Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Fri idrott - Fri idrott 1939—47, av Sven Lindhagen - Inomhusidrott, av Sven Lindhagen och Gerhard Rooth, New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI IDROTT
(framför allt långdistanslöpare),
Italien (diskuskastare) samt i Belgien
(P. Braekman i häcklöpning, G. Reiff i
medeldistanslöpning ).
Första stortävlingen efter kriget.
EM 1946 i Oslo blev världens första
stortävling efter krigets slut. Ryssland
inbjöds, trots att landet ej tillhörde
Internationella Idrottsförbundet och ej
tillämpade dess amatörregler, och deltog med
en stark trupp.
Sverige blev med 11 mästerskap
(varav 2 i ->-gång, suppl.) överlägset
tävlingarnas bästa nation, framför allt tack
vare sina manliga representanter, som
placerade sig bland de tre bästa i 17
av de 24 grenarna samt bland de sex
bästa i alla grenar. Goda insatser gjordes
av Frankrike och Norge (se statistiken
på resp. grenar). Ryssland dominerade
fullständigt tävlingarna för damer i
konkurrens med framför allt Holland.
Svenskorna nådde finalen i alla grenar utom
spjut. Resultaten visade emellertid, att
fri idrott ännu ej nått förkrigsnivån, och
i flera grenar blevo de medelmåttiga.
År 1947 gjordes stora framsteg i flera
europeiska länder. Frankrike fick
sålunda ytterligare ett par goda
häck-och medeldistanslöpare,
Tjeckoslovakien visade överraskande hög
all-roundklass med löparen E. Zatopek som
bäste man, och i Holland framträdde
den ypperlige löparen W. Slijkhuis. Även
på Balkan nåddes goda resultat, bl. a. i
Rumänien (som i Moina i flera år
haft en av Europas yppersta sprinters)
och Jugoslavien. I Ungern har
fri idrott endast sakta repat sig, likaså i
Storbritannien, trots enstaka goda
löparprestationer och den skotske
höjdhopparen A. Paterson. I Tyskland
har idrottslivet starkt hämmats av
politiska orsaker, men goda sprinters,
hoppare och kastare (en del av
förkrigs-generation) ha framträtt.
Utanför Europa har fri idrott
återhämtat sig snabbare, särskilt i USA,
Australien, Nya Zeeland, Västindien, Sydafrika
och flera av de sydamerikanska staterna.
INOMHUSIDROTT.
Fri idrott bedrives även inomhus,
speciellt i USA och Canda. I Tyskland voro
inomhustävlingar ganska vanliga, och
även i Storbritannien, Belgien m. fi.
länder förekomma tävlingar inomhus, ehuru
i rätt ringa omfattning. I de nordiska
länderna utövas i tävlingsform praktiskt
taget endast hopp utan anlopp, någon
gång höjdhopp med anlopp; de i Sverige
tidigare ofta förekommande tävlingarna
i gren- och mellanhopp ha förlorat
mycket av sin forna popularitet, sedan de
överförts till Svenska
Gymnastikförbundets program.
X Sverige förekommo under 1880- och
90-talen ofta inomhustävlingar, där programmet
vanligen bestod av höjdhopp med anlopp,
grenhopp samt under de första åren ibland
spjutkastning mot måltavla och någon gång även
stavhopp; programmet var vanligen utfyllt med
gymnastik och fäktning; även dragkamp
förekom. Under 1900-talet, sedan de stående
hoppen och mellanhopp blivit populära, upptogo
programmen endast hopp, och »Swithiods
nationella», arrangerade av IF Swithiod i
Stockholm (vanl. i G. C. I:s stora gymnastiksal),
hörde till vårens evenemang.
Senare ha då och då försök gjorts med
tävlingar i ridhus, upptagande även löpning, men
dessa ha ej slagit väl ut, bl. a. beroende på
det tunga sågspånsunderlaget. Under läktaren
på Ryavallen i Borås (liksom i Helsingfors
Stadion) finnes en rak kolstybbsbana, där
träningstävlingar i korta lopp arrangerats.
I Tyskland voro inomhustävlingar
populära, och den första arrangerades 1908 i
utställningshallen i Zoo, Berlin, med 109
deltagare och 5 000 åskådare. Denna upprepades
sedan årligen under namnet »Berliner
Hallen-sportfest». Liknande tävlingar följde i
Han-seatenhalle i Hamburg (från 1911),
utställningshallen i Frankfurt a/M (från 1912) och senare
i Jakobinerhalle i Breslau, Westfalenhalle i
Dortmund, Rheinlandhalle i Köln och
Münster-halle i Stuttgart. I Berlin flyttades småningom
tävlingarna från Zoo till Sportpalast, där
sportjournalisternas årliga tävling med »blandat»
program (fri idrott, boxning, brottning, cykel
etc.) blev den största, senare till Mariendamm
Arena (efter ombyggnad Deutschlandhalle),
där flera svenskar deltagit.
I Frankrike ha inomhustävlingar aldrig
spelat någon roll. Däremot ha dylika rätt ofta
arrangerats i utställningshallen i Bryssel i
Belgien, där de svenska löparna E.
Stenfelt, Axel Eriksson (Ejderfelt) och Bror
Eriksson (»Malung») startade 1926.
I Storbritannien ha under flera olika
tidsperioder, senast under 1930-talet, inomhus-
565
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
