- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
109-110

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Automobil - *Automobil Klubben, Kungl. - *Automobilklubbens förarmärke i guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUTO MO BILKLUBBENS FöRARMÄRKE I GULD

italienska av A. Dusio och P. Taruffi, använda
sig av huvuddelarna i Fiat »508» :s 4-cylindriga
1100 cm3-motor. Dessa små kompressorlösa
ra-cervagnar, som endast väga 380 resp. 370 kg,
blevo under 1947 ett stort slagnummer och ha
nu övertagit 1,5-litersvagnarnas roll före
kriget. Trots sina små dimensioner ha dessa
vagnar en toppfart på över 200 km/tim.

Stora krafttag från fransk sida.

Den nation, som jämte Italien nedlagt
de största ansträngningarna på
racerom-rådet efter kriget, är Frankrike. Fransk
bilindustri representerades 1947 av två
märken i formelklassen, Talbot-Darracq
(med 3,6 liters cylindervolym utan
kompressor) och Delahaye (4,5 liter utan
kompressor), samt ett i den lilla klassen,
den ovan nämnda Simca-Gordini.
Franska staten har visat sitt stora intresse för
racersporten genom att efter tyskt
mönster skapa en nationell tävlingsvagn.

Regeringen gav aug. 1946 den franska
bilindustrins forskningsorganisation, Centre
d’Étu-des Techniques de 1’Automobile et du Cycle
(förk. C. T. A.), finansiellt bistånd för att få
fram en ny formelvagn, och på detta sätt
tillkom C. T. A.-Arsenal. Den nya vagnen,
konstruerad av A. Lory, har en 1,5-liters,
8-cy-lindrig V-motor, vilken med en
tvåstegskom-pressor utvecklar 250 hkr vid 8 000 varv/min.
Den första vagnen i serien försöksdebuterade
i Frankrikes G. P. 1947 med R. Sommer som
föi are, men ett tekniskt missöde stoppade den
redan på startlinjen. Den egentliga debuten
kommer att äga rum 1948, då även två andra
nykonstruktioner väntas framträda, 1,5-liters
Bugatti med kompressor samt framhjulsdrivna
D. B. (Deutsch-Bonnet), den senare i två olika
typer, utrustade med upptrimmade 1,5- och
2-liters Citroënmotorer.

I England, där man tidigt insåg de
mindre racervagnarnas företräden, gingo
många av landets stortävlingar som
handi-caplopp, där vagnar med de mest
varierande motorstorlekar gåvos lika stora
vinstchanser. Mycket tack vare detta
förhållande ha flera engelska firmor under
årens lopp fått fram små tävlingsvagnar av
hög klass, främst English Racing
Auto-mobiles (->E. R. A.), M. G. Car Company
(->M. G., bd V), Alta och Frazer Nash.

Midgetracing — en stor framtidssport?

Vid sidan av bilsporten med
formelbundna racervagnar har midgetracern
under de senaste åren varit på stark

frammarsch. Några internationella
bestämmelser existera inte f. n. (mars 1948),
och sporten bedrives därför med mycket
skiftande vagntyper. I Australien,
England och i flera andra europeiska länder
använder man i stor utsträckning små,
lätta vagnar, vanligtvis utrustade med
motorcykelmotorer, medan man i USA
gått in för dyrbara, specialbyggda motorer
med cylindervolym på upp till 2,9 liter.
->Midgetracersport, suppl. B.L.

*Automobil Klubben, Kungl., är
sedan 1905 Sveriges nationella auktoritet
för bilsport och tillvaratar den
internationella myndighetens (sedan 1946
Fédération Internationale de l’Automobile)
intressen i Sverige rörande bilsport och
-turism samt andra hithörande frågor.

K. A. K. har sedan 1904 anordnat över ett
100-tal motortävlingar av olika slag. De
förnämsta evenemangen ha varit ->Vintertävlingen
(bd VI), ->Sommartävlingen (bd VI) samt
-^-Sveriges Vinter Grand Prix. Den längsta
biltävlingen kördes 1923 på sträckan
Helsingfors—Haparanda—Stockholm (c:a 2 270 km) och
arrangerades tills. m. Finlands Automobil
Klubb. De flesta av klubbens tävlingar ha
anordnats för att utröna bilars framkomlighet
under olika väg- och väderleksförhållanden.
K. A. K. har även lanserat manövertävlingsidén
samt anordnat tävlingar för gengasdrivna bilar
1940 och 41.

Bland förare, som tävlat för klubben,
märkas främst: E. Salmson, A. Skog, Hj. P:son
Janek, J. Nerén, H. Österman, O. Grönkvist,
C. Bergström, Ernst Nilson, bröderna P. W. och
H. Widengren, O. Bennström, R. Sjöqvist och
Helmer Pettersson.

Medlemsantalet uppgick 1/1 1948 till 8 000,
K. A. K:s Ungdomsförbund (gr. 1942) hade 1 297
medlemmar, och vid samma tid voro 54
klubbar anslutna till K. A. K:s Landsförbund.

Ordförandeposten innehades 1934—39 av C.
A. Wicander, 1940—jan. 1947 av prins Gustaf
Adolf och sedan april s. å. av prins Bertil. H.
Bucht avgick 1944 som generalsekreterare och
efterträddes av S. Hagardt. — En ny upplaga
av »K. A. K:s Bilatlas» utgavs 1946. S. H-t.

*Automobilklubbens förarmärke i guld

har t. o. m. 1947 tilldelats följande 49
personer:

1915 N. Brambeck, I. Bäckdahl, B. de Maré,
Å. W. Eklund, G. F. Enderlein, A. Holmer, S.

A. Högman, F. Rääf; 1920 S. Båge, E. Cervin,

B. Frumerie, Ernst Nilsson, C. Schurman, C.
Stiernswärd, A. Åkerman, I. Örnberg; 1925 B.

109

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 28 16:36:48 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free