Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Engelska ligan - Engelsmannen - *Engelsk mil - *England - *Englands Derby - *Englands Tourist Trophy - Englund, Arthur - Englund, Kaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSMANNEN
upptogs verksamheten med exakt samma
serier och klubbar, som spelade i ligan
1939.
Följande lag ha slutat på tätplatserna de två
första säsongerna efter kriget (med resp.
poäng): 1946—47 Liverpool 57, Manchester U. 56,
Wolverhampton 56; 1947—48 Arsenal 59,
Manchester U. 52, Burnley 52.
Nedflyttade blevo: 1946—47 Brentford (25) och
Leeds U. (18), 1947-48 Blackburn R. (32) och
Grimsby T. (22). Uppflyttade: 1946—47
Manchester C. (62) och Burnley (58), 1947—48
Birmingham C. (59) och Newcastle U. (56). P.B.
Engelsmannen, gymnt., kallas ett
avhopp från räck efter en -^-jättesväng
(suppl.) framåt.
Engelsmannen utföres så, att gymnasten efter
en fartökande framsväng släpper greppet om
stången och pendlar runt i en voit bakåt till
stående ställning. Skickliga specialister utföra
engelsmannen såsom grupperad dubbelvolt
bakåt. K. Th-n.
»Engelsk mil, engelsk fot, engelskt pund
etc., ->Mått och vikt, bd V.
»England -^-Storbritannien, suppl.
»Englands Derby. Under andra
världskriget reds Englands Derby (liksom 1915
—19) inte på den traditionella banan vid
Epsom utan i Newmarket på den s. k.
»July Course» eller »Suffolk Stakes
Course». Till skillnad från de reguljära
Derbylöpningarna benämndes
krigsderbyna »New Derby Stakes». Med rätta
anses segrar i »ersättnings-Derbyt» på
den platta, lättgalopperade
Newmarket-banan inte lika meriterande som segrar i
Derbyt på den genom sin sväng vid
Tat-tenham Corner och sitt långa stigande
upplopp särskilt krävande Epsombanan.
En engelsk kapplöpningsexpert (V. R.
Orchard) har träffande återgivit
engelsmännens åsikt med orden: »Det finns
endast en enda riktig plats för Derbyt, och
det är Epsom.»
Segrare i Derby Stakes efter 1939 ha varit:
År och häst Jockey Ägare Tid
1940 Pont 1’Evëque S. Wragg F. Darling 2.30 V5
1941 Owen Tudor W. Nevett M. Buchanan 2.32
W42 Watling Street H. Wragg lörd Derby 2.32 Vs
1943 Straight Deal T. H. Carey D. Paget 2.30 V5
1944 Ocean Swell W. Nevett lörd Rosebery 2.31
1945 Dante W. Nevett sir E. Ohlson 2.26 »/»
1946 Airborne T. Lowrey J. E. Ferguson 2.44 Vr.
1947 Pearl Diver G. Bridgland baron G. Waldén 2.38 2/5
427
»Englands Tourist Trophy, världens
förnämsta hastighetstävling för
motorcyklar, arrangerades åter i juni 1947 efter
sju års uppehåll och kördes liksom
tidigare sju varv på den 60,724 km långa
Isle of Man-banan.
I den första efterkrigstävlingen startade
sammanlagt 93 maskiner. Enda utländska inslag
var dansken S. A. Sörensen, som på Excelsior
blev sjua i Leightweight T. T., och tjecken F.
Juhan på Velocette. Endast två utländska
maskiner deltogo, italienska Moto Guzzi, vilka,
anmälda av Stanley Woods och körda av
engelsmän, överlägset belade de två första
platserna i Leightweight T. T. Att segrarhastigheten
i Senior T. T. ligger c:a 10 km/tim. under 1939
års resultat beror bl. a. på det av
myndigheterna föreskrivna standardbränslet samt att
kompressormaskiner voro förbjudna. I
Junior-och Leightweight-klasserna var skillnaden i
resultat mellan 1939 och 47 däremot
jämförelsevis liten. Fr. o. m. 1947 har tävlingen utökats
med Clubman’s T. T., vilken endast är öppen
för engelska förare på standardmaskiner.
Segrare ha varit: Senior Trophy Race: 1947
H. L. Danieli, Norton, 3t lim 22s, 133,272 km/tim.;
1948 A. J. Bell, Norton, 3.06.31, 136,743. Junior
Trophy Race: 1947 A. R. Foster, Velocette,
3.17.20, 129.246; 1948 F. L. Frith, Velocette, 3.14.33,
139,224. Lightweight Trophy Race: 1947 M.
Bar-rington, Guzzi, 3.36.26, 117,834; 1948 M. Cann,
Guzzi, 3.30,49, 128.506.
Englund, Arthur, finländsk
fotbollsspelare och idrottsledare (f. 1893 18/s),
direktör i Helsingfors, spelade 1919—23
i landslaget 13 gånger, vanligen som
kapten.
Englund, som vanligen var halvback i IFK
Helsingfors (och landslaget) samt dess
dominerande spelare, var känd för sitt rena och
justa spel. Han är sedan 1943 ständig ledamot
av Finlands Bollförbunds styrelse. — Englund
var under en kort period på 1920-talet v.
ordförande i IFK Helsingfors, ledamot av
Svenska Finlands Idrottsförbunds styrelse 1926 och
är sedan 1944 ordförande i Finlands
Handbollförbund samt sedan 1945 Svenska
Finlands representant i den statliga kommittén
för Finlands idrottshistoria. Han var
ekonomichef för Idrottsbladet (Helsingfors)
från 1927 och dess chefredaktör
1937—44. — Englund bedrev även
annan idrott än fotboll och var
sålunda Svenska Finlands mästare
i trekamp (100 m, höjdhopp och
kulstötning) 1925 samt är alltjämt
god tennisspelare. E. M-a.
Englund, Kaj, finländsk
orienteringslöpare (f. 1905 ls/s),
arkitekt i Helsingfors, hör
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
