- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
499-500

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällfärder, av Ivar Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄLLFÄRDER

egg med stupet ned mot glaciärerna så gott
som rakt under fötterna.

Måndagsmorgonen var klar och kall, och en
isande vind svepte fram över fjället. Nysnön
låg i väldiga drivor, torr och lös, färdig att
drivas med vinden. Boberg och Olander beslöto
göra ett försök och satte vid 10-tiden i gång sin
farliga vandring. De beräknade, att de 700 m
skulle kräva inemot en timme. De medförde
några grova bamburör av 1 m längd, vilka
kommo väl till pass på ett ställe, där snöeggen
hängde ut över svalget i öster. Med isyxan
borrade de här två hål i det hårda lagret under
nysnön. Två bamburör kördes ned i dessa och
frösos fast med hjälp av vatten ur en
termosflaska. Runt det så åstadkomna fästet lade de
linan och kunde med hjälp av denna sänka
sig ned i snöväggen på västra sidan. Sedan det
farliga stället passerats, gick det vidare sakta
men säkert, och kl. 12 voro de på toppen-. Det
hade tagit omkr. två timmar.

Glädjen på toppen blev inte lång, ty vinden
ökade, och allt tätare kommo vindilarna
medförande hela moln av lös snö. Det var hög tid
för de båda fjällkarlarna att anträda återtåget.
Nedstigningen gick i långsamt tempo samma
väg som de kommit. Endast en man i sänder
var i rörelse och alltid med linan om livet.
Den andre hade repändan säkrad kring isyxan,
som borrats ned i snön.

Toppstugan nådde de lyckligt. Vinden ökade
emellertid och gick under natten till tisdagen
över i full snöstorm. På nedstigning till
turiststationen var icke att tänka. De fingo
koncentrera sig på att se till, att dörren alltjämt kunde
öppnas, så att de icke blevo instängda av
snömassorna i den lilla toppstugan. I detta
»fängelse» fingo de tillsammans med sina två
färdkamrater tillbringa tre dagar, och först på
fredagen kunde de våga ett försök att taga sig
ned till turiststationen. Detta lyckades.

Färden var strapatsrik och riskfull.
Erövringen vintertid av Nordtoppen hade
tagit sex dagar.

»Igloofärderna» på 1930-talet.

Skidfrämjandet började 1933 att årligen
organisera fjällexpeditioner med
övernattning i snöhyddor (igloo) eller
snögrottor. Flertalet av dessa expeditioner
har stått under ledning av G.
Birch-Lind-gren, »den svenska iglooismens fader».

Flera av dessa långfärder ha på grund
av ogynnsamt väder blivit mycket
strapatsrika. Expeditionen till Sarek 1935 i
väta och klabb och den till Sulitelma
1936 i ihållande kyla satte deltagarnas
uthållighet på hårda prov. Mest krävande
var dock den som ägde rum vid
påsktiden 1938. Även denna gång svarade

Birch-Lindgren för ledningen, och bland
övriga elva deltagare märktes så
beprövade fjällkarlar som Olle Rimfors, Sven
Swärd och David Jonason.

Fredagen den 8 april kl. 21 lämnade
expeditionen Torneträsk station, skidade 12 km till
Kattuvuomo nybyggarby på fyra timmar.
Vädret: mulet, svag vind, —5°.

På lördag uppbrott kl. 10.30 till lappbyn
Vuoskojärvi, 18 km på 5 Va timmar. Vädret:
snö, 10—12 m/sek. vind, —5°.

Över söndagen tvingades man av snöstorm
stanna i Vuoskojärvi.

Måndag morgon hade stormen bedarrat en
smula, och expeditionen lämnade Vuoskojärvi
kl. 6 och skidade 25 km till Sinotjaure, där
iglooläger ordnades kl. 16.30. Vädret: snö, hård
vind, —5°.

Tisdag tillryggalades 26 km på nio timmar
till nytt iglooläger, som byggdes vid Råstojaure
i rykande snöstorm och —2°.

Onsdag väntade man i lägret till kl. 13.30 på
att snöstormen (c:a 25 m/sek.) skulle bedarra.
Expeditionen sökte fortsätta men måste efter
två km vända tillbaka till Råstojaure. Det blev
fyra km marsch på två tim.

Torsdag hade snöstormen inte märkbart
avtagit. Man bröt emellertid upp kl. 8.30. Efter
att’ under sex timmar ha kämpat sig fram mot
stormen fem km (830 m i timmen) byggde man
ett nytt iglooläger. Väder: snö, storm (20—24
m/sek.), —2°.

Långfredagen var man närmare ovädrets
centrum, störmen hade hårdnat. Lägret
lämnades kl. 6.30, och kl. 20.30 nåddes gården
Eggen i norska Finnmarken efter 45 km marsch.
Vädret: snö, storm, —1°. Från Eggen fortsatte
man till fots och per släde till Kvesmenes, dit
framkomst skedde vid 4-tiden på natten, då
man varit i gång nästan oavbrutet’ i 25 timmar.

Påskafton blev det bussresa till Nordkjosbotn
och därifrån båt till Tromsö samt påskdagen
vidare i buss till Narvik och per tåg till
Riksgränsen.

Expeditionen hade under 46 timmar på
skidor tillryggalagt 135 km, större delen
av vägen över kalfjäll i snöstorm. Den
genomsnittliga marschhastigheten var
knappt tre km i timmen, vilket icke var
dåligt i rådande väder och om man
betänker, att varje man hade sin pulka att
draga. Truppen var dock jämn och
väl-tränad. De långa, ljusa dagarna i april
och den förhållandevis höga
temperaturen underlättade färdens genomförande.

Färden hade bekräftat uppgifterna från
arktiska expeditioner på Grönland, att de
som kunna bygga igloo även under hård
snöstorm kunna skaffa sig ett gott skydd

497 499

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 19 23:24:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free