Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Bandy - Landskamper Sverige—Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
största evenemang i Stockholm och flera
gånger i följd samlat ett till sista plats
utsålt Stadion.
Landskamper ha trots kriget årligen
spelats mot Finland utom 1944. Sverige
har i dessa fortsatt att dokumentera sin
överlägsenhet men dock noterat ett
nederlag och två oavgjorda resultat på
bortaplan. Om den svenska bandysportens
styrka vittnar, att flera landskamper
spelats samma dag och segern hemförts i
samtliga. Med Norge voro förbindelserna
avbrutna i sex år på grund av den tyska
ockupationen och de norska
idrottsmännens tävlingsstrejk. Bandyn har efter
kriget fått ökad bredd i Norge, men toppens
kvalitet ligger ännu långt under den
svenska.
Försök ha gjorts att få kontakt med den
ryska bandyn, men de ha hittills varit utan
resultat.
Landskamper Sverig e—
Finland.
Av de t. o. m. 1948 spelade 30
landskamperna har Sverige vunnit 17 och
förlorat 7, medan 6 blivit oavgjorda.
Målkvoten är 105—80 i svensk favör.
1939 2% i Karlstad, svensk seger 4—1.
Sverige: S. Söderholm; Gunnar Jonasson, G.
Löwgren; Herman Jonasson, K. E. Hansson, Ragnar
Nilsson; E. Tätting, E. Ask, I. Wasberg, Ebbe
Larsson, Gösta Svensson.
Finland: R. Rinne; V. Markkanen, E.
Ka-nerva; A. Jussila, P. Aho. L. Karjagin; E. Åberg,
K. Tervo, S. Salo, H. Loikkanen, O. Forsstedt. ■—■
Domare: Erik Karlsson.
På grund av ett längre töväder kunde
matchen ej spelas på Stadion utan måste förläggas
till Sandbäckstjärnet utanför Karlstad, där den
bevittnades av 3 383 åskådare, den lägsta
publiksiffran vid en svensk-finsk landskamp i
Sverige. Finnarna trivdes inte på den snösörjiga
isen, och det svenska laget dominerade klart.
Ask gjorde en storartad match som inner och
bildade tillsammans med Tätting planens bästa
ving. Han sköt de två första svenska målen,
medan Gösta Svensson svarade för de två
följande. Ställningen i halvtid var 3—1, sedan
Finland kvitterat Sveriges 1—O-ledning.
1940 11/2 i Stockholm, svensk seger 2—1.
Sverige: N. Werner; Gunnar Jonasson, Henry
Klarqvist; G. Hyttse, Hilding Gustafsson. K. E.
Hansson; Edvard Andersson, E. Ask, I. Wasberg,
Ebbe Larsson, Gösta Svensson.
Finland: R. Rinne; F. Karjagin, Y.
Läppä-nen; A. Jussila, T. Svanström, P. Aho; T. Raunio,
P. Vahtonen, S. Salo. E. Grönlund, E. Åberg. —
Domare: Erik Karlsson.
Det finska laget kom direkt från fronten, och
med tanke på den så gott som obefintliga trä-
ningen gjorde spelarna överraskande goda
insatser, speciellt den hårtskjutande Salo och
den smidige Åberg. Sverige ledde med 1—0
(Ask) i halvtid och med 2—0 (Hyttse) strax
före full tid, då Finland reducerade genom
Salo. På grund av 14-gradig kyla blev
publikanslutningen blott c:a 8 000, men genom att
lägsta biljettpriset var 5 kr. och alla betalade
entré utom spelarna (även press och
funktionärer) noterades ett brutto på 48 398 kr.
Genom »stödaktion» och insamling ute i landet
blev det totala bruttot, vilket var liktydigt
med nettot, c:a 500 000 kr., som överlämnades
till Finland.
1941 V2 i Helsingfors, finsk seger 5—3.
Sverige: Stig Andersson; Gunnar Jonasson,
Herman Jonasson; K. E. Hansson, Bengt Eriksson,
Ragnar Nilsson; E. Tätting, N. Bergström, T.
Silje-holm, E. Ask, Agard Magnusson.
Finland: R. Rinne; V. Markkanen, F.
Karjagin; A. Jussila, A. Lagerström, K. Hahl; H.
Loikkanen, P. Konttinen, S. Salo, E. Kariluoma, E.
Åberg. — Domare: M. Viinioksa.
»Nicke» Bergström, som gjorde sin första
finnkamp, var bäste svensk, men de tre övriga
debutanterna kommo till korta mot finnarnas
väldiga sisu, och flera av de äldre spelarna
lyckades även mindre bra. Finlands ypperlige
center Salo spelade glänsande och sköt tre
mål, de två övriga gjordes av Åberg och
Kariluoma. Bergström kvitterade Finlands 1—0 och
gav Sverige ledningen med 2—1 efter utmärkt
samspel med Tätting, som jämte
karlstadsbackarna tävlade om rangplatsen som näst bäste
svensk. Ställningen i halvtid var 3—2 till
Finland. Sveriges tredje mål sköts av Agard
Magnusson, då finnarna ledde med 4—2.
1941 8/3 i Stockholm, svensk seger 3—2.
Sverige: B. Bysell; Gunnar Jonasson, E.
Lindberg; K. S. Hansson, Hilding Gustafsson, Herman
Jonasson; H. Törnqvist, N. Bergström, E. Ask,
Hjalmar Klarqvist, Nils Andersson.
Finland: R. Rinne; V. Markkanen, F.
Karjagin; A. Jussila, A. Lagerström, L. Karjagin; E.
Åberg, R. Lindroos, S. Salo, P. Konttinen, O.
Fors-stedt. — Domare: H. Hedman.
Sverige hade ratat sju av spelarna, som
deltagit i Helsingforskampen en månad tidigare,
och den nya uppställningen arbetade
genomgående bra och vederhäftigt. Speciellt hade
försvaret vunnit på »Bissen» Lindbergs och
»Moggli» Gustafssons inträde. En bra
finnde-but gjorde halvbacken Kallur Sven Hansson
(»Lill-Sätra»). »Nicke» Bergström framstod med
sina eleganta dribblingar och välplacerade
skott åter som bäste forward, och Einar Ask
rehabiliterade sig helt för den svaga matchen
i Helsingfors. Bäste finne var målvakten
Rinne, som räddade det finska laget från ett större
nederlag. Ask gav Sverige första halvlekens
enda mål, varpå Åberg och Konttinen ordnade
2—1 för Finland. Ask utjämnade och
Bergström sköt segermålet.
1942 J2/2 i Stockholm, svensk seger 8—0.
Sverige: E. Hellström; Gunnar Jonasson, E.
Lindberg; Herman Jonasson, Hilding Gustafsson, R.
143
145 143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
