Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygelhäst - *Byléhn, Erik - Bürchler, Robert - *Byrd, R. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYRD
vänd trähäst med höga sadelbågar för
rörelser i handstödj ande ställning, t. ex.
bensving.
*Byléhn, Erik, löpare, är sedan 1940
distriktsveterinär i Edsbyn, Hälsingland.
Hans bror Georg avgick 1942 ur styrelsen
för Hälsinglands Idrottsförbund och 1937 ur
styrelsen i Bollnäs GIF, som han tillhört sedan
1920.
Hans bror Gustaf (f. 1891 12/7), köpman,
är en av Örebro CK:s bästa curlingspelare och
vann i lag bl. a. SM 1945, Glasgow-pokalen 1941
och Äremästerskapet 1944. Han är även
golfspelare.
Bürchler, Robert, schweizisk skytt
(f. 1915 28/6), gevärshantverkare, är den
yngste av Schweiz stormästare.
Bürchler vann kortdistans vid landskampen
mot Sverige i Biel 1946. Vid VM 1947 sköt han
1116 p med fritt gevär (samma som segraren)
men fick nöja sig med VM-titeln i liggande
(392 p). Med armégevär sköt han 522 p (sexa).
Han är liten till växten, och man skulle ej
tilltro honom krafter nog att hantera de tunga
matchgevären. K. A. L.
*B Y R D, R. E.
Amiral Richard E. Byrd var högste
ledare för de stora sydpolsexpeditionerna
1939—41 och 46—47.
Den i nov. 1939 startade expeditionen hade
till främsta uppgift att utforska Västantarktis
mellan Grahams land i öster och Mary Byrds
land i väster, ett landområde som då var helt
okänt. Expeditionen uppförde två baser, den
s. k. västra basen i »Little America» i januari
och den östra vid Margueritebukten i
Grahams land i mars 1940. Från basen i »Little
America» företog expeditionsfartyget »Bear»
under Byrds ledning en kryssning utanför
packisen mellan Rosshavet och Grahams land,
och med sjöflygplan lyckades Byrd här uppnå
land samt kartlägga och fotografera en stor
del av denna kuststräcka. Sedan den östra
basen upprättats, återvände Byrd till USA och
ledde därifrån expeditionens vidare arbete.
Västra basen evakuerades 31 jan. 1941, den
östra — med hjälp av flygplan — 22 mars s. å.
Expeditionen hade då utfört ett mycket
värdefullt arbete, som bl. a. medförde, att
Västantarktis karta nu började taga form.
Historiens mest omfattande sydpolsexpedition.
Under det andra världskriget framgick
tydligt det militära värdet av att äga både
personal med erfarenhet från arktiska eller
ant-arktiska trakter och utrustning lämpad för
polarförhållanden. USA har därför hållit
manövrer i arktiska Canada, i Alaska och kring
Grönland, och man beslöt att nästa stora
manöver skulle hållas i antarktiska trakter under
sydsommaren 1946—47.
Expeditionen, som kallades »Operation High
Jump», avgick från USA 2 dec. 1946 och bestod
av 13 fartyg, 4 000 man samt ett stort antal
flygplan. Operationerna bedrevos i tre
grupper: de östra och västra grupperna samt
centralgruppen. I de två förstnämnda ingingo
vardera ett moderfartyg för sjöflygplan, en
jagare samt ett tankfartyg. Till båda dessa
grupper hörde dessutom tre stora sjöflygplan
samt några mindre plan avsedda för kortare
rekognosceringar. Fartygen i dessa två
grupper höllo sig hela tiden utanför packisen och
sände flygplanen söderut till kustområdet
innanför isen.
Den östra gruppen började operationerna
vid Mary Byrds land i slutet av dec. och
förflyttade sig sedan österut förbi Grahams land
till Weddellhavet, varvid den antarktiska
Stilla-havskusten och närliggande områden av
kontinenten blevo kartlagda i stora drag. Den
västra gruppen började sina flygningar vid
Rosshavets nordvästra del, likaledes i slutet av
dec., förflyttade sig sedan österut ända till
Drottning Mauds land och kartlade därvid
större delen av denna väldiga kuststräcka. En
viktig och sensationell upptäckt var ett antal
sjöar med bart land mitt inne på inlandsisen.
Centralgruppen bestod ursprungligen av fem
fartyg, flaggskeppet »Mount Olympus», en
isbrytare, två lastfartyg samt en
undervattensbåt. Denna grupp gick in i packisen i
Rosshavets norra del på nyårsafton och anlände
till »Little America» i mitten av jan. 1947 efter
en ganska besvärlig resa. U-båten hade dock
tidigare tvingats vända om. Högkvarteret,
»High Jump Base», förlades c:a fyra km norr
om 1940—41 års lägerplats och beboddes av 197
personer. Uppe på shelf-isen (jämna, några
tiotal meter höga, mot havet sluttande isfält)
ordnades ett flygfält avsett för sex
Dakota-plan, vilka 30 jan. flögos ned från ett
hangarfartyg utanför packisen, och med ett av dessa
plan anlände amiral Byrd. Sedan man en
längre tid väntat på gynnsamt väder, kunde
slutligen ett flertal långflygningar utföras i
febr., varvid bl. a. en c:a 5 000 m hög
bergskedja upptäcktes sydost om Drottning Mauds
berg. I mitten av samma månad företog Byrd
en flygning till Sydpolen, där han kastade ned
de förenade nationernas flaggor. Vädret under
sydsommaren 1946—47 var ovanligt svårt, och
isförhållandena voro värre än beräknat. Den
6 febr. måste därför fartygen lämna Valbukten
utanför »Little America», medan en del av
lägrets besättning kvarstannade till 24 febr., då
de hämtades av isbrytare, som under tiden
anlänt till Rosshavet. Den 5 mars voro
samtliga fartyg redan i hamn eller på väg hem.
Trots den korta tid som stod till buds
utförde expeditionen ett synnerligen storstilat
293
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
