- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
483-484

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Finland, av Einari Mannerla och Lauri Pihkala - Frivilliga idrottens organisation - TUL - Skyddskårernas idrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLAND

har fr. o. m. 1946 även arbetat på att få
fram st järnidrottsmän.

Förutom förbundsmötet och
förbundsstyrelsen finnas både dam- och ungdomsavdelningar
samt följande 17 tekniska sektioner: friidrotts-,
brottnings-, boxnings-, boll- (= fotboll, bandy,
ishockey), boboll-, korgboll-, handboll-, skid-,
skridsko-, tyngdlyftnings-, cykel-, segel-,
motorcykel-, sim-, orienterings-, gymnastik- och
uppfostringssektionerna.

Förbundets ordf. är efter Urho Rinnes död
1945 Olavi Suvanto, även han verkställande
direktör i A.-B. Tipstjänst. I hela förbundet
funnos 30 juni 1947 775 föreningar och 132 425
medlemmar, varav 60 250 män, 25 552 kvinnor,
28 675 gossar och 17 948 flickor. Förbundet
skaffade sig 1929 ->-Pajulahti idrottsinstitut (suppl.)
— i början endast för damer — vartill 1935
byggdes bastu- och siminrättning samt 1936 en
ny gymnastikhall och bostäder för lärare.

AIF har anordnat inalles tre
gymnastik- och idrottsfester, s. k.
förbundsfester, där alla i förbundet
förekommande idrottsgrenar ha varit
representerade. Den första hölls 1927 med 6 000
deltagare. Från utlandet voro Förenta
Staterna, Österrike, Lettland,
Sovjetunionen, Sverige, Tyskland och
Tjeckoslovakien representerade. Den andra festen
ägde rum 1934, då deltagarantalet steg
till 8 000. Förenta Staterna, Estland och
Norge voro med. Den t r e d j e
förbundsfesten hölls 1946 med 31800 deltagare,
vilka alla voro med i festmarschen. I
samgymnastiken deltogo 8 600 kvinnor, 6 200
män, 4 920 gossar och 5 080 flickor eller
inalles 24 800 gymnaster. Från utlandet
voro Frankrike, Polen, Sovjetunionen och
Sverige representerade.

Vid des. k.
arbetarolympiader-n a 1925 i Frankfurt am Main, 1931 i Wien
och 1937 i Antwerpen placerade sig
Finland som bästa nation. Finnarna ha
inalles 105 första placeringar, d. v. s. 55,5
i fri idrott, 14,5 i brottning, 13 i skidsport,
10 i simning, 6 i boxning, 4 i
hastighets-åkning på skridsko och 2 i gymnastik.

Flera av Finlands bästa idrottsstjärnor
ha börjat i TUL. I brottning och boxning
är TUL jämbördigt med SVUL, som dock
fortfarande äger överlägset bättre
förmågor i Finlands andra
representationsidrotter såsom fri idrott, skidsport och
gymnastik.

Skyddskårernas idrott.

En insats av bestående värde, i
synnerhet för folkidrotten, gjordes av
Finlands skyddskårsorganisation, som mellan
de båda världskrigen var en
motsvarighet till Sveriges nuvarande hemvärn.
Idrotten handhades i skyddskårernas
huvudstab av en speciell idrottsbyrå, vars
chef på 1920-talet var K. E. -HLevälahti
(bd V) samt därefter L. ->Pihkala.

Vid var och en av de 22 distriktsstaberna
verkade dessutom en idrottsinstruktör; bland
dem blevo flera bemärkta även i det civila
idrottslivet, såsom t. ex. eldsjälen,
stororganisatören och propagandisten Fr. Mänty (d. 1932),
nuv. skidordföranden Y. Kaloniemi, författaren
av skidhistoria J. Kirjavainen m. fi.

Av särskild betydelse blev
skyddskårernas arbete för skidåkningen. Utan
deras ingripande skulle terränglöpningens
och terrängskidans genombrott ej kunnat
så effektivt förverkligas. Likaså var
skyddskårernas andel i bobollspelets
igångsättande av utslagsgivande
betydelse. De spridde även gymnastik och fri
idrott, främst terränglöpning, till landets
alla utkanter, som tidigare ej haft idrott.

I nu nämnda grenar höllos varje år flera
tusen tävlingar och även mästerskap.
Friidrottens mästerskapsprogram bestod av den s. k.
skyddskårsfemkampen (höjd, spjut, kula samt
100 och 1 500 m), 4 X 100 m stafett, 3 000 m
laglöpning och på våren terränglöpning. Fr. o. m.
1925 utökades idrottsprogrammet med
orientering.

På 1930-talet började skyddskårernas ledning
slopa sommartävlingar i de civila
idrottsgrenarna för att bereda plats för rent militära,
ut-bildningsmässiga tävlingar, av vilka den s. k.
militärkampen med hinderlöpning,
bajonettfäktning, handgranatkastning och fältskjutning
såsom beståndsdelar mest närmade sig idrott.

Fr. o. m. slutet av 1920-talet inriktades
skidåkningen på massdeltagande genom s. k.
procenttävlingar. Det distrikt och den lokala
skyddskår vann, som fick största procenttal av
sin manskapsstyrka, dock inte över 90 proc.
(10 proc. säkerhetsmarginal för gamla och
tillfälligt sjuka). Tävlingssträckan var i början
blott 5 km, men småningom kom man fram till
ett system, enligt vilket var och en som
tillryggalade 10 km fick två poäng till godo för
sin kår och sitt distrikt, för 20 km tre p samt
för 30 km fyra p. Medeltalet poäng för 90 proc.
av styrkan avgjorde. Av tillsammans c:a 600
kårer brukade ett par hundra få fulla 90 proc.
med alla män fullgörande 30 km.

Man kan tryggt påstå, att utan
skididrotten i skyddskårerna skulle norra Fin-

484 488

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free