- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
471-472

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Finland, av Einari Mannerla och Lauri Pihkala - Den finska idrottens rötter - Kulturpersonligheter i spetsen - Finsk idrotts kulturella och politiska bakgrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLAND

I sitt ovanligt omfattande och mångsidiga
författarskap fäste han bl. a. uppmärksamheten
på fysisk fostran. Varmt, men som alltid
kritiskt, lovordade han sina skolårs friska
utom-husidrotter i Uleåborg: skidor, skridskor,
simning och bollslagning. Dock underskattade han
därför ingalunda gymnastiken utan kunde
t. ex. recensera ett fackarbete som »Lehre der
Turnkunst» av Adolf Spiess med en sådan
grundlighet och vyernas bredd, att detta torde
riktat fackmännens intresse på den tyska
gymnastiken.

Även andra betydande
kulturpersonligheter visade intresse för fysisk fostran.

Zacharias Topelius (1818—98)
är känd som en mild sagoberättare för
barn, men besjälad av oförbränneliga
genom fortsatta kroppsövningar bevarat
gosselynne bröt han oförfärat en lans för
ungdomens och de vuxnas kroppskultur.

Sålunda rekommenderade han en gång helt
djärvt slopandet av den tidens allmänna
flickskolor på grund av att gymnastik ej fanns på
deras program. Helt modernt är hans
professorsutlåtande om kroppsövningars betydelse
och nödvändighet för studenter. Han kan också
betraktas som pioniär bland idrottsreferenter i
Finland och behandlade fängslande en mängd
olika områden.

Uno Cygnæus, »finska
folkskolans fader» (1810—88), intar en ställning
som förenande länk mellan de stora
humanisterna och de senare banbrytande
fackmännen för fysisk fostran.

Under en nästan tjugoårig vistelse i utlandet
tycks han av representanter för både
anglo-sachsisk idrottsanda och svensk gymnastik ha
fått inflytelser, som resulterade) i en fast
övertygelse om nödvändigheten av fysisk fostran
jämte handslöjd o. d. på folkskolans
arbetsprogram. I enlighet härmed genomdrev han
med stor skicklighet och seghet och under stora
svårigheter, att landets första
folkskoleseminarium, som inledde sin verksamhet 1863, även
fick gymnastiklektorat, som var likställt med
övriga ämnen, och att folkskolans fysiska
fostran fick det i princip bättre ställt i detta!
hänseende än undervisningsväsendet i övrigt.

Finsk idrotts kulturella och
politiska bakgrund.

Säkerligen har ingen annan nation i
världen efter fornhellenerna fått ut så
mycket av idrotten i allmänhet och
Olympiska Spelen i synnerhet som
finnarna. Dess ledande kulturpersonligheter
under förra hälften av 1800-talet funno i
idrotten en av de kulturtegar, som skulle

andligt tlivnära det av främmande
överheter språkligt och kulturellt försummade
folket. Vid sekelskiftet, den svåra
prövningstiden under Nikolaus II och hans
hantlangare, generalguvernör Bobrikoff,
anlitade folk instinktivt idrotten som ett
medel att befästa självkänsla och
självtillit. Man kan utan överdrift fastställa,
att det finska folket genom segrarna vid
Olympiska Spelen 1912 fann sig självt
bättre än på något annat kulturområde
och fann den anda, som skulle höja och
sedermera också höjde det upp till
ställningen som fri nation. Hannes
Kolehmai-nen och hans efterföljare, liksom senare
Nurmi m. fi., ha utan tvivel verkat på
många håll i den stora världen som sitt
lands ambassadörer, lika väl som Sibelius
och en del andens stormän på sina. Mot
denna bakgrund kan man lättare förstå
den hängivenhet för internationell idrott
och OS, som besjälar finnarna. —
Finlands Gymnastik- och Idrottsförbund
ställde 1927 i taktiskt syfte i utsikt
möjligheten, att landet frivilligt skulle utebli
från OS för att därigenom fästa nationens
och särskilt de ledandes uppmärksamhet
på nödvändigheten att främst bereda
omvårdnad åt folkidrotten, icke endast
stjärnidrotten. Detta väckte då en sådan
uppståndelse, att frågan var om inte
t. o. m. riksdagen skulle ha förmåtts
antaga en grundlag, som helt enkelt
förpliktigat riket att deltaga i alla framtida
OS.

Man måste tillstå, att finnarna i vissa
avseenden genomsyrats av idrotten i en
grad, som söker sin like i världen.
Ingenstädes torde den jordbrukande
befolkningen vara så begiven på idrott som i
Finland, särskilt när det gäller
skidåkning, boboll, fri idrott och skytte. Icke
endast massidrotten inom skyddskårerna,
utan framför allt det över 40-procentiga
deltagandet i gånglandskampen mot
Sverige 1941 visade, hur djup och
handlings-beredd denna idrottsanda verkligen är,
om man blott bryr sig om att utnyttja
den. Det var icke utan skäl som finska
folkets stridsanda under vinterkriget 1939
—40, beundrad av världen, på flera och

471

488

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free