- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
659-660

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I Vasa - Gustaf III - *Gustaf Adolf - Gustafsson, Alfred - *Gustafsson, Algot E. H. - *Gustafsson, Allan - Gustafsson, Aulo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF III

»lät var vecka hålla en fäktskola» vid hovet,
vid vilken de unga ädlingarna lärde sig fäkta
samt dessutom att »löpa och hoppa». Det var
tydligen här prins Erik (->-Erik XIV, suppl.)
förvärvat sin skicklighet som längdhoppare.
Konungen säges själv ivrigt ha deltagit i
övningarna. Den som segrade i dylik »adlig och
ridderlig övning» erhöll i pris antingen
»guldringar eller pärlekransar» eller också »en
fördans med en jungfru av hovfruntimbret».
Konungen arrangerade även »racketbanor», där
man roade sig med jeu de paume, som var
bollspelet på modet vid den tiden. Varannan
eller var tredje dag brukade konungen med det
unga hovfolket i följe dra ut på jakt, vilket
också var en av tidens mest omtyckta
sportgrenar. A. W-g.

Gustaf III, ryttare och idrottsfrämjare
(1746—92), Sveriges konung 1771—92, var
ivrig ryttare och anordnade under
1770-och 80-talen en rad lysande riddarspel.

Under uppväxtåren var Gustaf fysiskt klen
och svag till kroppsbyggnaden. Dock lärde han
ridning för stallmästaren Jacob Wattrang,
fäk-tade för fäktmästaren Carl Porath och fann
stort nöje i målskjutning, i vilken idrott han
nådde stor skicklighet, samt i jakt på hare,
hjort och varg. Mest älskade han ridning. Hans
skicklighet och uthållighet i denna sport
omvittnas av flera samtida, såsom Olof von Dahlin
och Fredrik Sparre. Så red han exempelvis en
natt i sträck den c:a åtta mil långa vägen
mellan Ekolsund och Strömsholm för att
inspektera anordningarna där och återvände redan
följande dag. Under hans bergslagsresa hände
det, att han red ända till tio mil om dagen.

Det stora intresse för ridning, som Gustaf
III visade, var jämte intresset för teater och
det monumentala den viktigaste orsaken till de
under tiden 1776—85 talrika torneringarna,
ka-rusellridningarna och ringränningarna på de
kungl, slotten och i huvudstaden. Särskilt
bekanta äro riddarspelen på Ekolsund 1776, på
Adolf Fredrikstorg och på Gripsholm 1777, på
Drottningholm 1778, 79 och 85, det sistnämnda
vid Gustaf Mauritz Armfelts bröllop. Flera av
dessa spel ha förevigats av konstnärerna Pehr
Hilleström och Elias Martin. Själv deltog
konungen i ringränningarna och spelen i övrigt.
För att kunna göra sig gällande i dessa spel
måste deltagarna förbereda sig genom
grundlig träning.

Riddarspelen gåvo konungen ett stadgat rykte
för måttlöst slöseri och nöjeslystnad men
åstadkommo också intresse för kroppsövningar och
svärmeri för riddarromantiken. Den
propaganda för simning och andra folkliga
idrotts-övningar, som från 1770-talet mer och mer
intensifierades, kom att mötas av största
förståelse och understöd från de tongivande
samhällslagrens sida, och att så skedde var till ej
ringa del Gustaf III:s och hans riddarspels
förtjänst. A. W-g.

*Gustaf Adolf. Prins Gustaf Adolf
omkom vid en flygolycka i Köpenhamn 26
januari 1947 på hemresa från en
vildsvinsjakt i Holland. Hans bortgång blev
ett hårt slag för svensk idrott, vars högste
ledare han varit sedan 1933, och för
scoutrörelsen, där han sedan 1938 varit
ordförande i Internationella
Scoutkommittén.

Bland prinsens framgångar som aktiv
idrottsman må ytterligare nämnas, att han
i sabelfäktning vann NM i lag 1937 och
46, blev svensk mästare individuellt för
tredje gången 1940 och vann SM i lag
1936, 40 och 44.

Både som ledare och aktiv idrottsman
var prins Gustaf Adolf en av de allra
främsta bland de många goda idrottsmän,
som tillhört Sveriges konungahus.

Prinsen var vid sin död ordf. i bl. a.
Riksidrottsförbundet, Sveriges OK, Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande, Sveriges
Militära Idrottsförbund, Kungl. Automobil
Klubben, Jockeyklubben, Stockholms
Fältritt-klubb, Kungl. Svenska Aeroklubben, Svenska
Ridsportens Centralförbund, Svenska
Jägareförbundet, Svenska Scoutrådet och
Internationella Scoutkommittén. N. H-n.

Gustafsson, Alfred, bowlingspelare
(f. 1901 3/i), affärsföreståndare i
Stockholm, vann SM individuellt 1938, i
2-mannalag 1931 och 32. Han fick 1939
Stockholms Bowlingförbunds guldmärke
(för 25 stadsmatcher). G.R-ll.

*Gustafsson, Algot E. H., skytt, blev
förbundsmästare i fältskjutning i
Väst-göta-Dals Skytteförbund 1946.

*Gustafsson, Allan, hoppare, köpman
i Göteborg, är Sveriges och världens för
närvarande bäste stående höjdhoppare.

Gustafsson, som på grund av militärtjänst
var förhindrad att träna och tävla under en
stor del av andra världskriget, har efter 1940
vunnit SM i stående höjdhopp 1941 och 44—47
samt i stående längdhopp 1946 och 47. I
landskampen i stående hopp mot Norge 1947 blev
han etta i höjdhopp och trea i längdhopp.

Gustafsson, A u 1 o, simmare och skytt
(f. 1908 5/i2), dekorationsmålare och
vaktmästare i Stockholm, vann NM på 400 m
fritt simsätt 1929 och på 1 000 m 1927.

Gustafsson, som t. o. m. 1933 tävlade för
S. K. K, därefter för Hellas, vann SM på 500
m 1929 och på 4 X 200 m 1927 och 28. Han
deltog vid OS 1928 i Sveriges lag på 4 X 200 m,

657

658

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/7/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free