- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
765-766

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hindmar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOFORS

kavle på skidor 1933 och 37. Han var 1941
reserv i militärpatrullen i Cortina. Även
Patrik Hjukström är god skytt och tillhörde Livreg.
gren:s lag, som 1945 vann
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling. Han genomgår f. n. (1948)
Krigshögskolan.

E d o r, löjtnant vid Dalreg., f. n. (1948)
kommenderad vid arméns jägarskola i Kiruna (f.
1916 V5), har gjort sig speciellt känd som
skidlöpare och var chef för militärpatrullen i OS
1948, som kom trea. — Han blev armémästare
på skidor 1937 och 45 (vann dessutom
underofficersklassen 1942, officersklassen 1946—48),
hemförde akademiskt VM på 18 km och i stafett
1941, segrade i Ebersteinstävlingen 1936 och vann
DM i skidbudkavle i Västerbotten 1937.
Hjukström har med framgång deltagit i modern
vinterfemkamp samt tillhörde Dalreg:s
segrande lag i Stora Militärstafetten 1941, 42 och
44, alla åren på den svåraste sträckan. B. S.

Hjulning, gymnt., är en på golv eller
matta från grenstående utförd
förflyttning i sidled som ett hjul, i vilket de
skilda benen och lyftade armarna bilda
fyra ekrar.

Hjulning förekommer även i samband med
anlopp och vändning (->-Rondat, suppl.).

K. Th-n.

*Hjälper (fr. aides, ty. Hilfen), ridt.,
kallas de medel, med vilka ryttaren
inverkar på hästen.

Fransmännen skilja mellan naturliga
hjälper, »aides naturelies», skänklar (med
sporrar), tyglar och kroppsvikt, och
konstlade hjälper, »aides artificielles», spö, piska,
martingal, hjälptyglar av olika slag, spansk
ryttare etc. -^-Ridning, bd V, sp. 1091. F-k M-n.

Hjärne, Urban, idrottsfrämjare (1641
—1724), berömd läkare och naturforskare,
är den första kände svenske läkare, som
rekommenderat kroppsövningar som
häl-somedel.

På sina resor genom Sverige för att finna
hälsobrunnar, vilka kunde ersätta de av
svenskar flitigt besökta utländska, påträffade
Hjärne 1678 i Medevi en brunn, som han
ansåg äga en avsevärt botande kraft. Här
upprättade han den äldsta och kanske mest
betydande svenska hälsobrunnen, vilken under
1700-talet och början av 1800-talet blev den
förnämsta rekreationsplatsen. Här
rekommenderade Hjärne förutom vattendrickningen, att
brunnsgästerna före måltiderna borde företa
sig någon motion efter ålder och krafter, t. ex.
»gångande, dansande, fäktande, voltigerande
och särdeles bollslående». Dylika rörelser
ökade nämligen, sade han, den invärtes värmen
och befordrade därigenom avföring och aptit.
Hjärnes auktoritet var så stor, att hans åsikter
om motionens hälsovärde sedan följdes länge
i Medevi. Litt.: U. Hjärne, »En utförlig berät-

telse om de nyss uppfunna surbrunnar vid
Medevi uti Östergötland» (1680); G. Näsström,
»Det gamla Medevi» (2. uppl. 1928). A.W-g.

Hof, Sven, idrottsfrämjare (1703—86),
en av banbrytarna i svensk
språkforskning, lektor i Skara, rekommenderade
kroppsövningar för studenterna vid
universiteten.

Hof utgav 1766 »Kort och trogen underrättelse
för en ung student, som nyss ifrån gymnasium
till akademien ankommit», vilken kan
betecknas som en studiehandbok för studenterna.
Häri framhåller han, att man icke ensidigt
borde ägna sig åt de teoretiska studierna utan
också skaffa sig arbete för »kroppen», t. ex.
genom att »spatsera, rida, svarva och slå boll».
Han erinrar eftertryckligt om att måttlig
rörelse är en borgen för hälsans bevarande.
Om fäktningen säger han, att den är god för
alla och inte bara för den som ämnar sig in
på den militära banan. I dansövningarna borde
studenten delta för att få rätt skick på sin
kropp »och lära dess ställning och rörelse», så
att han icke måtte »anses för löjelig och
bond-aktig». — Hofs bok är ett av de många
tecknen vid 1700-talets mitt på kroppsövningarnas
renässans i Sverige. A. W-g.

*Hoff, Charles, norsk idrottsman
och f. d. idrottsledare, dömdes 1947 för
samarbete med ockupationsmakten till
nio års straffarbete och förlust av
medborgerliga rättigheter.

Hoff, som 1940 blev den verkliga ledaren för
den av tyskarna kontrollerade (men nästan
obefintliga!) norska idrottsrörelsen, gjorde under
ockupationen fruktlösa försök att bryta de
norska aktiva idrottsmännens »idrottsstrejk».
Juridiskt sett voro hans insatser dock icke så
brottsliga, som man i allmänhet trott; därav
det förhållandevis milda straffet.

*Hofmo, Rolf, var 1945—47 v.
ordförande i Norges Idrettsforbund och
därefter styrelseledamot.

Hofmo blev 1946 chef för
Socialdepartementets Idrettskontor, som planerar uppförandet av
alla idrottsanläggningar, vilka erhållit anslag
av tips- eller statsmedel. Hofmo, som alltid
följer sina egna — ofta omstridda — idéer i
idrottsarbetet, är principiell motståndare till
specialförbund och arbetar för en starkt
centraliserad idrottsstyrelse enligt ryskt mönster.

P.C.A.

*Hofors hade i början av 1940-talet
stora framgångar på skidor, framför allt
genom Hofors AIF, men har senare gått
tillbaka.

Bland storlöpare, som tävlat för Hofors AIF,
märkas N. östensson (1941—42 och 44—46), L.
Back (1940—42), A. Hägglund (1941), Erik
Olsson (1942—46), Arvid Olsson, H. Södergren

765

766

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free