- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
631-632

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gehring, Louis - Geijer, E. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEIJER

Lou Gehrig, en av USA:s basebollidoler.

som fick sitt namn inristat som »odödlig»
i »Basebollsportens minneshall», och han
sörjdes vid sin bortgång som en furste —
tiotusentals människor defilerade förbi
hans kista, och New Yorks offentliga
byggnader flaggade på halv stång.

Lou Gehrig var av tysk börd; fadern var
portvakt och modern kokerska vid Columbia
Uni-versity. Kurvan på Lous karriär började stiga
1920, då han fick följa med sin skolas lag till
en finalmatch i Chicago. Den 17-årige Lou
förpassade vid detta tillfälle bollen utanför
idrottsplatsens inhägnad, något som kanske
hände en gång på säsongen, när seniorerna
spelade! Columbiauniversitetets tränare, Bobby
Watt, fick nu ögonen på slagmannen och
ordnade en friplats vid universitetet. Efter ett
tävlingsfritt »uppbyggnadsår» debuterade så
Lou 1922 för Columbia, men redan året därpå
var han färdig för professionalismen, värvad
till New York Yankees. I nära två år
förbereddes han här metodiskt, och i juni 1925 fick
han sin chans. En ordinarie spelare blev sjuk,
och Lou fick rycka in som first baseman —
och hade därmed inlett den obrutna serie av
2130 matcher, som bara den skulle vara nog
att göra hans namn legendariskt (1 307 matcher
var gamla rekordet). År 1938 visade sig Lou
ej fullt så bra som vanligt, och året därpå
konstaterades det, att han led av en mystisk
sjukdom, besläktad med barnförlamning.
Under sina sista år var han anställd som
skyddskonsulent för villkorligt frigivna ynglingar i

New York — vilket han betraktade som sin
speciella livsuppgift.

Efter Lous död har bl. a. filmen »The Pride
of the Yankees» (svenska titeln »Bragdernas
man») och boken »Lou Gehrig — a quiet hero»
af F. Graham skildrat hans karriär. Å. S-n.

GEIJER, E. G.

Svensk kulturpersonlighet med idrotten
i blodet.

Historikern och skalden Erik Gustaf
Geijer (1783—1847) var under hela sitt
liv varmt intresserad av kroppsövningar
och friluftsliv och bedrev själv fäktning,
ridning, simning, skridskoåkning och
skogsmarscher.

Redan i ynglingaåren synes Geijer ha gripits
av kärlek till strövtåg i skog och mark, simning
och skridskoåkning. När han 1799 som ung
student kom till Uppsala, började han genast ta
fäktlektioner för fäktmästare Carl Christopher
->-Porath (bd V), och hos den uppsaliensiske
stallmästaren tog han ridlektioner ännu under
professorsåren.

Orienterare och simmare.

De övriga nämnda idrotterna lågo honom dock
närmare om hjärtat. Hans friluftsliv —
skogs-och terrängmarscher — tog ofta formen av
verkliga sportprestationer. Berömd är hans
skildring av jaktpartiet på Uddeholm hösten
1804, som utsträcktes till en mer än dygnslång
skogsmarsch till Rämens bruk. Bland andra
bekanta terrängmarscher av Geijer kan erinras
om en färd till »brödren Tegnér», vilken färd
han själv berättar om i ett brev till Jacob
Adlerbeth: »Efter landsvägen har jag härifrån till
hans vistelseort över 11 mil», meddelar han.
»Jag tog en hälften kortare stråt, men som bär
över berg, sjöar och moras och anlände efter
en verklig bärsärksgång, varav mina fötter
efteråt hade känning, till det i ödemark belägna
Rämen.» Geijer skröt ej med sin uthållighet
och sin fysiska spänst, men han ville, att den
skulle respekteras, och njöt uppenbarligen
obeskrivligt av naturen under sina
terrängmarscher. Som den fullkomligt sunda människa han
var, kände han sig förtrolig med naturen:
»Grönskande jord, min hälsning tag!
Blånande hav, dig älskar jag!»

En god simmare var han också. Lilljebjörn,
som berättat om Geijers »simkonster», säger, att
hans simning rätt mycket var präglad av en
pojkaktig lust att imponera och chockera. Han
var som fisken i vattnet.

Längdåkare på skridsko vid fyllda 60 år.

Mest synes Geijer dock ha älskat
skridskoåkningen, som han utövade från sin barndom
ända till sina sista år. Han imponerade, då han

631

632

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/7/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free