger i
n. ö. hörnet utanför löparbanan. Vintertid
ordnas skridskobana med särskild ishockeyplan,
där publikrekordet, tack vare provisoriska
läktare, är 7 999 pers. Vissa år har även funnits
bana för hastighetsåkning och tidigare, på
platsen för nuv. ->-Termisstadion, en sandplan
för fotboll. — Intill Östermalms idrottsplats
ligger Stockholms Fältrittklubbs bana och s. v.
om idrottsplatsen det nya G. C. I.
På Östermalms idrottsplats finnes en
porträttbyst av Edvin Wide (avtäckt 1946). S. L.
Österman, Hugo, finsk skytteledare (f.
1892 5/9), generallöjtnant, var under
1930-talet förgrundsfiguren i finskt skytte.
Österman var ordf. i organisationskommittén
för VM i skytte 1937. Han var vidare ordf. i
Finlands Skytteförbund 1933—45.
ÖSTERRIKE.
Av författaren Rudolph Philipp och fil. kand.
Elsa Sjöman. Kap. »Motorsport» av redaktör
Bertil Lindau.
Den mellaneuropeiska
förbundsrepub-liken Österrike, ty. Österreich (1938—45
inlemmad i Tyska riket; 88 000 km2 med
nära 7 mill. inv. 1938), erbjuder genom
sin alpnatur goda betingelser för all slags
vintersport samt bergbestigning. Den med
hänsyn till antalet utövare och åskådare
främsta storsporten är dock fotbollen, men
även inom kanotsport, tyngdlyftning,
konståkning på skridsko, handboll och
bordtennis har landet hävdat sig
internationellt.
Att den österrikiska idrotten icke nått högsta
nivå, vilket med hänsyn till landets läge skulle
varit att vänta, måste delvis tillskrivas de
i Österrike särskilt svåra mellankrigsåren.
Inflationen och den därmed sammanhängande
arbetslösheten och hungersnöden lade stora
hinder i vägen för såväl sportens utbredning
bland den stora massan som för fostrandet av
idrottsmän av internationell elitklass. Dock
skapade det »röda Wien» just under denna
period möjligheter för ungdomen att på ett
förnuftigt sätt utnyttja den påtvungna fritiden.
Sport i äldre tid.
Under det tidsskede, när Österrike var
en del av det tysk-romerska riket och
österrikiska ärkehertigar oftast även voro
tysk-romerska kejsare, var Wien den
europeiska kulturkretsens centrum. Vid
denna tid var idrotten i egentlig mening
inskränkt till de frälse, till riddarna, och
tornerspelen till häst voro den adliga
ungdomens idrott.
Folksporten börjar med uppkomsten
av en borgarklass, och utvecklingen i
Österrike var densamma som i det övriga
Europa under denna tid. Jfr art.
Tyskland och Medeltidens sport. Borgare och
bönder ägnade sig åt kägelspel och andra
liknande folkliga lekar, t. ex. det s. k.
»Kugelschlagen» i Kärnten och
Steier-mark.
Att kägelspelet redan tidigt fick sitt grepp
om befolkningen framgår t. ex. av några
kägelstenar, som funnits inmurade i
tornkammaren i S:t Stephansdomen i Wien, Österrikes
förnämsta gotiska byggnadsverk från 1200—
1500-talen. I Wien spelades boll redan under
1417
1418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
