Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Diet - Sporten och vitaminerna, av professor Georg von Wendt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIET
SPORTEN OCH VITAMINERNA.
Av professor Georg von Wendt.
De olägenheter i fysiskt avseende (för
låg temperatur bl. a.), vilka uppstått av
att människor sökt sig till områden, som
särskilt i fråga om klimatet i hög grad
avveko från dem, för vilka de skapats,
har vårt intellekt till stor del kunnat
upphäva. Av de fysiologiska
funktionerna i vår kropp är det emellertid icke
endast »värmehushållningen», som i
omfattande grad är beroende av miljön
(främst klimatet), utan även vår n
ä-r i n g. På det sistnämnda området har
man tyvärr ännu ej fullständigt kunnat
upphäva olägenheterna av att människan
icke helt kunnat gestalta valet av föda så
som naturen en gång avsett.
Födans hälsobetydelse underskattad.
Människans näringsresurser voro i
begynnelsen så gott som helt beroende av
miljön, och detta beroende har orsakat
mycket lidande för dem av vårt släkte,
vilka sökt sig till trakter av jordklotet med
sämre möjligheter för ett fysiologiskt
riktigt val av föda. Det moderna
transportväsendet har till stor del övervunnit de
störningar i fråga om möjligheterna att
erhålla ändamålsenliga födoämnen, som
uppkommit av olikheterna i miljö. De
enda hindren för ett allmänt genomförande
av bästa möjliga näringsförsörjning äro
dels av ekonomisk art, dels beroende på
bristande insikt om den hygieniska
betydelsen härav med alla dess
konsekvenser, dels också av organisatorisk art.
Utvecklingen går dock mot en fortskridande
förbättring för flertalet människor i fråga
om möjligheterna för ett sunt kostval.
Vitaminerna ingripa i ämnesomsättningen.
Det finns särskilda grupper av ämnen, vilka
på olika sätt och i växelverkan ingripa i
kroppens hushållning, i organens funktion och i
deras funktionsberedskap. De kallas med ett
gemensamt namn e r g o n e r. Man kan indela
dem i tre huvudgrupper, hormoner,
vitaminer och f e r m e n t. Någon väsensskillnad
är svår att påvisa mellan dessa tre grupper,
vilka delvis kunna övergå i varandra. Flera
vitaminer äro eller bli i omsättningen delar
av ferment. Hos en del levande varelser
uppträder ett ämne främst som hormon, d. v. s.
ett i ämnesomsättningen
ingripande ämne, som uppkommer i
kroppen, hos andra åter i huvudsak som
ett vitamin, d. v. s. ett i
ämnesomsättningen ingripande ämne, som
tillföres utifrån främst genom födan.
A-vitaminet har nyckelställning.
I fråga om förutsättningarna för
uppbyggande av C-vitamin i kroppen befinner sig
A-vitaminet i en nyckelställning. Ingen djurart
kan uppbygga A-vitamin. Detta vitamin —
också kallat »anti-infektionsvitamin» — hör
till de viktigaste vitaminerna, ej endast med
hänsyn till dess betydelse för kroppens
hushållning, utan även därför att avvikelser från
det naturliga kostvalet lätt leda till en för
ringa förekomst av A-vitamin eller dess
råämne (provitamin) karotin i födan. Utan
tillräcklig försörjning med A-vitamin
inskränkas dessutom möjligheterna att uppbygga
C-vitamin för alla djurarter, och fullständig
frånvaro av A-vitamin i kosten gör kroppen helt
beroende av yttre tillförsel av C-vitamin för
förebyggande av C-vitaminbristens typiska
sjukdom »skörbjugg».
Vitaminbrist är livsfarligt.
I många punkter äro vitaminernas
uppgifter i kroppens hushållning ännu höljda
i dunkel. Vi känna till svåra
sjukdomsstadier (skörbjugg, beri-beri, pellagra,
rachitis o. s. v.), som uppkomma vid
knapphet eller brist på vissa vitaminer.
Dessa bristsjukdomar utgöra så att säga
slutet av nedbrytande processer, vilkas
förstadier äro svåra att urskilja men trots
detta kunna verka som negativa
hälsofaktorer av allvarlig art.
Allt detta har gjort, att det varit
synnerligen svårt att utreda, hur stort
människans behov av de olika vitaminerna
är, för att varje form av knapphets- eller
briststörning under alla förhållanden skall
vara utesluten. Man har velat göra
troligt, att de stora steg framåt, som
hälsotillståndet i kulturländerna på senare
tider tagit, den stigande medellivslängd
som vi kunna glädja oss åt, borde bevisa,
att vår dagliga kost innehåller
tillräckligt av de näringsfaktorer, av vilka vår
hälsa i så hög grad är beroende. Detta är
dock intet bevis för att
näringsförhållandena äro tillfredsställande, endast att en
369 377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
