Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Almgren, Erik - *Almquist, Carl - *Almkvist, Sune - Almsenius, Torsten, tidigare Andersson - Alnevik, Folke - Alpbacken - Alpin kombination - Althin, Ulla Britt - d’Alviella, Felix Goblet - Amano, Tomikatsu - Amatörfrågan, av Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALMQUIST, C.
1945 för IFK Helsingfors. Han är sedan
april 1948 tränare i Åtvidaberg.
Almgren debuterade i AIK 1934 efter att
dessförinnan ha tillhört Adolf
Fredrikspojkarna (sedermera Tegnérhof). Under tio år var
han endast borta från två matcher.
Sammanlagt har han spelat 13 landskamper.
* Almquist, Carl, skytteledare (f.
187 7 20/d), var suppleant i Överstyrelsen
1927—44.
* Almkvist, Sune, Svenska
Bandyförbundets ordförande, vann SM i golf för
oldboys 1941.
Almsenius, Torsten, tidigare A
n-d e r s s o n, handbollsspelare (f. 1911 22/4),
busschaufför i Göteborg, deltog 1934—43
i 20 landskamper.
Almsenius vann i Redbergslids IK SM 1933
och 34 samt div. I 1935, 36 och 39, antingen som
back eller halvback, och var kapten i
klubb-och landslaget. Han övergick 1940 till Sanna IF.
Almsenius var en synnerligen taktisk spelare
och understödde anfallen effektivt. Han har
även varit målvakt i IFK Göteborgs B-lag i
fotboll. W. L-g.
Alnevik, Folke, löpare (f. 1919 31/.2),
fänrik vid Hälsinge reg. i Gävle, blev 1947
akademisk världsmästare på 400 m med
48,ls samt i stafett 1 600 m (800+200+200
+400), där han löpte 400 m.
Alnevik, som gått »långa vägen» till
officersbanan, började tävla i Bollnäs GIF (Folke
Andersson) som hoppare men övergick 1939
till löpning. Han representerade 1942 och 43
Gefle IF och från 1944 Kungl. Hälsinglands
reg. IF (1947, då han låg vid Karlberg,
Stockholms Stud. IF). Alnevik nådde eliten 1945 och
placerade sig i SM på 400 m 1945—47 som 3, 3
resp. 2 samt vann SM på 4x 400 m 1947 (3m 16,0s,
svenskt rekord). Han löpte i laget på 4 x 400 m,
som blev trea i EM 1946 och etta i nordiska
landskampen 1947; s. å. vann han 400 m i lands-
kampen mot Finland. Hans personliga rekord
äro: 100 m 11,ls, 200 m 22,4, 400 m 48.1, 400 m
häck (som han tränat obetydligt) 56,3. Han är
oerhört stark och har en glänsande finish. S. L.
Alpbacken -^-Backhoppning, suppl.
Alpin kombination, även kallad
kombinerad utförsåkning, är en
sammansättning av störtlopp och slalom.
->Utförs-åkning på skidor, bd VI, sp. 1157.
Althin, Ulla Britt, friidrottskvinna
(f. 1925 18/0), korrespondent i Linköping,
håller sedan 1943 svenska rekordet i
längdhopp med 547 cm.
Hon vann SM i längdhopp 1942—46 och på
100 m 1945 (12,7s) samt blev sexa i längdhopp
i EM 1946. Hennes bästa resultat i övriga
grenar äro: 80 m 10,2s, 200 m 27,1, häcklöpning 80
m 13,1 och höjdhopp 140 cm. Hon tävlade t. o. m.
1945 för Malmö AI, 1946 för IF Saab,
Linköping. S.L.
d’Alviella, Felix Goblet, greve,
belgisk gymnastikledare och fäktare (f. 1884
26/s), juris doktor, advokat, var omkring
1920 en av Belgiens bästa värj- och
sabel-fäktare och har därefter arbetat för den
fysiska fostran i Belgien.
d’Alviella blev belgisk mästare på värja 1920
och på sabel 1923 och 24 samt deltog i OS 1920
och 24. Han har varit v. ordförande i belgiska
fäktförbundet och ledamot av Conseil Supérieur
för den fysiska fostran i Belgien, är numera
ordförande i belgiska gymnastikförbundet samt
sedan 1946 ordförande i Fédération
Internationale de Gymnastique. N. H-n.
Amano, Tomikatsu, japansk
crawl-simmare (f. 1915), satte 1938 i Tokio
världsrekord på 1 000 m med 12m33,8s
samt på 1500 m med 18.58,8. På
sistnämnda sträcka slog han därmed Arne
Borgs mest berömda rekord, satt i
Bologna 1927 (19.07,2). N.H-n.
AMATÖRFRÅGAN.
Av Sven Lindhagen.
Under 1940-talet visade det sig allt
tydligare, att gällande ->-Amatörbestämmelser
(bd I, sp. 107—112) på många håll
överträtts. Speciellt i Norden inträffade flera
komplicerade »fall», som upprörde
sinnena.
I Sverige hade idrottsledningen sedan
en längre tid haft anledning tro, att
Specialförbundens amatörbestämmelser i flera
fall (särskilt i fri idrott) överträtts men
att specialförbunden underlåtit att beivra
överträdelserna, bl. a. därför att reglerna
stadgade livstids diskvalifikation även för
relativt små försyndelser. Frånvaron av
graderade, mildare straff gjorde det
motbjudande att ingripa.
En kommitté för en regelrevision
tillsattes 1940 med B. Malm som ordförande.
32
Tryckt 15/7 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
