- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
325-326

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelbil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CYKELBIL

Genom bensinbristen under kriget ökades
intresset för ett lätt inbyggt fordon, och 1941
anordnade ovannämnda tidning en
konstruktions-tävling, som gav till resultat flera praktiskt
användbara cykelbilar. Första priset tillföll H.
Axelsson, Stockholm, för »Pedobilen», som utan
tvivel tjänat som mönster för de flesta
cykel-bilbyggen i Sverige. Den är enkel till sin
konstruktion och bygges ungefär som en kanot
med spant och längsgående ribbor samt
ytter-beklädnad. Till skillnad från kanoten har
cykelbilen av denna typ dessutom en ram, som
ger vagnen erforderlig styvhet och stadga.
Ramen är konstruerad enligt »låd»-principen och
består av fyra rambalkar 1/2X5" furu, därav
två böjda i ytterkanten och två raka kortare,
som bilda en »ryggrad» i mitten. De senare
tjäna dessutom till fästen för
framdrivnings-anordningen och bakhjulet. Cykelbilar av
denna modell framdrivas genom vanlig
»rund-trampning», alltså samma system som på en
cykel. Kraften överföres med hjälp av
kedje-utväxlingar. För att lättare kunna ta upp fart
och klara backar med vanlig rundtrampning
äro de flesta bilar av denna typ försedda med
cykelväxel, och inbromsning sker på bakhjulet.
Oftast förekommer även handbroms.

År 1943 konstruerade stockholmaren J.
Svedberg den s. k. »pendeltrampningen», en
fram-och återgående trampningsrörelse.
Pendeltrampningen har flera fördelar, bl. a. får man
en fortlöpande utväxling. Vid
pendeltramp-ning trampar man växelvis två pedaler, vilka
genom en draglina var och en påverka en
ex-centerskiva. Bild 2 visar hur en pedal arbetar
och hur den helautomatiska växlingen
fungerar. Även om man sakta trampar pedalen fram
och tillbaka (fig. 2 a), får man relativt stor
kraft överförd som vridande moment på axeln
(A), då hävarmen är ganska lång. I fig. 2 b
har pedalen släppts bakåt, och man trampar
med ganska långa tag. Excenterskivan står då
i ett sådant läge, att hävarmen för kraften
blivit betydligt kortare (R2), vilket ger mindre
vridmoment men å andra sidan betydligt större
vridning av axeln för ett visst utslag på
pedalen. Genom att lämpligt utforma
excenterkur-van får man fram en jämnt stigande
utväxling, beroende på hur långt man släpper
pedalen bakåt. Genom att vid trampningen ha
pedalerna långt fram får man mycket stor kraft,
vilket medför, att man kan forcera skarpa
mot-lut och t. O1, m. starta i tvära uppförsbackar.

Den svedbergska konstruktionen betyder
även i andra avseenden ett stort framsteg.
Vagnen bygges som en helsvetsad
stålrörsstom-me, klädd med lämplig duk, som efter
fastsättningen behandlas med sträcklack, s. k. dope.
Vagnen blir starkare, lättare och därigenom
väsentligt snabbare.

Cykelbilen är synnerligen användbar i
praktiskt bruk. En ensitsig, heltäckt vagn utrustad
med pendeltrampning väger ej fullt 25 kg, och
man har då fördelen att sitta helt skyddad.

Bild 1. Trefaldige cykelbilmästaren 1946, A.
Davidsson, Karlshamn och Älmhult, i sin
trehjuliga cykelbil med rundtrampning och dukkaross
på lättmetallstomme. Efter segern på 1 eng. mil
1947.

Mervikten, jämfört med en vanlig cykel (omkr.
10 kg), uppväges av den fortlöpande
utväxlings-anordningen och det mindre luftmotståndet.
Tvåmansvagnen lämpar sig utmärkt för
semesterfärder. De åkande sitta vanligen bredvid
varandra. För tävlingsändamål förekommer en
tandemtyp, där föraren sitter framför och
passageraren bakom. I utlandet, t. ex. Belgien och
Frankrike, är cykelbilen uppskattad vid
utflykter och t. o. m. åttasitsiga vagnar
förekomma.

Bild 2. Schematisk teckning av J. Svedbergs
pedaltrampning. T. v. excentern, t. h. den
fram-och återgående trampan. På fig. 2 a har
tram-pan förts fram ganska långt, vilket gör, att
radien R 2 [= avståndet från axeln (A) till
linans angreppspunkt på periferien] blir stor
och utvexlingen därigenom liten. Trampar man
framåt, ger ett stort utslag av trampan en liten
vridning av axeln (A). I fig. 2 b däremot är
R1 liten, och axeln vrider sig därför ganska
mycket även för en mindre tramprörelse.

326 324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free