- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
113-114

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Automobilrekord - *Automobilsport, av Verner Hansson och Bertil Lindau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUTOMOBILSPORT

vagnar pressat upp rekorden i de fyra
minsta klasserna. Under de sista
fredsåren och första efterkrigsåren har
speciellt engelska M. G. Car Company gjort
stora insatser på detta område.

Den för engelsmannen A. T. G. Gardner
byggda rekordvagnen nådde 1937—39 flera
sensationella resultat i klass F och G (->-M. G.,
bd V). Gardner återupptog sina
rekordkörningar med samma vagn nov. 1946 på
autostra-dan vid Ostende i Belgien. Motorns
cylindervolym hade nu ändrats till 748 cm3 (klass H),
och genomsnittshastigheten på kilometern och
engelska milen blev 256,026 resp. 256,122 km/
tim. (föreg, rek.: B. Kohlrausch, M. G. Midget,
226,1 resp. 226,4 km/tim., okt. 1934). Följande
år minskades vagnens cylindervolym ytterligare
genom bortmontering av två kolvar och
vevstakar ur 750 cm3-motorn, vars vevaxel i stället
försågs med motsvarande balansvikter. Härige-

nom minskades volymen till 496 cm3, och vid
ett nytt rekordförsök på samma plats i juli
förbättrade han i klass I bl. a. rekorden på 1
km och 1 eng. mil till 189,973 resp. 189,086 km/
tim. I den snabbaste körningen var vagnen
uppe i över 203 km/tim. (föreg, rek.: C.
Gio-vani, Nibbio, 162,162 resp. 161,765 km/tim., nov.
1935).

Vid samma tillfälle satte italienaren G.
Lu-rani på Nibbio sex nya rekord i klass J (max.
350 cm3). Vagnen var utrustad med en 247 cm3,
encylindrig och kompressormatad
motorcykelmotor av märket Guzzi.
Genomsnittshastigheten; på de båda korta distanserna (1 km och 1
eng. mil) blev med flygande start 169,172 resp.
168,027 km/tim. (föreg, rek.: G. B. Gush,
Vi-tesse, 124,749 resp. 124,749 km/tim., okt. 1934)
och med stående start 101,867 resp. 117,493 km/
tim. (föreg, rek.: H. M. Walters, Jappic, 85,167
resp. 93,536 km/tim., rekordlistornas äldsta
noteringar, satta 19 juni 1925). B. L.

»AUTOMOBILSPORT.

Av Verner Hansson och Bertil Lindau.

Intresset för bilsporten har efter andra
världskriget antagit enorma proportioner.
Åskådarantalet vid de stora Grand
Prix-loppen har som regel uppgått till
sexsiff-riga tal, och de berörda bilfabrikernas
ansträngningar för att kunna hävda sig i
den knivskarpa konkurrensen äro redan
efter två säsonger större än före kriget.
Även länder, som tidigare inte visat något
mera aktivt intresse, ha anordnat stora
internationella evenemang.

Efterkrigstävlingarna ha emellertid i en
del fall slagit in på nya banor. I första
hand gäller detta beträffande
vagnmaterialet, som numera domineras av
1,5-litersvagnar. Vidare arrangeras ofta
tävlingar med två försöksheat och final, som
en motvikt till de långa och enformiga
varvloppen.

Även om en hel del nya namn dykt
upp i resultatlistornas topp, inta dock de
stora namnen från slutet av 1920- och
början av 1930-talet fortfarande en
ledande ställning, med undantag för de tyska
förarna, vilka avstängts från allt
tävlande. Namn som L. Chiron, A. Varzi, F.
Trossi, R. Sommer och J.-P. Wimille t. ex.
spela fortfarande huvudrollen på Europas
racerbanor.

Tävliiigssporten går mot allt mindre motorer.

1,5-litersvagnarna de dominerande.

Den förkrossande tyska överlägsenheten på
Europas racerbanor fortsatte även under den
sista tävlingssäsongen före kriget. Ingen av de
övriga racernationerna kunde under de sista
fredsåren hålla jämna steg med Tysklands
delvis statsunderstödda tävlingsverksamhet; allt
flera av Europas elitförare sökte sig till
Mercedes-Benz’ eller Auto-Unions segerrika
racer-stall. Den italienska bilsporten, som insett det
lönlösa i att konkurrera med tyskarna i
formelklassen, gled under de sista åren fore
kriget mer och mer över till tävlingar för
1,5-litersvagnar. Inom denna allt populärare klass
skuro de italienska märkena Alfa-Romeo och
Maserati vackra lagrar, och med denna klass
gjorde Italien ett försök att komma åt den
tyska överlägsenheten genom att med kort
varsel utlysa 1939 års Tripolis Grand Prix enbart
för 1,5-litersvagnar. Trots den begränsade tid,
som stod till förfogande, lyckades
Mercedes-Benz nykonstruera några 1,5-litersracers.
Fabrikens ansträngningar kröntes också med
framgång, och tysk teknik firade en ny stor
triumf, då de två nybyggda
Mercedes-Benz-vagnarna i Tripolis G. P. placerade sig som
etta (H. Lang) och tvåa (R. Caracciola) före
ett koppel av Alfa-Romeo och Maserati.

Det andra världskriget hade redan börjat,
när det sista hastighetsloppet i Europa
arrangerades. Tävlingen, Jugoslaviens G. P., till
vilken landets postverk utgivit en serie om fyra
frimärken, kördes 3 sept. 1939 i Belgrad och
vanns av italienaren T. Nuvolari på
Auto-Union. Efter denna tävling blev det defini-

114 118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free