Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabiska hästen, av Frank Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARABISKA HÄSTEN
Många liknande uttalanden skulle
kunna anföras. Ända sedan antikens dagar
har den arabiska hästen prisats för sina
förträffliga egenskaper. I flera omgångar
ha anhängare av den arabiska hästen å
ena sidan och anhängare av den engelska
fullblodshästen å den andra disputerat
om vilken ras som var överlägsen.
Arabens beundrare ha gjort gällande, att
araben var överlägsen i alla hänseenden
utom i fråga om snabbhet på de vanliga
kapplöpningsdistanserna.
Framstående personer, sqm endast haft
utvalda hästar i sitt stall, ha ofta ridit
araber. Den engelske fältmarskalken lörd
Roberts, mest känd som överbefälhavare
i boerkriget, red under det afganistanska
fälttåget en berömd vit arab under den
forcerade marschen till Kandahar, och
hästen fick för sina trogna tjänster
afganistanska! fälttågsmedaljen med fyra
spännen och en stjärna av drottning
Victoria. En annan engelsk general red
sin arab i alla striderna under fälttåget
mot sikherna i Indien 1847 och dessutom
på jakt under många år. Trots att denna
häst var med om fem stora bataljer, slets
ut under långa fälttåg och i jaktfältet, var
han aldrig sjuk en dag under aderton år.
»Copenhagen», hertigens av Wellington
berömda livhäst, som han red i slaget vid
Waterloo, var en högklassig fuxy arab.
Det intressanta är, att dessa engelsmäns
hästar voro araber och inte engelska
fullblodshästar, vilket man hade kunnat
vänta.
Ursprunget till engelskt fullblod.
Den engelska fullblodshästen och snart
sagt alla halvblodshästar över hela
världen ha den arabiska hästen till
ursprung. Häststammen från högplatån
Nedjd i det inre av arabiska halvön har
i det hänseendet en enastående, av ingen
hotad ställning.
Detta har numera blivit allt klarare, framför
allt tack vare de undersökningar, som gjorts
av lady Wentworth och som denna högeligen
originella dam (dotterdotters dotter till lörd
Byron) har framlagt i ett praktfullt
hippolo-giskt arbete, »The Authentic Arabian Horse»,
utkommet 1945.
Det har tidigare varit ett mode i England att
göra gällande, att den engelska
fullblodshästen i viss utsträckning härstammade från
arabiskt fullblod men också och kanske mera från
»orientaliska» hästar, varmed man menade
turkiska och berbiska hästar, samt från inhemska
engelska ston av okänd härstamning. När
härstamningen var okänd, satte man likhetstecken
mellan »okänd» och »icke arabisk» och tog för
givet, att stona av okänd härstamning hade
sitt upphov i någon mystisk, ursprungligen
engelsk ras. Lady Wentworth visar, att allt
detta är fel. Hon leder i bevis, att den engelska
fullblodshästens tre urfäder »Darley Arabian»,
»Byerley Turk» och »Godalfshir Barb», som
också kallats »Godolphir Arabian», stundom
»Godolphir Barb», alla äro av rent arabiskt
blod. Ha de inte kommit direkt från Arabien
utan som i fallet »Byerley Turk» från Turkiet
eller från Marocko eller Libyen eller över
huvud taget från Nordafrika (Barbareskstaterna),
så ha de importerats dit eller uppfötts på
något av stuterierna för rent arabiskt fullblod i
dessa länder; de äro alltså rena araber. När
man satt etiketten »Turk» eller »Barb» på
dem, har man förväxlat lokalitet med ras.
Detsamma gäller det ringa antal ston, som
jämte de tre nämnda hingstarna bilda
grundvalen för den engelska fullblods- och
kapplöpningshästen. »The Barb», den berbiska
hästen, var en korsning mellan arabiska hästar
och representanter för alla möjliga andra
raser, även oädla. Den var alltför litet befäst
och enhetlig till sina rasegenskaper, för att på
den skulle kunna byggas en så konsoliderad
ras som det engelska fullblodet. Detsamma
gäller i än högre grad om den engelska
lant-hästrasen. Henrik VIII gjorde slut på de lätta,
ädla hästarna av orientalisk ras i England,
just för att han ansåg dem för lätta, för
krigsbruk. Han inriktade i stället den engelska
hästförsörjningen på att få fram tyngre och
kraftigare hästar för sitt rytteri. Det sjuttiotal
ston, som bildar ursprunget till den engelska
fullblodsrasen, måste enligt vad lady
Wentworth uppvisar vara av arabisk härstamning.
Har blodet i något enstaka fall inte varit rent
arabiskt, visar det sig i att ännu i våra dagar
prestationsförmågan hos avkomlingarna oftast
inte går upp mot förmågan hos
representanterna för de rena linjerna och att då och då
uppträda individer, som ha en oädel
härstamnings kännetecken. Hon påvisar med rätta, att
det är otillåtet lättvindigt att av beteckningen
»okänd härstamning» dra slutsatsen »engelsk
lantras».
Våra dagars arab.
Hurudan är i våra dagar den arabiska
fullblodshästen jämförd med sin ättling,
den engelska fullblodshästen? Han kan
inte på långt när mäta sig med denne på
kapplöpningsbanan. Alla försök visa, att
den engelska fullblodshästen är långt
56
TB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
