- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
35-36

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amatörfrågan, av Sven Lindhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AMATÖRFRÅGAN

slutat med idrotten eller voro beredda att
sluta, samt Ahlsén, som uppenbarligen icke längre
var att räkna med i första ledet, kritiserades
starkt, ej minst av press och allmänhet. Man
hävdade, att antalet »brottslingar» var vida
högre och att förbundet uppenbarligen
blundat för rättvisan i sin iver att »skada» idrotten
så litet som möjligt. Förbundsstyrelsen
förklarade emellertid, att bindande bevis saknades
mot övriga idrottsmän.

Omkring ett 100-tal idrottsledare blev
antingen varnade eller diskvalificerade
på 1—3 mån., flertalet efter mycket
summariskt förarbete, en del utan förhör.
De milda domarna mot de straffade
ledarna blevo även föremål för kritik, då
man på många håll ansåg, att
överträdelserna ofta varit ledarnas fel, då de
lockat stjärnorna med pengar.

Vid Svenska Idrottsförbundets årsmöte nov.
1946 avgick halva styrelsen, bl. a. två av dess
ledande krafter, ordf. B. Lindman och sekr.
Charles Jansson, delvis som en följd av den
bittra kritik, ej minst i pressen, som riktats
mot styrelsens dröjsmål att »rensa upp»
(stjärn-gager hade utbetalats sedan slutet av
1920-talet).

Tävlingsarrangörerna övervakas.

Svenska Idrottsförbundet utfärdade
1946 nya anvisningar för
tävlingsarrangörer, ur vilka i sammandrag följande
bestämmelser kunna nämnas:

Varje tävlingsarrangör är skyldig att
underteckna av förbundet upprättad förbindelse att
iakttaga gällande amatörbestämmelser och
tävlingsregler. Om bruttoinkomsten av tävlingen
överstiger 2 000 kr., skall ekonomisk tablå på
fastställt formulär, upptagande samtliga
inkomster och utgifter, insändas till förbundet.

Värdet av pris till segrare (sammanlagda
värdet, cm han får flera pris, vandringspris ej
inräknat) får ej överstiga 250 kr. övriga
pristagare skola erhålla priser av sjunkande värde,
alltefter den platssiffra de erhålla.

Tävlande har rätt att uppbära ersättning för
I. kl. resa på båt, II. kl. resa (med
snälltågstillägg och sovvagn, om så erfordras) på tåg
(avrese- och ankomstdag räknas som hela
dagar) samt 25 kr. per dygn, för vilka han själv
skall svara för sina uppehållskostnader. Vid
tävling på hemorten kunna 10 kr. per dygn
erhållas för smärre kostnader i samband med
tävling.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller
anställande av vikarie får icke utbetalas.

Tävlingsarrangör är skyldig att vid
utbetalning av reseersättningar och dagtraktamenten
använda förbundets kvittensformulär.

Tävlingsarrangör, som icke iakttager
ovanstående föreskrifter, förverkar rätten att
erhålla tävlingstillstånd.

Nya bestämmelser utarbetas.

Då det under Svenska
Idrottsförbundets utredning om storlöparnas
ersättningar tydligt framgick, att
Riksidrottsförbundets amatörregler voro föråldrade
och i behov av omarbetning, tillsatte
Riksidrottsförbundet febr. 1946 en
kommitté med uppdrag att verkställa en
förutsättningslös granskning.

Kommittén bestod av Bo Ekelund (ordf.), H.
Allard, B. Bergvall, G. Björck, B. Gezelius, D.
Jonason, J. Liljendah.l, Sten Pettersson, T.
Tegnér, Edvin Wide och A. Öberg med B.
Forsberg som sekr.

Kommittén konstaterade i sitt betänkande
inledningsvis bl. a., att de internationella
specialförbundens amatörregler under alla
förhållanden måste bli normgivande för de
svenska specialförbunden, men å andra sidan, att
det vore önskvärt, dels att
Riksidrottsförbundet genom bestämmelser i stadgarna från sin
verksamhet klart avgränsade den professionella
idrotten, dels att genom gemensamma
amatörregler för Riksidrottsförbundets specialförbund
skapa en viss enhetlighet.

Kommittén framlade därefter två alternativ
till nya amatörregler. I alternativ I (förordat
av kommittén med 8 röster mot 3) förekomma
icke orden »amatör» eller »professionell»; detta
alternativ ger större möjlighet till ersättningar
än alternativ II, som i princip mer bygger på
föregående regler. — Betänkandet
remitterades därefter för yttrande till samtliga
special-och distriktsförbund. Alternativ I förordades
av 9 special- cch 4 distriktsförbund, alternativ
II av 12 resp. 18. medan 1 specialförbund
(orienterings-) förordade båda (!), 2 ej togo
ställning och 3 ej inkommo med svar.

Ds två alternativen jämte en gemensam
»slutkläm» förelades därpå (med ett par smärre
ändringar) Riksförbundsmötet 1947, som antog
alternativ II.

RF:s »allmänna tävlingsbestämmelser».

Dessa bestämmelser – alternativ II
efter slutredigering — trädde i kraft i
följande ordalydelse 15/5 1948 —- i den
mån de ej kollidera med resp.
internationella specialförbunds bestämmelser.

§ 1. För alla tävlingar och uppvisningar,
anordnade av organisationer anslutna till
riksförbundet gäller, att behållningen oavkortad skall
gå till idrottsliga eller välgörande ändamål.

§ 2. I tävlingar och uppvisningar, anordnade
av organisationer anslutna till riksförbundet
äger icke den deltaga, som med sin.
idrottsutövning avser och härav jämväl erhåller
ekonomisk vinning.

Deltagare äger sålunda bl. a. icke

a) mottaga ersättning utöver vad som enligt
§ 3 är medgivet;

43

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free