- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
455-456

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbairn, Stephen (»Steve») - Fairbairn-metoden, av Gunnar Nittzell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FA1RBA1RN-MET0DEN

Steve Fairbairn, världens främste
roddteoreti-ker, banbrytare för sin sport.

minst på det europeiska fastlandet, var
Fairbairn roddledare till sin död. I tal och skrift
propagerade han outtröttligt, trots hårt
motstånd, för sin »naturliga roddmetod», med
vilken han vann glänsande resultat.

Som människa och sportsman framstår
Fairbairn som förebildlig, och för sin idrotts
utveckling har hans gärning varit av
banbrytande betydelse. Om sina metoder och om sin
syn på idrott och träning har han skrivit bl. a.
i böckerna »Rowing Notes» (1923, 3. uppl. 1930),
»Some secrets of successful rowing» (1931),
»Chats ön rowing» (1934) samt i en rad
tidningsartiklar i Times. Fairbairns böcker äro
ännu icke översatta till svenska. G. N-ll.

FAIRBAIRN-METODEN.

Av Gunnar Nittzell.

Fairbairn-metoden i rodd, uppkallad
efter sin upphovsman Stephen
-^-Fairbairn (suppl.), brukar också kallas »den
naturliga roddmetoden» i motsats till den
äldre s. k. ortodoxa roddstilen, som
Fairbairn ansåg vara ett uttryck för ett
onaturligt sätt att ro. Det är alltså en
»metod», som ställes i motsats till en »stil».
Någon Fairbairn-stil existerar icke,
vilket Fairbairn själv mycket kraftigt
understrukit.

Bakgrunden till Fairbairn-metodens
utveckling är följande: Så länge kapproddbåtarna

hade fasta säten, kunde endast ryggens och
armarnas kraft användas på årån. Ryggarna
svingades kraftigt upp, och när draget var slut,
sutto alla roddarna med raka, spända ryggar,
i en ställning, som inte minst ansträngde
magmusklerna. När sedan slejden, det rullande
rodd-sätet, uppfanns och båtarna samtidigt blevo
väsentligt lättare, kunde benens större kraft
utnyttjas och draget göras längre. Man
fortsatte emellertid att ro på samma sätt som
tidigare. Först sedan man med rak rygg och raka
armar utnyttjat ryggens och armarnas krafter,
började man åka på slejden för att använda
den väldiga benkraften. För att nybörjaren
skulle kunna lära sig detta sätt att ro, fick
han oftast hela den första säsongen ro på fast
säte. Först den påföljande säsongen sattes han
på slejd. Lejonparten av instruktionsarbetet
ägnades åt roddarnas sätt att föra sin kropp.
Det var nödvändigt, dels för att denne skulle
kunna ro »ortodoxt» på rätt sätt, dels för att
rörelserna skulle bli likformiga och för ögat
särskilt njutbara (bild 1).

Redan som ung roddare motsatte sig
Fairbairn dylika träningsmetoder. Han tittade på
de professionella roddarna, han rodde själv
singel och dubbel och funderade. Han såg
många bra roddare, som icke kunde anpassa
sig efter den ortodoxa stilen och därför
kasserades av tränarna. Fairbairn ansåg det
felaktigt, att man nedlade nästan allt tränararbete
på att lära roddaren att föra sin kropp på ett
och samma sätt. Det var oriktigt. På årån och
årans arbete skulle man koncentrera sitt
arbete i stället. Gör roddaren det, kommer han
att föra sin kropp på det sätt, som är
naturligast för honom, då han strävar att lägga
största möjliga kraft på årån (bild 2). I mot-

Bild 1. Den ortodoxa roddstilen schematiskt
framställd. T. v.: rak rygg, raka armar. —
I mitten: rak rygg, slejdåkningen har ännu ej
börjat. — T. h.: rak rygg, slejdåkningen slut.

Bild 2. Rodd efter Fairbairn-metoden ser ut
ungefär på följande sätt. T. v.: årån sitter i
vattnet, samtidigt som slejdåkningen börjar.
Annars får båten för kraftig bromsning av
av-sparken mot fotsparken. — I mitten: med
armar, ben och rygg drar man samtidigt. Slejden
är i full rörelse. — T. h.: avslappad rygg.
Armsträckningen börjar den behärskade
slejdåkningen på »återgången».

455

310

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free