- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
235-236

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boxning - Boxningsskadorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOXNING

förlust av händelseförloppet vid våldet
och tiden närmast dessförinnan.

Härigenom framstår det som tveksamt,
om hjärnskakning i vedertagen mening
skulle vara den väsentliga formen för
skadlig påverkan på hjärnan vid boxning.
Över huvud taget finner man, även i den
rättsmedicinska litteraturen, diagnosen
hjärnskakning använd vid diskussion
cm boxningsskadorna i en utsträckning,
som icke är riktig. Symtombilden vid en
knock-out svarar ej häremot; i alla
händelser icke i de situationer, då boxaren
endast vacklar och faller men kort därpå
förmår resa sig och fortsätta kampen. Här
är det i stället fråga om övergående
påverkan på jämviktsorganet i örats
labyrint eller kan det, vid stöt mot halsen,
hj ärttrakten eller maggropen, vara tal om
en övergående chock. Endast i de mera
ovanliga fall, då knockoutens symtom
mera långsamt avtaga och åtföljas av
minnesförlust, kan diagnosen
hjärnskakning anses tillräckligt grundad.

Hur än den slutliga bilden av själslig
invaliditet uppkommit hos »ringvraken»,
måste likväl en anhopning av skada på
hjärnsubstansen genom boxningsstötar
förutsättas, och den praktiskt viktiga fråj
gån blir, hur ofta och hur snart man kan
vänta sig lindrigare former med samma
typ av hjärnpåverkan. Härpå kan
såtillvida det svaret lämnas, att man även för
lindrigare grader av påverkan måste
förutsätta, att deltagandet i boxning räckt
lång tid och att personen i fråga därvid
ofta erhållit hårda slag mot huvudet. Rätt
ledd övningsboxning och klokt övervakad
amatörtävling torde sålunda kunna
fritagas som orsak. Men vid hårdare boxning
föreligger säkerligen risken; bekymmer
uttalas härom av läkare med erfarenhet
inom nerv- och sinnessjukvården.

Dödsfall vid boxning.

Den andra gruppen av allvarlig
påverkan omfattar de iakttagna dödsfallen
i anslutning till boxning. Även
i Sverige ha dylika förekommit under de
senaste åren, och som exempel kunna
följande två fall framhållas.

Det ena fallet inträffade 1934 och gällde en
21-årig man, som trots att fadern avrådde
deltog i boxningsträning. Han hade svagt hjärta
efter lunginflammation vid 7 års ålder, hade
1930 vårdats för var i örat och var fri från
värnplikt. Under skolboxning i ring visade han
dålig slagkraft och avbröt efter 2 min., föll
omkull medvetslös och dog. Obduktionen
visade ett klaffel med höggradig ansträngning
av hjärtat. Det andra fallet inträffade 1941 och
gällde en knappt 17-årig yngling. Efter en tids
träning hade han under året deltagit i fyra
nybörjarmatcher. Vid ny match, vid vilken han
själv sade sig icke vara i form, »dansade» han
i ringen och fick slutligen en del kroppsslag
och ett föga hårt käkslag. Efter avslutad match
föll han handlöst omkull utan att slå i huvudet,
varpå döden snabbt följde. Obduktionen
visade en pågående luftvägsinfektion, en liten
pneumonihärd och akut inflammation i
hjärt-muskulaturen.

Det är uppenbart, att dessa dödsfall
icke kunna skrivas på boxningens konto
såsom sådan. De båda männen voro
genom sjukdom påtagligt olämpliga att
deltaga i idrott, och döden förorsakades
av att deras hjärta sviktade. Fallen
belysa emellertid allvarligt skyldigheten
för dem, som ha ansvaret för boxningar,
att genom läkarundersökning tillse, att de
deltagande äro vid oklanderlig kroppslig
hälsa och styrka. Det senare av de bå<Ja
fallen kom inför Medicinalstyrelsens
bedömande och föranledde en skrivelse till
Svenska Boxningsförbundet med en
sådan erinran.

I direkt orsakssamband med boxningen
själv, utövad helt efter de fastställda
reglerna, stå däremot två andra nyligen
inträffade dödsfall.

Båda fallen inträffade 1946. Det ena gällde
en 28-årig man, helt frisk och tränad. Han
deltog i en tungviktsmatch i sydsvenska
mästerskapstävlingar mot en tydligt överlägsen
motståndare och träffades i tredje ronden av
en vänstersving på näsan, en rak stöt till
höger om hakspetsen och kort därpå en
vänsterkrok i mellangärdet, varefter han hastigt satte
sig ned, studsade upp, föll baklänges och
förlorade medvetandet. Han dog på morgonen två
dagar senare. Det andra gällde en 34-årig,
professionell boxare (neger av fransk nationalitet).
Han deltog i en pro-boxningsmatch, som
genomfördes i alla åtta ronderna. I de sju första
erhöll han ett flertal slag, en del ganska svåra;
i åttonde ronden saknade han precision, och i
slutet av denna rond fick han ytterligare ett
par slag i ansiktet, varvid han segnade ned,
befanns medvetslös och dog nästa morgon.

235

233 235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/7/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free