Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällfärder, av Ivar Holmquist - Efterspaning av saknade turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLFÄRDER
natten den 25—26 januari skidade
detachemen-tet till Hallen och biltransporterades därifrån
till Östersund. Personalen var välbehållen men
sliten efter sju dagars ansträngande
spaningsarbete i hårt vinterväder. I
15 organiserar räddningstjänst.
Vid Jämtlands fältjägarregemente
vidtogos med stöd av erfarenheten från
denna expedition förberedelser för
organiserandet av räddningsdetachement,
personal utbildades, draghundar uttogos att
vid behov inkallas, och fjällutrustning,
bl. a. pulkor, anskaffades. Rimfors var
under de följande åren placerad som chef
för detachementet och deltog med detta
i upprepade räddningsexpeditioner, av
vilka dock ingen blev så påfrestande som
den vilken 1929 hade fått improviseras.
Länsstyrelsen lät dessutom inom
fjällområdet organisera patruller av den
bofasta befolkningen. Som chef för denna
säkerhetstjänst placerades dåvarande
major Arvid Liljeblad, avlöst av Rimfors,
vilken i sin tur som detachementschef
efterträtts av kapten Erik Lundholm.
På räddningspatrull med livet som insats.
Torsdagen den 27 februari 1947
befunno sig två olika sällskap på skidor inne
i fjällområdet norr om Anjan. Det ena, två
damer, hade utgått från Kolåsen och det
andra, två damer och två herrar, från
Anjestugan. Vädret, som på morgonen
var grinigt med temperatur omkr. -—20°,
försämrades under dagen till snöstorm.
Då dessa turister icke avhörts och
snöstormen gav anledning till oro, sände
landsfiskalen torsdagkväll order, att en
patrull snarast skulle utgå från Anjan till
Mansjöstugan, dit det större sällskapet
avsett att gå, och där man antog, att de
avvaktade bättre väder. Patrullen, som
bestod av Boje Nordlander, färdledare på
turiststationen, samt Ulf Hedvall och Åke
Ström, igångsatte omedelbart efter
orderns ankomst kl. 21 förberedelserna för
färden. Deltagarna klädde sig väl. En av
dem var iförd brynja, scoutskjorta,
slip-over, skinnväst, två par långa
yllekalsonger, ett par korta vindbyxor och
skid-byxor samt utanpå detta långa vindbyxor
och anorak. Tjocka yllestrumpor, filt-
sockor och skidkängor, yllevantar och
ytterhandskar av skinn samt skidmössa
kompletterade utrustningen, vilken
visade sig väl avvägd. Av en yllehalsduk
tillklipptes ansiktsskydd, vilket visserligen
frös till is kring mun och näsa men
skyddade huden från att bli sönderstucken av
de nålvassa snökornen och säkerligen
förhindrade förfrysning av ansiktet.
I valet mellan ryggsäckar och pulkor
bestämde man sig för ryggsäckar. I dessa
medfördes reservkläder för de saknade,
proviant för dessa, vilka själva medfört
mat t. o. m. lunch på torsdagen, matsäck
för patrullen samt förbandsmaterial.
Lätt-tillgängligt hade man järntråd, liten
kniptång, reservbatteri till pannlamporna,
extra ficklampa, hudsalva, russin samt
tändstickor m. m.
På kalfjället i vinande storm.
Efter en timme var patrullen klar, och kl.
22.00 gav den sig i väg. Vädret hade klarnat,
temperaturen var —22° med blåst, halvmånen
lyste upp landskapet. Nere i skogsområdet
kändes icke stormen och det gick fort undan.
Patrullen följde det s. k. Mansjöspåret upp mot
en jakthydda, varifrån den kompassledes ville
taga sig ned till Mansjöstugan. När de kommo
upp på kalfjället, möttes de av en storm, som
de uppskattade till 28—30 sekundmeter.
Drivande marksnö tog fullkomligt bort sikten,
trots att det fortfarande var klart. Snett mot
vinden togo de sig fram mot jaktstugan, som
de funno efter något sökande. Hit hade de
använt 75 min., något mer än under normala
förhållanden. En kort andhämtningspaus och
så gåvo de sig åter ut i stormen. Med hjälp
av stjärnorna, som lyste genom snödrevet,
kunde riktningen hållas. Det gick långsamt, meter
efter meter. Stormen hade drivit upp skavler
och på sina ställen sopat undan all snö.
Hedvall föll och bröt sin ena stav. Nordlanders
pjäxremmar gingo sönder och fingo ersättas
med järntråd, vilket icke var lätt i stormen
och kölden.
Efter ytterligare ungefär en timmes marsch
hade de kommit upp på en fjällkam, som de
måste över. Då de voro på en liten fjälltjärn
med en fjällbrant till höger och en kulle till
vänster, hördes plötsligt dånet av en snölavin.
Hedvall, som gick till vänster, störtade upp
på kullen, varifrån han skymtade lavinen på
väg mot kamraterna, som redan gripits av den
framforsande snön. De lågo och fäktade med
armarna för att hålla dem fria. Lavinen
stannade emellertid på den plana marken, och
endast fötter och ben begravdes i lössnön. Om
patrullen befunnit sig på fjällsluttningen och
497
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
